fredag 31 december 2010

Sista timmarna av 2010..

Jag älskar när man summerar ett år för det får mig att förstå hur mycket som kan hända på så kort tid. Kolla i dagens Svenska Dagblad, där är en hel bilaga tillägnad 2010 i bilder.

Årets bästa...

Bok

Himlen börjar här - Jandy Nelson
Jag finns - Maja Maria Henriksson

Skiva

Write about love - Belle and Sebastian
Flaws - Bombay Bicycle Club
Contra - Vampire Weekend

Bioupplevelse

Harry Potter och dödsrelikerna (Jag får alltid samma härliga känsla av att vilja stanna kvar förevigt i biosalongen efter en Harry Potter film.)
Nowhere boy (Otroligt bra om John Lennons uppväxt, perfekt för alla Beatles-och Aaron Johnson fan)

Teater/Musikal

Momo eller kampen om tiden (Enskedespelet 2010)

Utställning

Fashion - Fotografiska

/Hanna

lördag 25 december 2010

Kan man säga God Jul i efterskott?

Eller ska jag kanske säga God fortsättning? Men det känns verkligen inte som ett ungdomligt sätt att uttrycka sig. Jag vill i alla fall säga God Jul eftersom jag inte hade tillfälle att skriva någonting igår. På förmiddagen var jag hos släkten på mammas sida och kvällen tillbringade jag med släkt på pappas sida (då var vi över tjugo stycken!) så det fanns ingen tid till att skriva på bloggen. Jag hoppas att ni hade en otroligt bra julafton och fick många fina presenter och åt mycket god julmat. Kommentera gärna vad ni fick, det är alltid lika roligt att få veta!

För några veckor sedan skrev jag ju om boken "The Exquisite Book" och jag fick den igår, gissa om jag blev glad! Nu vet jag lite mer om den efter att ha bläddrat igenom den och läst lite. Det känns verkligen som en typisk "hanna-bok" och en bok för alla er andra som gillar alternativasurrealistiskaindieillustratörer. Det är hundra olika illustratörer som har gjort varsitt konstverk. Boken är uppdelad i tio kapitel och i varje kapitel finns 10 konstverk. Det speciella med den här boken är att alla bilder hänger ihop utan att illustratörerna gjort bilderna tillsammans. Det går till så att den första illustratören får veta vad kapitlet ska heta, t.ex. "In the clouds", när han/hon gjort färdigt sin bild skickar den bilden vidare till nästa illustratör i turordningen och den ritar en egen bild, och när den är klar skickar den vidare sin bild till nästa. Alltså får illustratören se den tidigare bilden. Bilderna hänger ihop så att en horisontiell linje följer alla bilder. Det kan ni se tydligare i youtube-videon för boken. Varje kapitel väcklar man ut, så det är inte direkt någon bok att sitta och läsa på tunnelbanan, men den är perfekt att sitta och bläddra i hemma. Så jag ber er nästan att köpa den för den är fruktansvärt fin. I boken finns faktiskt också ett konstverk av en svensk illustratör, Camilla Engman.

God fortsättning!

/Hanna

torsdag 23 december 2010

Ett oväntat slut - Mockingjay


Först var jag väldigt tveksam till den tredje delen av trilogin "Hungerspelen". Det kändes redan efter första boken som att historien var fulländad och bara skulle bli sämre av en till del. Men när den andra boken släpptes och jag lite motvilligt läste den kunde jag sedan inte tänka mig Hungerspelen utan den andra delen. Samma sak gäller tredje och sista delen. Nu har Suzanne Collins knutit ihop historien på ett mycket bra sätt och historien är verkligen perfekt avslutad.

Tredje delen är precis så spännande och intressant som de tidigare delarna. Suzanne Collins använder sig av en cliffhanger metod så att man efter varje kapitel vill börja på nästa. Men något nytt är att den här boken bär på mycket mer mörker och depression än de andra.

Boken utspelar sig fortfarande i den hemska framtiden då världen är uppdelad i 13 distrikt som alla styrs av ett, "The Capitol". Nu får man följa rebellernas kamp för att störta "The Capitol" och göra distrikten mer självständiga. (Jag varnar för att jag kan avslöja saker nu för de som inte har läst andra delen). Katniss lever i distrikt 13 tillsammans med de andra överlevarna från distrikt 12 och har svårt att anpassa sig till sitt nya liv. Hon bär på många minnen från sina upplevelser från Hungerspelen, både fysiska och psykiska. Peeta är fånge i "The Capitol" och torteras av President Snow. Gale finns inte alltid där att stötta Katniss utan hjälper rebellerna inför det stora kriget.

Ett deprimerande dis ligger hela tiden över boken och det visas främst i de sista kapitlen. Slutet är hemskt. Det visar hur kriget drabbar människorna från både Rebellernas sida och "The Capitol" och ett tag trodde jag att det inte att skulle gå att avsluta boken med en överlevande Katniss, men slutet tar en oförutsägbar vändning.

Jag minns första gången jag läste "Hungerspelen" och blev fast efter bara några sidor. De två andra delarna har jag läst på engelska och de var lika gripande de. Men trots det var det faktiskt inte sorgligt att lägga ifrån sig boken och lämna karaktärerna, miljöerna och den speciella "Hungerspelkänslan". Suzanne Collins vet hur man avslutar en berättelse utan obesvarade frågor.

/Hanna

onsdag 15 december 2010

6 dagar kvar till friheten..

Jag tänkte härma Tonårsboken lite och berätta vilka böcker som jag kommer att läsa i jul. Jag känner ju mig själv rätt så bra så jag är medveten om att jag kanske lyckas läsa tre av dem, men mitt mål är tre böcker och förhoppningsvis blir det fler.






Jullov om 6 dagar. Jag längtar så jag kan dö!
/Hanna

måndag 6 december 2010

Hur kan man skriva så bra som trettonåring?

För drygt en vecka sedan läste jag ut Anne Franks dagbok, den är skriven av en judisk flicka som levde gömd under Andra Världskriget i det ockuperade Holland. Man får läsa hennes dagboksanteckningar från 12 juni 1942 till 1 augusti 1944.




 Boken fångade mig verkligen efter första sidan, hennes språk är så livfullt och gripande och det var omöjligt att sluta läsa. Hela tiden tänkte jag "bara ett stycke till" och så läste jag tjugo. Anne Frank var också en sådan intressant människa och jag förundras över hur hon var och framförallt hur bra hon skrev och berättade. Här nedan kan du läsa om livsödet Anne Frank, hennes liv innan och under kriget. Jag förstår om ni inte orkar läsa allt, det är ju faktautdraget ur en lång artikel jag skrev i skolan. Den är inte heller av bästa kvalitet eftersom vi skrev i redaktionerna under tidspress. Aja. Något ni måste är iallafall att läsa hennes dagbok, den nya utgåvan från 2005! Jag tvingar er!


