Mitt extra liv

I onsdags träffade vi (BOKarna) Johan Unenge efter att ha läst hans bok. Han har bl.a. tecknat Eva och Adam, Ronny och Julia och Livet enligt Rosa.

"Mitt extra liv" utspelar sig i staden Hellevik. I Hellevik finns två snackisar som löpsedlarna varje dag spyr ut ny information om. Hur det går för Helleviks stora stolthet, deras basketlag och hur det går med infångandet av flyktingar. På senaste tiden har det gått lysande för basketlaget, de har ledningen i basketligan och allt tack vare den utländska superspelaren Yosseffs. Samtidigt som invånarna i staden kämpar för att Yosseffs ska få stanna i Sverige och inte landsförvisas ägnar de också mycket tid åt att jaga och försöka fånga in flyktingar som befinner sig i samma situation. Huvudpersonen (berättaren) är en osäker kille som går i högstadiet. Han vet inte vad han ska tycka om flyktingpolitiken och han håller sig utanför demonstrationer och infångningsprojekt. Istället sitter han hemma med kompisen Ubbe och kör krigsspel. Men när en hel stad bara fokuserar på två saker är det svårt att hålla sig undan. Huvudpersonen sätts tillslut i en väldigt svår situation då han måste göra ett val och skaffa sig en åsikt.

Johan Unenges bok är speciell. Det är inte bara en vanlig roman med text sida efter sida. Boken är en serieroman som blandar text och bilder med ojämna mellanrum. Jag är ingen van serieläsare och har inte så bra koll på hur man ska läsa pratbubblor och åt vilket håll m.m. Men när jag läste den här boken hängde jag med hela tiden. Bilderna sammanfattar inte det man har läst utan leder istället handlingen vidare. Bilderna är också oftast utan pratbubblor vilket jag bara tycker är skönt. Uppbyggnaden av den här boken är väldigt ovanlig, jag har i alla fall inte hört talas om någon bok som är uppbyggd på det sättet tidigare, men det passar otroligt bra i den här historien. Utan bilderna skulle jag inte varit lika intresserad och lockad att läsa vidare.

Jag tror att det är många som stör sig på att huvudpersonen är så osäker och bara försöker hålla sig utanför den stora flyktingdebatten. Många gånger kan jag känna "men gör något då!" men i slutändan och efter diskussionen med BOKarna tycker jag att huvudpersonen ska vara som han är. Han blir en speciell person eftersom han inte har någon speciell åsikt och bryr sig mer om sitt tv-spel och vardagslivet.

Något jag irriterar mig på är att jag inte vet var och när den här historien utspelar sig. Jag vet inte vad det är med mig när jag läser men jag vill ha lite kontroll. Jag vet att han bor i Hellevik, men var ligger det? Jag undrar också vilken tid det utspelar sig, är det nutid? Och i så fall finns det grupper idag, med människor, ja nästan en hel stad, som är så emot flyktingar?

Den är värd att läsa, tack vare att den är speciell.

/Hanna

Shoo len

Boken bränner i handen. Hur är det att växa upp i en förort där invandrare från olika delar av världen samlas? Vad händer när alla de som inte får chans att arbeta och lära sig svenska ska leva tillsammans och komma överens? Svaret gestaltas bra i Douglas Foleys bok Shoo len. Ungdomarna spelar huvudrollen och vi får följa olika personer som alla går i samma skola i en Stockholmsförort. Man får följa Karim som börjar tröttna på det kriminella hans kompisar håller på med och hur han för första gången blir riktigt kär, Gabi som tycker Karim är en svikare, Ella som mår dåligt och skadar sig själv och Nikoo som är nyinflyttad och precis mist sin pappa. Allas liv går in i varandra och man får som läsare se historien ur många olika perspektiv.

Douglas Foley har verkligen lyckats. Han lyckas att skriva en bok där invandrarsvenskan inte låter tillgjord eller som att författaren gör narr av den. Det låter naturligt och väldigt äkta. Han lyckas också skriva om smygrasismen i Sverige och hur ungdomar med utländska föräldrar känner sig när de samlas i ett litet område. Vissa saker undrar jag över, som en händelse i slutet av boken som är ganska extrem. Men jag har ingen erfarenhet, det kan kanske hända? Det är samma sak när det handlar om vad som händer i skolan om elever som förstör och startar brandlarm m.m. Klart det har hänt någon gång i min skola men här verkar det vara vardagsmat och mycket värre. Så jag undrar om han själv varit med om det eller jobbat på en skola i förorten eller om han bara föreställt sig hur det är.

Det är väldigt bra med hoppen mellan personerna. Intresset för att fortsätta läsa blossar upp och ibland är det så skönt att få lämna personen i det jobbigaste ögonblicket och läsa om någon annan av karaktärerna. Men boken är inte bara jobbig, överraskande och smått obehaglig, den har också den mysiga kärlekhistorian och glädjen man upplever i kompisgäng när man skapar något tillsammans. Det är ett otroligt flyt i språket och slutet är oväntat och gör att jag definitivt kommer minnas boken.