Livsödet Anne Frank

“Jag hoppas att jag ska kunna anförtro dig allt så som jag hittills aldrig har kunnat åt någon och jag hoppas att du kommer att bli ett stort stöd för mig” Så skrev Anne Frank för första gången i sin dagbok den 12 juni 1942. Dagboken som kom att bli hennes närmaste väninna under de 2 år och trettio dagar hon levde gömd i ”Gårdshuset”, centrala Amsterdam, Holland.

Annelies Marie Frank, kallad Anne, föds den 12 juni 1929 i den tyska staden Frankfurt am Main. Hon lever där med sin far Otto Heinrich Frank (kallad Pim i hennes dagbok), mor Edith Holländer Frank och äldre syster Margot Frank. Familjen är judar men icke-ortodoxa judar. Det betyder att de inte håller strängt fast vid traditionell lära och levnad. Istället är de liberala judar, de firar t.ex. gärna judiska högtider och håller fast vid vissa traditioner.


I början av mars 1933 hålls ett kommunval i Frankfurt och Adolf Hitlers Nazistparti får flest röster. Judarna i Frankfurt vet vad Hitler strävar efter och börjar känna en viss oro över att bo kvar. Många judar lämnar landet vid denna tid för att hitta en tryggare plats att bo på i ett annat Europeiskt land.

Vid den tiden flyttar Anne, Margot och Edith till deras mormor som bor i Aachen, en stad nära holländska gränsen. Därifrån är det lättare att fly från Tyskland. Annes far Otto får ett erbjudande om att starta ett företag i Hollands huvudstad, Amsterdam, och flyttar dit vid samma tid som resten av familjen flyttar till mormodern. Efter en kort tid i Amsterdam startar Otto ett företag, OPEKTA AB, som tillverkar pektin. Pektin används för att få sylt och marmelad att stelna och det går mycket bra för företaget. Otto lyckas även hitta en bostad åt familjen i en av Amsterdams förorter. Edith och Margot flyttar dit på direkten men Anne stannar kvar ett par månader hos sin mormor.

Anne är fyra år när hon flyttar och hon anpassar sig snabbt till sitt nya liv i Amsterdam. Holländska lär hon sig fort och hon har inte problem med att få nya vänner. Många familjer i området där familjen Frank bor är judar som har flytt från Tyskland precis som dem. Som femåring börjar Anne en Montessoriskola och fortsätter sedan efter ett år i ”storskolan” där även Margot går. Anne och Margot är mycket olika. Margot är tystlåten, lugn och har lysande betyg i alla ämnen. Anne är annorlunda med sin pratglada mun, självsäkerhet och energiska personlighet. Anne gillar många saker bl.a. historia, grekisk mytologi, att skriva, filmstjärnor, djur, att skratta, pojkar och att gå på kalas. Hon lever ett väldigt socialt liv, har många vänner, både pojkar och flickor och dessutom en hop med beundrare efter sig.


I sin dagbok skriver hon den 20 juni 1942: ”Så snart någon pojke frågar om han får cykla hem ihop med mig och ett samtal tar sin början, kan jag nio gånger av tio vara säker på att ynglingen i fråga har den obehagliga ovanan att bli eld och lågor på fläcken och aldrig kommer att ta blicken från mig.”



I maj 1940 ockuperas Holland av Tyskland och som i alla ockuperade länder blir judarna tvungna att bära Davidsstjärnan på vänster sida med texten ”Jude”. Annes liv förändras långsamt till något helt nytt efter ockupationen. Judelagarna blir fler och fler och deras frihet blir mindre och mindre. ”Judar måste bära judestjärna. Judar måste lämna in sina cyklar. Judar får inte åka spårvagn. Judar får inte åka bil, inte ens privat. Judar får bara handla mellan kl 15.00 och 17.00. Judar får bara gå till en judisk frisör. Judar får inte vistas på gatorna mellan kl. 20.00 på kvällen och 06.00 på morgonen. Judar får inte besöka teatrar, biografer och andra nöjeslokaler.” skriver hon förargat i sin dagbok.

Eftersom judar har arbetsförbud skriver Otto Frank över firman till sina holländska kollegor Viktor Kugler och Johannes Kleiman i samband med att OPEKTA AB flyttar till ett nytt kontor i centrala Amsterdam, kontoret som senare kommer att bli familjen Franks gömställe.

På sin trettonde födelsedag får Anne Frank sin dagbok, den nu mest kända dagboken genom alla tider, men då bara Annes egna. Hon utnämner dagboken till sin närmaste väninna redan fjärde gången hon skriver i den, och väninnan döps till Kitty. Till Kitty anförtror Anne alla sina upplevelser och tankar.

Inte ens en månad efter att hon fått dagboken börjar livet förändras för Anne på riktigt. I sin dagbok skriver Anne om ett samtal med sin far ”För några dagar sedan, när vi båda promenerade runt här ute på torget, började far tala om att gå under jorden (…) »Jo, Anne«, sa han, »som du vet började vi redan för ett år sedan att flytta kläder, livsmedel och möbler hem till andra människor. Vi vill inte att våra ägodelar ska falla i händerna på tyskarna, och ännu mindre vill vi själva åka fast. Så därför kommer vi att ge oss av självmant och inte vänta på att bli hämtade.« ”

Redan samma dag som Anne beskriver den här händelsen i sin dagbok knackar det på dörren hos familjen Frank och de får veta att Otto har fått en inställelseorder från SS. Men Otto visar sig aldrig där, familjen bestämmer sig för att det är tid för att gå under jorden. Morgonen den 6 juli 1942 klär sig familjen i så mycket kläder de bara kan och med hjälp av Ottos kollegor på arbetet får de med sig mer av sina ägodelar också. Familjen blir tvungen att gå den långa vägen till centrala Amsterdam, då alla färdmedel är förbjudna för judar. Under den långa promenaden dit inviger Edith och Otto Anne i deras plan. De ska gömma sig i Ottos företagshus. Alla utom de på firman tror att familjen flytt till Schweiz.
Gömstället där familjen gömmer sig är en påbyggnad på Ottos företagshus, kallad Gårdshuset. Gårdshuset är knappt synligt om man befinner sig nere på gatan och väl inne i huset måste man gå igenom många kontor och utrymmen tills man kommer till en svängbokhylla. Bokhyllan är ingången till Gårdshuset. Där bakom finns 74 m² där familjen numera ska bo tillsammans med fyra andra. Den 13 juli anländer Hermann van Pels, Auguste van Pels och Peter van Pels, kallade Hans, Petronella och Alfred van Daan i hennes dagbok. Van Pels är vänner till familjen och har varit med på planerna sedan en lång tid tillbaka. Ett par månader senare anländer även Fritz Pfeffer kallad Albert Dussel i hennes dagbok. De är de åtta personer som kommer att leva tätt inpå varandra de följande 2 åren och trettio dagarna.

Helt isolerade från omvärlden är de inte, de hålls uppdaterade med nyheter från kriget och får mat och andra nödvändiga saker genom Ottos kollegor. De förser dem även med böcker, läromedel och andra saker att sysselsätta sig med.

Men att leva så tätt inpå varandra på en sådan liten yta utan ett andetag frisk luft är inte lätt. Anne märker hur hon börjar irritera sig på sin mor och syster, och hon är inte den enda. Bråk och tjafs blir vanligt i Gårdshuset och Anne blir ofta syndabocken. ”Jag har alltid varit familjens clown och odåga, har alltid fått sona dubbelt för alla gärningar, först med en uppläxning och sedan med en förtvivlan inombords”, skriver hon ledsamt efter att ännu en gång blivit utskälld för något som hon inte har gjort.

I sin dagbok skriver Anne en hel del om hur hennes relation med sin mor ständigt sätts på prov. Edith retar sig och skäller på Anne hela tiden och Anne lever med de jobbiga känslorna att hon inte kan älska sin mor. Hon beskriver hur Edith saknar egenskaperna en mor ska ha och att hon tar upp exempel från sin barndom samt tiden i Gårdshuset. Anne känner mycket mer gemenskap med sin far som hon älskar innerligt och kärleken från sin far kompenserar för den kärlek hon aldrig fått från sin mor. Under sista året hon lever i fångenskap börjar Anne även få speciella känslor för Peter van Pels. Det börjar som en vänskap då de båda upptäcker att de kan prata om saker som de inte kunnat prata med någon annan om förut. Sedan växer vänskapen till en förälskelse.

Anne har det mycket bra under de här åren om man jämför med många andra judar som lever i Amsterdam. Hon lever inte i fångenskap, hon tvingas inte arbeta, hon har mat på bordet, hon har tillgång till att tvätta sig och får vara med sin familj. Men Anne kan inte känna lycka över hur hon lever. Hon saknar sitt gamla liv, sina vänner och friheten. Hon sitter ofta i ett av Gårdshuset fönster och tittar ut på himlen och drömmer om den friska luften.

Under våren 1944 hör Anne på radion via utbildningsminister Geritt Bolkestein att man efter kriget bör samla in allt material som skildrar hur den nederländska befolkningen påverkas av kriget, däribland dagböcker. Det är då Anne börjar renskriva sina dagböcker och döper sin historia till ”Het Achterhuis”, på svenska ”Gårdshuset”.

Men så en förmiddag, den 4 augusti 1944 arresteras familjen Frank. Någon gång mellan kl.10 och halv elva bryter sig SS Oberscharfüren Karl Josef Silberbauer in i Gårdshuset med hjälp av tre civilklädda män som egentligen är medhjälpare från den holländska polisen, Grüne Polizei. De fyra Gårdshusborna arresteras, samt Ottos kollegor Viktor Kugler och Johannes Kleiman, dock inte Ottos två kvinnliga kollegor Miep Gies och Bep Voskuijl. Gårdshusborna sitter sedan fyra dagar i häkte varefter de forslas vidare till det judiska genomgångslägret, Westerbork. Därifrån åker de sedan med det sista tåget som avgår till koncentrationslägren i Tyskland och Polen. Tre dagar senare anländer de till förintelselägret Auschwitz. Alla utom Otto Frank av Gårdshusborna dör i koncentrationslägren. Några dör av sjukdom andra i gaskamrarna. Anne dör tre dagar efter Margot av sjukdom i mars 1945 i Bergen-Belsen, bara ett par månader innan lägret befrias. Otto Frank befrias av ryssarna och han återvänder till Amsterdam i slutet av juli 1945

Det är bevisat att de åtta gömda blev förråda till Grüne Polizei då ett anonymt telefonsamtal tipsade om var de befann sig. En kvinna som jobbade understundom på OPEKTA förhördes efter krigets slut, men det fanns inte tillräckligt med bevis för att styrka hennes skuld.

När de gömda blev arresterade tog Miep Gies hand om Annes dagböcker och lösblad för att kunna ge dem till Anne när hon återvände. Men när röda korset kom med beskedet sommaren 1945 att Anne hade dött i Bergen-Belsen gav Miep Annes fem dagböcker och högen med lösblad till Otto. Han började då läsa sin dotters historia och innersta tankar. Han bearbetade den tillsammans med sin nya hustru Fritzi Frank som liksom Otto överlevde Auschwitz. Efter en ytterligare bearbetning av förlaget Contact kunde boken ges ut för första gången.

Orkade ni läsa? Jag förstår er verkligen om ni inte orkade, men om ni någon gång vill läsa om Anne Franks liv kan ni gå tillbaka till det här inlägget. Och det är somsagt inget jag skrev nu, det skrevs i skolan under arbetet om Andra Världskriget.
 
/Hanna

lördag 4 december 2010

Sweet fifteen?

Hej!
Jag är ledsen för extremt dålig uppdatering. Jag kommer med den vanliga ursäkten att skolan nästan tar all min tid. Sedan förra gången jag skrev har det hänt något väldigt stort i mitt liv. Jag har nämligen blivit femton år och äntligen kan livet börja. Första veckan som femtonåring har verkligen varit annorlunda från alla veckor som fjortonåring. Det finns ju så OTROLIGT mycket jag kan göra nu. Bla. betala med kort på bio, köra moped, hyra film från femton år, cykla utan hjälm, gå på filmfestival... och ja, det är väl ungefär där det tar slut.

Nej vad är egentligen den stora grejen med att bli femton? Jag känner mig precis likadan som förut och mina nya möjligheter är ju inte de största. Jag kommer aldrig att köpa en moped, för det första är det väldigt dåligt för miljön, den är också väldigt dyr och hur kul är det att köra runt på den och låta som en traktor? Att cykla är ju hundra gånger bättre, det går ju inte mycket långsammare och man slipper dessutom en stor hjälm som trycker ihop ansiktet. OCH det är bra för miljön..