En fråga vi diskuterade på svenskalektionen var "Hur stort svin kan man vara och ändå bli förlåten?" och det är en fråga som dyker upp i mitt huvud när jag läser den här boken. För er som har läst den här boken förstår ni nog vad jag syftar på för situation. Jag tror att man kan vara ett väldigt stort svin men ändå bli förlåten. Tiden läker vissa sår och vid vissa tillfällen vill man inte vara långsint längre. Om den andra personen ber om ursäkt vill man inte vara den som fortfarande ältar det gamla och vägrar bli sams. En ursäkt är svår att inte acceptera. Men jag tror att det vid vissa tillfällen inte går att förlåta. En person som blivit mobbad under hela uppväxten har nog svårt att förlåta mobbarna även i vuxen ålder. Så om man ärrar någon för livet på ett sätt som påverkar en negativt i framtiden så är det nog där gränsen går då man inte kan förlåta längre.

/Hanna

Alla hjärtans dag

Kärleksboktips
En liten kärlekssång-Michelle Magorian
Simon och Sophie- Emma Granholm
Sandor slash Ida-Sara Kaedefors
Hur kär får man bli?-Katarina von Bredow
Expert på att rodna-Katarina von Bredow
Syskonkärlek-Katarina von Bredow
Klassresan-Moni Nilsson
Malin+Rasmus=Sant- Moni Nilsson
Min typ brorsa-Johanna Lindbäck
Shoo len- Douglas Foley
Hata Romeo-Rachel WingInnan jag dör- Jenny Downham
Tillsammans-böckerna- Denise Rudberg
Deluxe- Anna Godbersen
Dear John-Nicholas Sparks
Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket-Gunnar Ardelius

Kärleksfilmtips
The notebook
Little miss Sunshine
(500) days of summer
The Holiday
Finding neverland
What's eating Gilbert Grape
Eva och Adam- fyra födelsedagar och ett fiasko



"The notebook"

Glad alla hjärtans dag!

Jag är ingen firare av dagen. Allafall ingen som samlar rosor och staplar chokladaskar på hög, men fira lite är bara mysigt. Något som lyser upp februari.

/Hanna

Johanna Lindbäck-besök!

Jag vet inte om jag har sagt det men jag går en speciell inriktning i skolan som heter Litteratur och Drama (LD). På onsdagseftermiddagarna har vi något som vi kallar elevens val då vi får välja mellan olika aktiviteter och uppgifter. Det kan vara att vara med i filmklubben, gå på utställningar, olika kurser m.m. Men allt går i temat Litteratur och Drama. Idag fick vi göra ett val igen och då blev jag en av de fyra som ska få leda nästa författarbesök. I mitten av mars kommer Johanna Lindbäck till vår "profil". Jag och tre andra ska ha en intervju med henne för resten av eleverna i LD. Jag tycker att det ska bli jättekul. Jag minns när jag gick i sjuan och Aidian Chambers kom och de äldre fick intervjua honom, då kände jag att jag också skulle vilja göra det någon gång. Och nu ska jag få det. Vi började nu i eftermiddags med att spåna idéer och frågor. Vi ska göra besöket lite speciellt med ett speciellt inslag, men vad vill jag inte avslöja än. Johanna Lindbäck har skrivit tre böcker "En liten chock", "Min typ brorsa" och "Tänk om det där är jag". Jag kan tipsa om de två första men den sista har jag inte läst än. I juni kommer en ny bok: "Saker som aldrig händer". Det återkommande i hennes böcker är att de utspelar sig i Norrland och handlar om tonåringar. Inte så konstigt eftersom hon växte upp i Luleå.

/Hanna

Semlan och Gordon: Pappan med de stora skorna

Det här är en bok som handlar om en flicka som heter Semlan. Hon är 12 år och bor med sina föräldrar och sin lillebror Bento. Hennes föräldrar bestämmer sig för att skiljas och flyttar ifrån varandra. Varje vecka får hon och Bento flytta de 222,5 stegen mellan föräldrarna. Semlan har en kompis som heter Gordon och de är bästa vänner och kan prata med varandra om allt. Gordon är speciell. Han är inte en sådan som spelar fotboll, hockey eller rider. Hans intressen är speciella och ibland rent utav galna, och Semlan är inte sen med att hänga på. I historien finns också Lino, en i Semlan och Gordons klass. Varje gång Semlan ser Lino känner hon sig konstig men hon kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.

Det här var första boken vi fick läsa med BOKarna och på förra mötet fick vi träffa Moni Nilsson då hon berättade om boken och svarade på våra frågor. Boken är snabbläst med korta kapitel och luftig text vilket jag tycker det ger historien en sådan bra fart. Det som är speciellt med boken är att det också dyker upp listor här och var. Det tycker jag är ett otroligt bra sätt att berätta på. Man får veta så mycket i några få ord och det är väldigt roligt att läsa. Listorna känns så verkliga, som att det är en 12-åring som har skrivit dem och det tycker jag också gör Semlan mer verklig. När Semlan blir ett skillsmässobarn skriver hon en lista med positiva och negativa saker och när hon är färdig ser hon att det nästan väger jämnt. Jag tror att det nog ofta är så att det väger jämnt, vissa stunder kan det kännas bra medan det andra gånger inte gör det. Läsaren förstår t.ex då att Semlan ser att det kanske inte är så dåligt att vara skilsmässobarn ändå. Gordon är en rolig person och det var många som tog upp honom på BOKarna-mötet. Alla ville ha en Gordon i sin klass och det var ingen som sa något annat än bra saker om honom. Men det kan man inte heller. Han är så full av knasiga idéer och så rolig att man inte kan ogilla honom. De andra i boken är också roliga att läsa om , inte minst Semlans pappa som är väldigt speciell. Han har nämligen extremt stora fötter fast han är jättekort. Efter första boken vill man bara läsa mer och det är tur att den andra boken om Semlan och Gordon kommer i april, jag längtar!

/Hanna