Men andra möjligheter som att hyra film från femton år, betala med kort på vissa ställen och gå på Stockholms filmfestival är väldigt skönt att jag får göra nu. För ett par veckor sedan kom Stockholms filmfestival till vår klass och delade ut festivalkort för hela festivalveckan så vi kunde gå på hur många filmer vi ville. Men för att få gå på filmfestivalen var man tvungen att vara femton och för mig var det 10 dagar kvar tills jag blev det. De där 10 dagarna hade tydligen en jättestor betydelse, det var omöjligt att jag skulle få gå på festivalen. "Reglerna är sådana att man måste vara femton!", sa de till mig och de andra november och decemberfödda. Det var så otroligt orättvist för jag var väl inte mindre omogen än andra i min klass? Nu är jag iallafall tillräckligt "mogen" och nästa år, då ni, då ska jag gå på så många filmer som möjligt om dagen!

Meningen med det här inlägget var egentligen att lägga upp en bild på tre böcker som alla verkar superbra och som jag fick från olika håll i födelsedagspresent men jag kom visst ifrån ämnet lite när jag började skriva..


1. Ingen hör hemma här mer än du - Miranda July
2. Butterfly - Sonya Hartnett
3. Kolka - Bengt Ohlsson

Jag ser SÅ framemot att läsa alla tre! Och tur att jag är femton ifall det skulle bli åldersgräns på böcker i framtiden.
/Hanna

torsdag 25 november 2010

Åh, jag vill ha ha ha!

Gud vad roligt det är när man hittar någonting som man känner att man bara måste ha för att det är så himlans fint. Jag var inne på illustratören Camilla Engmans blogg där hon skrev om "The Exquisite Book". Ganska snabbt stod den sedan på min önskelista.



.

Kolla vilka bilder som finns i boken
Köp den på Adlibris

måndag 22 november 2010

Augustprisvinnare!

Vinnare i barn och ungdomskategorin är....

Här ligger jag och blöder av Jenny Jäderfeld! Väldigt kul även om jag kanske hoppats mer på Jag finns av Maja Maria Henriksson. Min recension av den vinnande boken går att läsa i inlägget under.

Vad tycker ni? Vann rätt bok?

/Hanna

söndag 21 november 2010

Här ligger jag och blöder

Hur länge har jag velat läsa den här boken nu? Den har varit på min ”attläsalista” väldigt länge, och sedan den kom på posten för ett par veckor sedan har den lyst inbjudande rött på skrivbordet. Nu ligger den här utläst bredvid mig och jag har fått vara inne bakom de fina pärmarna i ett par dagar.

Maja går första året på ett gymnasium med konstinriktning och under en skulpturlektion råkar hon såga av sig halva tummen med en elektrisk såg. Alla tror att hon gör det med flit, men bara för att man klär sig i svart och har en emolik stil betyder ju inte det att man är deprimerad och vill skada sig själv. Händelsen under skulpturlektionen blir ett startskott på många dagar fyllda av mer otur.

Majas föräldrar är skilda och helgen efter tumavsågningen åker Maja till sin mamma som bor i Norrköping. Men någonting stämmer inte. Hennes mamma brukar alltid möta henne på perrongen när hon kommer men den här helgen väntar ingen på henne. Maja blir tvungen att ta sig hem till sin mamma på egen hand och när hon väl kommer dit är det ingen där heller. Det är en oreda i huset, gammal disk , gammal mjölk, kvarglömd mobil och inget meddelande lämnat till henne. Hennes mamma som annars alltid brukar vara överdrivet noggrann med städningen och som aldrig lämnar huset utan sin mobil. Maja blir orolig och känner sig plötsligt väldigt ensam. Men helgen blir inte så ensam i slutändan. Hon kommer av en slump över till grannen Justin som hon får speciella känslor för väldigt fort. Han dämpar oron över hennes försvunna mamma något, men Majas obehagliga känslor finns ändå kvar.

Redan efter första kapitlet gillade jag boken väldigt mycket. Jag reagerade på att beskrivningarna och metaforerna var så bra och att det höll i sig boken ut. Det var inte överdrivna beskrivningar av människor och platser, jag fick bygga upp mina egna bilder i huvudet. Beskrivningen när Maja tänker tillbaka på när hon sågade av sig tummen är ett exempel, det är bara några få ord men får det att göra ont i hela min kropp och se händelsen framför mig.

Boken är väldigt sorgsen men smyger in lite humor då och då. Den börjar ganska glatt och blir varefter mer och mer sorgsen. Det känns som att Majas humör också dalar ju mer man läser, från att ha varit ganska skämtsam och livfull blir hon tystare och mer deprimerad.

Språket kändes väldigt modernt med typiska uttryck och trender från 2010-talet men jag tror inte att språket kommer att kännas alltför omodernt om ett par år. När det är en sådan bra bok tror jag att man inte kommer att tänka på det som något negativt eller irriterande.

Jag rekommenderar verkligen den här boken, det är en minnesvärd läsupplevelse och så är den ju dessutom Augustnominerad. Läs den!

/Hanna

måndag 15 november 2010

Maus är ett måste!

Jag hade aldrig kunnat tro att en serieroman skulle kunna beröra mig på det här sättet. Men Maus är en bok som berör fruktansvärt mycket. Den visar förintelsen från ett nytt perspektiv och sticker ut bland böcker om samma tema.

Det är en serieroman i två delar och som jag berättat tidigare illustreras judarna som möss och tyskarna som katter, polackerna som grisar och t.o.m svenskar finns med, illustrerade som renar. I boken får man följa Art Spiegelman som återberättar Vladeks,sin pappas, berättelse från förintelsen. Man följer samtidigt Art och Vladeks samtal om förintelsen och medan de pratar skriver Art sin berättelse. Vladek berättar om hur judarnas frihet försvann och hur det sedan slutade med koncentrations och förintelselägren. Han berättar om Arts bror som dog under kriget och om alla andra som också förlorade sina liv. Vladek ger en detaljrik bild av hur det var att vara jude under de här åren, och det är extremt bra berättat. Varenda bild känns som att det ligger månader av tanke bakom och texten som hör till passar perfekt. Boken gör att jag vissa stunder inte mår så bra, den rymmer så mycket ondska och sorg, men några gånger kommer det ändå in lite humor och det är det som får mig att läsa ut boken och gilla den ännu mer.

I efterorden finns det ett sådant bra stycke som passar in jättebra och egentligen säger det enda jag har att säga: ”Det händer ibland att man läser ett verk som man hänförs, fascineras och blir djupt tagen av och som man vill säga något klokt och insiktsfullt om. Man vill förklara varför boken har gett en känsla av insikt, förståelse och kunskap. Men det enda man kan säga är: Läs den! Läs den och du kommer att förstå, du kommer att känna som jag. Åtminstone är det vad man tror och hoppas, önskar.”  Maus är en sådan bok.

/Hanna

torsdag 11 november 2010

Hälsning från LA!

Hej! Jag kom på att jag helt glömt att berätta att jag har fått en hälsning från Los Angeles, från Cornelia Funke. Den kom på posten under höstlovet som ett tack för Recklessreleasefesten då vi dramatiserade delar ur hennes bok. Hon har sett allt vi gjorde den kvällen eftersom att det filmades och lades upp Palatsets hemsida. Väldigt kul!



/Hanna

måndag 8 november 2010

Jag har biljetter!


Planerar du att gå?
/Hanna

torsdag 4 november 2010

Det är så logiskt alla fattar utom du

Det räckte med att se boken för att jag skulle förstå att det här var en bok jag skulle gilla. Bokens titel, "Det är så logiskt alla fattar utom du" kommer från en låt av "Säkert!" som är ett av mina favoritband. Bokens framsida är otroligt snyggt gjord, färgkombinationerna är jättefina och de varierande typsnitten gör att blicken verkligen fastnar på titeln. Bokens baksida är också snygg. Den ser ut som framsidan fast lite annorlunda, boken har två huvudkaraktärer och de visas på varsin omslagssida. Sedan har Lisa Bjärbo skrivit boken. Allt det gjorde att boken verkligen lockade mig till att läsa den och gav mig känslan av att jag skulle gilla den.

Boken handlar om Ester och Johan. Två bästa kompisar sedan lång tid tillbaka som bor i en halvstor stad i Småland. De har precis börjat gymnasiet. Tillsammans kan de göra allt, ha långa filmkvällar, gå och fika och sitta många timmar efter skolan och plugga. Tillsammans kan de prata om allt, bekymmer i familjen, jobbiga saker som hänt i skolan och om kärlek. Eller det tycker i alla fall Ester. Johan känner att vissa saker plötsligt är svåra att prata om, han kan inte stötta Ester i alla hennes kärleksproblem längre och han känner att hans humör ändras hela tiden. I fyra år har Johan hållt sin kärlek till Ester hemlig och han inser att han kanske inte klarar det mycket längre. Men hur ska Johan kunna förklara att det inte räcker med att vara bästa vänner, utan att förstöra deras vänskap?

Efter första orden är jag fast och kan inte sluta läsa. Det känns som när jag var 10-12 år och slukade flera böcker om dagen. Jag vet inte riktigt vad det är som får mig att känna så här, den sticker ju inte ut så mycket från andra ungdomsböcker. Tvärtom börjar det bli väldigt vanligt med ungdomsböcker ur två perspektiv. T.ex. "I det här trädet" av Per Nilsson och Katarina Kieri. Men det är kanske någonting med det lättsamma och samtidigt väldigt fina språket och att man bara dras med i historien och slipper fundera så mycket själv. Bara läsa vidare, för det finns ingenting att analysera och tänka efter om. Och det är väldigt skönt att läsa sådana böcker också.

/Hanna

onsdag 27 oktober 2010

Au revoir!

Hej!
Idag börjar mitt höstlov, faktiskt två dagar tidigare än vanligt. För imorgon åker jag till Paris med den äldsta delen av familjen. Det ska bli otroligt roligt och skönt. Det känns som att jag har varit trött i en månad nu och sprungit fram och tillbaka till skolan, men nu kan jag äntligen pusta ut lite. Tyvärr kommer jag inte kunna skriva på bloggen på kanske 6 dagar. Jag ska iallafall försöka läsa ut ett par böcker så jag kan skriva några recensioner när jag kommer hem. I resväskan kommer jag ha med mig "Det är så logiskt alla fattar utom du", "Anne Franks dagbok" och "Maus". Maus är en bok som vi läser i skolan i samband med Andra Världskriget-temat och vad jag har hört bland kompisar och läst själv så verkar den väldigt bra och annorlunda. Judarna visas som möss och nazisterna som katter i en ca 300 sidor lång serieroman.


I skolan är vi full gång med att skriva i våra tidningsredaktioner och jag kommer att lägga upp min senaste artikel idag på min blogg med mina texter och noveller, Hannas texter. Artikeln är ett brev från en soldat som stupat i kriget, läs det gärna.

Ha ett jättebra lov allihopa, vi hörs!
/Hanna

lördag 23 oktober 2010

Du kan vinna Sofia Nordins nya bok!

Du har chansen att vinna Sofia Nordins agustnominerade bok, "Det händer nu". Det kan du göra här på Barnboksprat. Sista tävlingsdagen är den 29 oktober så skynda dig.
Ha en superbra helg!
/Hanna

måndag 18 oktober 2010

Här är nomineringarna till årets Augustpris

  

 
Här är årets nomineringar till Agustpriset i kategorin Barn och Ungdomsböcker.

Syltmackor och oturslivet av Anna Ehring, Bonnier Carlsen
Jag finns av Maja-Maria Henriksson, Natur & Kultur  
Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld, Gilla Böcker
Jag tycker inte om vatten av Eva Lindström, Alfabeta Bokförlag
Det händer nu av Sofia Nordin, Rabén & Sjögren
Tänhk om… av Lena Sjöberg, Rabén & Sjögren

Jag är så otroligt glad att "Jag finns" blev nominerad. Det är en fantastisk bok även om den vissa stunder är så hemsk så man ligger och vrider sig på golvet. "Här ligger jag och blöder" vill jag jättegärna läsa, den verkar väldigt bra och nu när den är nominerad måste jag ju verkligen göra det!
/Hanna

söndag 17 oktober 2010

Tiden är något jag aldrig kommer förstå mig på..

Just nu känns det som att jag är inne i en period då allt bara flyger förbi. Tiden existerar inte, eller min tidsuppfattning är iallafall helt felporgramerad. Jag går upp på morgonen och tar tåget till skolan med Carro och vi båda känner ingen vidare lust för ännu en skoldag, men en sekund senare är vi på väg hem igen och vi har klarat av dagen. Allt försvinner på en sekund, även om det är en tråkig händelse. Det känns som att det inte är någon idé att känna ångest, trötthet eller någon annan negativ känsla när det jobbiga ändå försvinner så fort. Och det är samma sak med roliga händelser. Jag hinner knappt tänka att det ska bli roligt innan den dagen är över.

I helgen har jag varit i Västerås med mitt fotbollslag på en cup, och fredags innan vi åkte kände jag att jag bara inte orkade åka. Jag var så trött och kände inte alls för att åka hemifrån. Men nu sitter jag ju här hemma och cupen är över. Och det blev faktiskt väldigt roligt trots kyla och extremt tidiga mornar, klockan 5 (!).

Jag känner mig som en pensionär som säger att livet bara flyger förbi och som ojar sig över att barnbarnen växer upp så fort. Antingen har åldrats i förväg eller så tänker jag bara för mycket.

I somras. Evigheter sedan?

onsdag 13 oktober 2010

Sonya Sones kommer till Stockholm!

Tisdagen den 2:a november kommer författaren Sonya Sones till Stockholm. Hon kommer att besöka Svenska Barnboksinstitutet kl.18.00 för ett samtal med Sofia Gydemo ,Sbi/Bokjuryn. Efteråt kommer det finnas tid för frågor från publiken och signering av hennes böcker. 
Om du inte har någonting att göra den höstlovskvällen och gillar hennes böcker tycker jag att du definitivt ska gå dit! Samtalet kommer att kretsa rätt så mycket kring hennes två senaste böcker : "Vad mina vänner inte vet" och "Vad min flickvän inte vet". Samtalet kommer att vara på engelska eftersom att Sonya Sones är från USA.

Vet du inte vem Sonya Sones är men tycker att det verkar intressant är det självklart att du kan gå dit ändå. Bara att få höra en författare berätta om sitt författarskap är mycket spännande.




Tid/plats: 2 november, kl.18. Svenska barnboksinstitutet,
Hoppas att du går dit! /Hanna

Läs mer på Flaskpostens bokblogg

Odengatan 61. T-bana: Odenplan. www.sbi.kb.se
Fri entré. Ingen förhandsanmälan.

fredag 8 oktober 2010

Semlan och Gordon - Sommar och hemliga härligheter


För nästan ett år sedan läste jag första boken om Semlan och Gordon, och jag gillade den efter första sidan. Det är verkligen den perfekta boken för 10-12åringar och jag önskar att böckerna om Semlan fanns när jag var i den åldern. Som tur är, är de skrivna på ett sätt så att alla kan uppskatta dem, oavsett ålder. Nu har jag läst den andra boken och jag står fast vid vad jag tyckte om den första, "Semlan och Gordon-böckerna" är helt underbara!

Andra boken utspelar sig under sommarlovet. Ett ruskigt fantastiskt sommarlov, enligt Semlan. Hon och Gordon förtsätter träningen inför världsrekordsättningen i kyssning, Gordon testar sin dykarutrustning som nästan slutar i något fruktansvärt, Semlan åker till sin mormor och morfars land där hennes mamma blir "förälskadlarvig" och Gordon föreslår att han och Semlan ska åka till Göteborg i hemlighet och försöka hitta Semlans farfar. Det blir ett sommarlov med många äventyr och känslosamma stunder..

Jag blir glad av att läsa den här boken. Den är skriven med så mycket glädje, energi och liv. Semlan och Gordon känns inte som två karaktärer på papperssidor, de känns som att de finns i verkliga livet och att jag hoppar in i Semlans liv medan jag läser.

Det märks att Semlan att blivit äldre sedan förra boken, t.ex. det att hon svär mycket mer. Samtidigt känns hon väldigt liten vissa stunder, sakerna hon gör är inte alltid helt normala. Men jag antar att det är så man är i den tiden, vissa stunder vill man känna sig stor och världsvan medan man andra stunder vill krypa upp i sina föräldrars knä och bara bli liten igen. Semlan är en tjej som kan visa båda sidorna.

Jag vill inte bli överpositiv så jag måste säga något jag störde mig på, även fast det var en liten grej. I slutet händer en del osannolika saker som överraskade mig, ni som inte har läst boken ska nog inte läsa de följande meningarna. Jag syftar på när hon åker till Göteborg och träffar 4U på tåget. Det osannolika är att hon blir kompis med ett känt rockband och t.o.m får bo på deras hotell och dessutom bli upptagen på scen och sjunga en sång inför 50.000 åskådare. Det var väldigt roligt att läsa om, det var bara det att det kom lite plötsligt och så mycket på en gång. Men det är absolut inget som får mig att inte tycka om boken lika mycket. Jag ska läsa den tredje så fort jag får tillfälle!

/Hanna

Semlan och Gordon - Sommar och hemliga härligheter av Moni Nilsson

tisdag 5 oktober 2010

Vad är så skört att det bryts när du säger dess namn? av Bjorn Scortland

På en fest möter den tystlåtna Markus den mystiska och vackra Ingrid. Markus faller för Ingrid vid första ögonkastet och dagarna efteråt är Ingrid det ända som upptar hans tankar. De fortsätter att träffas och inleder en vänskap som växer till kärlek. Men Ingrid är sjuk och har kanske inte så många veckor kvar att leva. I boken får man följa deras första och sista veckor.

Den här boken är väldigt annorlunda från andra böcker jag har läst. Det är en tunn bok med mycket korta diktliknande kapitel. Den är poetiskt skriven men det blir aldrig så att man tappar bort sig i metaforer och glömmer bort handlingen. Nej, språket är lättförstått och det gör det lätt att hänga med i handlingen.

Redan i de första fyra sidorna kastas jag in i handlingen och möter de båda huvudkaraktärerna. Bjorn Scortland struntar i några presenterande sidor om Markus och det behövs aldrig heller för jag förstår vem Markus är och hur han är väldigt fort. Därför får jag en känsla av att han inte har haft en liknande vän som Ingrid i livet. Hon är lite mystisk och inte alls den personen jag tror Markus skulle kunna bli vän med. Deras relation blir därför speciell.

Det är en väldigt fin kärlekshistoria som inte bara tar upp kärlek. Boken tar också upp hur en sjukdom kan påverka ett förhållande och konstigt nog pratar de en hel del om andra världskriget med varandra. Ett konstigt sammanträffande, det känns som att allt jag läser eller ser på TV nu förtiden handlar om vad judarna utsattes för under kriget. Men det är antagligen för att vi jobbar så mycket med det i skolan. Jag drömmer ju t.o.m om det.

Aja, det här är en härlig och samtidigt väldigt sorglig bok, ett klart tips!

/Hanna

lördag 2 oktober 2010

Palatsets Musikfestival bjöd på många roliga överraskningar!

Idag har jag jobbat som volontär på Palatsets musikfestival för barn och unga. Det var barnen mellan 9-12 år som festivalen riktade sig till idag, imorgon är det för ungdomar mellan 13-17. Tyvärr kan jag inte jobba imorgon, men det räcker nästan med det jag har gjort idag. Jag jobbade som konsertansvarig vid Stora scenen, d.v.s öppnade och stängde dörrarna mellan konserter, gav information till barn och föräldrar och så fick jag ju se flera bra konserter också.



När jag först tittade på affischen till festivalen tänkte jag att det nästan inte var någon bra artist/något bra band som skulle spela. Jag kände till Marit Bergman men de andra var ganska okända. Så det var nog därför jag blev så positivt överraskad idag. Det var så många talangfulla artister där, t.ex. tre tonårstjejer som spelade indiepop som hette "Vidar", fem killar mellan 14-15 år som spelade rockabilly musik som hette "Sixten and the cupcakes (extremt musikaliska), en rap/hiphop grupp som hette Mofeta och Jerre m.fl.

Den här musikfestivalen är otroligt rolig, det är inte bara konserter utan det händer mycket annat också. Det finns också många olika Workshops där man kan lära sig skriva låtar, spela olika instrument och bygga egna instrument. Så alla ni 13-17 åringar som har möjlighet att ta er till Södra Teatern imorgon gör det! Inträdet kostar 100 kr.




/Hanna

fredag 1 oktober 2010

Ursäkta att jag har svårt att förklara

Hej!
Första boken jag läst av Bokmässeböckerna ligger utläst här bredvid mig, "Ursäkta att man vill bli lite älskad" av Johanna Thydell. Det är en fruktansvärt bra bok som verkligen levde upp till alla mina förväntningar. Man skulle kunna tro att den är som många andra typiska ungdomsböcker, och det är den till en viss del, men den sticker samtidigt ut från mängden.

"Välkomna ska ni vara till livet med Nora Jonasson! Här älskar man människor som inte älskar tillbaka. Här pluggar man till prov man ändå misslyckas på. Här blir man bjuden på fester men orsakar istället katastrofer på balkonger. Här är man vän med vänner som plötsligt tycker att man är ett riktigt svin. Här tror man att man är på ett visst sätt men så är man tydligen inte det."
Tänk att det kan vara så svårt, livet. Fast Nora har det egentligen inte så förfärligt. Inte skär hon sig i armarna eller stoppar fingrarna i halsen, men ändå känns det som om hon inte duger, inte är tillräckligt smart, snygg, smal, cool.

Något som återkommer i många typiska ungdomsböcker är den osäkra huvudkaraktären som väldigt ofta har något problem med kompisar eller föräldrar. Ofta finns svår kärlek med i bilden, men så träffar huvudkaraktären en person som förändrar allt. Johanna Thydells nya bok innehåller mycket av det jag nämnde, men den är skriven på ett sådant speciellt sätt att jag inte kommer glömma bort handlingen, vad alla hette och om huvudkaraktären blev kär i sin brorsa eller lärare. Jag kommer att komma ihåg Nora, de andra karaktärerna och jag kommer att komma ihåg hur speciell boken var.

Språket är helt annorlunda från något jag har läst tidigare. Kommatecken, stor bokstav och punkter glöms bort. Styckeindelningen är inte alltid korrekt. Språket är väldigt pratigt, det låter ungefär som när man tänker eller berättar något för någon. Det gör att boken känns väldigt mycket som en dagbok. Jag gillar den så otroligt mycket ,den här boken får ingen gå miste om. Ursäkta att jag har lite svårt att recensera klart den, men det beror på att jag har läst en fantastisk recension av min kompis Vanja som ni absolut inte får missa. Ni hittar den här.

Läs hennes recension och boken och låt er svepas med i Johanna Thydells bästa bok hittills.

/Hanna

lördag 25 september 2010

Revolt på Bokmässan!

Nu har jag kommit hem från en heldag på Bokmässan, jag är helt slut, mina ben värker och mina axlar är nedtyngda av alla kassar jag burit på. Men det är värt det, hundra gånger om. Det var verkligen en häftig upplevelse. Man kommer in i ett stort hav av montrar från olika förlag, tidningar, bokhandlar, ja allt som har med böcker att göra och det kryllar av folk som alla har samma brinnande intresse för böcker. Det var verkligen en speciell känsla att komma in där och plötsligt vara omringad av böcker, folk som pratar om böcker, författare och den speciella lukten av nya böcker.



Sedan började det roliga, att gå runt till olika montrar och bara titta på allting. Bonnier, Rabén och Sjögren och Alfabetas montrar var fullsmockade med folk och böcker och det var roligt på sitt sätt. Men det var också väldigt roligt att gå till de mindre montrarna, t.ex. Opals och XPublishing.

Vi kom till Bokmässan redan vid 9-tiden och då var det lagom med folk, men det ökade fort och plötsligt var det smockfullt. Det var nackdelen med att gå på lördagen, man kunde knappt ta sig fram vid två-tiden.



Under dagen hände många roliga saker. Bl.a. så kom Johan Unenge och Måns Gahrton till Bonnier Carlsens monter och pratade om deras nya bokserie "Hotell gyllene knorren". Johan kom ju till Palatset i våras och han var lika bra den här gången. "Hotell gyllene knorren" kommer att bli årets julkalender och vad Johan Unenge och Måns Gahrton berättade så lät det som att den kommer bli väldigt bra. Jag har själv inte läst serien eftersom den riktar sig till yngre, men min 6-åriga lillebror har lyssnat på ljudböckerna och vad jag har hört genom min sovrumsvägg låter det bra. Johan Unenge berättade också att han fått inspiration från Hotellet vid E4:an mellan Nyköping och Norrköping. Ni som åkt förbi kan nog inte undgått att tänka på hur läskigt och märkligt hotellet ser ut att vara. Jag har tänkt på det varje gång. Aja, jag tror att man kan se fram emot julkalendern i år.




Under en timme jobbade jag och Elin för Värsta boken som är ett projekt i Göteborg för att väcka läsglädje hos ungdomar. Biblioteken i Göteborg delar ut gratis pocketböcker till ungdomar, och vi hjälpte till med utdelningen. Det var väldigt roligt för alla blev så glada när de fick en gratis pocketbok och det var riktigt bra pocketböcker också. Bl.a. Hungerspelen, Boktjuven, Decembergatans hungriga andar, Svart drama, En liten chock, Guldkompassen, Hur kär får man bli?, m.fl. Det är ett väldigt bra projekt!

På eftermiddagen såg vi Dan Höjer prata om sin nya bok och jag tittade mest eftersom att han var min skrivkursledare några dagar för några somrar sedan. 


Vi såg också Johanna Thydell som var där och signerade sin nya bok ”Ursäkta att man vill bli lite älskad”. Den verkar så himla bra och det var extra kul att nu ha den signerad.



Jag har väldigt svårt att köpa saker p.g.a beslutsångest men idag har jag gjort köp minsann. Det kan inte mäta sig med Elins bokskörd, 26 böcker! Men det var mycket för att vara mig, jag kom hem med 7 böcker, varav jag fick två gratis när vi jobbade med Värsta boken. Jag är väldigt nöjd. Jag kom hem med:

- Det är så logiskt alla fattar utom du –  Lisa Bjärbo. (Det ska bli jättekul att läsa den, boken har ju fått sådan himla bra kritik i både tidningar och av mina kompisar, och Lisa Bjärbos blogg är ju så fint skriven så då förväntar jag mig mycket av boken.)
- Ursäkta att man vill bli lite älskad – Johanna Thydell.
- Tu man hand – Tomas Lagermand Lundme (Tips från XPublishings monter)
- Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn – Bjorn Sortland (Tips från XPublishings monter, och från Elin)
- Ett nytt liv på köpet – Emma Granholm (Hittade den inbundna superbilligt och köpte den mest därför, men Elin har läst den och säger att den var läsvärd)
- Resan som började med ett slut – Zulmir Becevi´c  ( Från Värsta boken, en av böckerna som fanns kvar på slutet, men jag hoppas att den är bra)
- Ibland bara måste man – David Levithan (Också från Värsta boken. Jag började läsa den men det var inte riktigt en bok för mig, men det är en bra present.)

Sedan plockar man ju på sig en hel del broschyrer, kataloger och gratis grejer.



En rolig upptäckt : Klara hittade tredje delen av Hungerspelen, Revolt, på svenska lite undangömd i ett hörn i Bonnier Carlsens monter. Så troligtvis har boken släppts tidigare än vad det förut var bestämt!

Det har varit en otroligt rolig dag och nu ska jag fortsätta ha en mysig filmkväll med Elin,
ha det jättebra allihopa!

Hälsningar från Göteborg

torsdag 23 september 2010

Till Göteborg imorgon!

Hej!
Imorgon börjar bokmässan i Göteborg och jag ska dit, för första gången i mitt liv! Det ska bli jätteroligt, men tyvärr har jag inte så jättebra koll på vad som kommer att hända som intresserar mig. Jag vet att det är Afrika-tema och jag läste just på Elin och Klaras blogg om några bra författare som kommer att komma. Jag har läst lite på bokmässans hemsida och det kommer verkligen hända hur mycket saker som helst hela tiden. Men det är så svårt att läsa sig till vad jag gillar bland alla hundratals händelser. Men jag har ju som tur är två proffs med mig som varit på bokmässan förut, Elin och Klara.

Jag kommer att skriva om mässan och ta bilder ifrån den och sedan lägga upp dem här på bloggen.

Ha det bra i helgen! Är det någon mer som ska på bokmässan?

/Hanna

lördag 18 september 2010

Glad överraskning när man fryser så man skakar

Hej,
jag kom nyss hem från fotbollen. Vi har spelat två matcher idag, och den sista i ösregn. Det regnade verkligen hela tiden och det var så fruktansvärt kallt, jag hade ingen känsel i händerna och låren. Men vi kämpade på riktigt bra, båda matcherna mötte vi riktigt bra lag men vi lyckades ändå spela oavgjort i båda. Och dessutom orkade vi kämpa på andra matchen även fast vi spelat en på förmiddagen. När jag kom hem var jag fruktansvärt frusen och blöt men då såg jag vad pappa hade varit och hämtat på posten. MOCKINGJAY! Verkligen en bra överraskning! Det ska bli jättekul att läsa den, men först måste jag läsa ut lite andra böcker som jag håller på med just nu. Bl.a. "I det här trädet" av Katarina Kieri och Per Nilsson. I skolan läser vi "Postcards from No mans land" på engelskan (andra världskriget temat) men sedan blir det Mockingjay.




Ha en jättebra helg!

/Hanna

onsdag 15 september 2010

Reckless releasefest

Hej!
Igår på Palatset hade vi releasefest av Cornelia Funkes nya bok Reckless. Det var jätteroligt. Jag har varit med i gruppen av palatsare som jobbat med festen och vi stod för skådespeleriet under kvällen. För det var inte en vanlig releasefest, dels var det bara inbjudna gäster under 18 år men vi i reckless gruppen spelade också upp små scener då och då under kvällen. Vi var extremt snyggt klädda och sminkade och våra scener var verkligen effektfulla och fick förhoppningsvis publiken att vilja läsa boken. Under kvällen hände andra grejer också, bl.a. en skype intervju med Cornelia, direktsändning från releasen i USA, man kunde ta mat och dryck som var döpta efter saker från Recklessvärlden och på slutet när man gick hem fick alla varsin Goodiebag med bl.a. Reckless. Det var en jätterolig kväll och jag är supernöjd med teaterscenerna.

På eftermiddagen vid kl.3 ungefär, när vi repade, kom SVT och filmade och intervjuade mig och Moni Nilsson. Och på kvällens kulturnyheter kunde jag sedan se mig själv! Tyvärr var jag inte sminkad som min karaktär än, men ni kan se klippet här: http://svtplay.se/v/2146871/kulturnyheterna/14_9_22_35

/Hanna

lördag 11 september 2010

Sorgliga bokupplevelser om sorglig händelse

Hej,
snart börjar vi med ett stort projekt i skolan om Andra Världskriget. Vi kommer jobba med ämnet i både svenskan och engelskan. I svenskan vet jag att klassen bl.a. kommer bli indelade i grupper av kanske fem personer och varje grupp kommer att vara en tidningsredaktion. Tillsammans ska vi jobba som om vi var en tidning under Andra Världskriget. Vi kommer att ha en chefredaktör och vara tvungna att ha producerat artiklar m.m.fram till en viss deadline. I engelskan kommer vi se filmer som utspelar sig under andra världskriget och ha diskussioner. Så därför tänkte jag att det skulle passa bra ha ett Andra Världskriget tema på bloggen ett tag framöver. Jag tycker att det är ett väldigt intressant och sorgligt ämne och det har gjorts så mycket bra böcker och filmer i temat.


Jag har läst jättemånga bra böcker som skildrar kriget från olika perspektiv:

Boktjuven av Markus Zusak
Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian
Hemlängtan av -II-
En liten kärlekssång av -II-
En ö i havet (hela serien) av Annika Thor
Hanas Resväska av Karen Levine

Igår läste jag ut en bok som handlar om en flicka som levde i Tjeckoslovakien under kriget. Flickan hette Hana Brady och dog bara när hon var 13 år. I boken får man dels följa henne men också en japansk kvinna från 2000-talet som försöker spåra upp vem Hana var. Den japanska kvinnan, Fumiko, vill att ungdomar i Japan ska lära sig mer om Förintelsen, många vet inte ens att den har inträffat. För att få dem att förstå startar hon en grupp av ungdomar som kallar sig "Småvingarna" som tillsammans skriver artiklar och poesi om kriget. Fumiko gör med hjälp av ungdomarna från "Småvingarna" en utställning och det är då de får tag på Hana Bradys resväska som är starten på ett sökande efter vem Hana Brady var. Boken är den sanna historien om Hanas liv och innehåller en hel del foton, teckningar och dokument som tillhört henne. Även fast boken är så kort och tar slut så fort så är den väldigt läsvärd och hinner framkalla tårar flera gånger.



Böcker jag vill läsa som utspelar sig under kriget:

Anne Franks dagbok (inte den lättlästa versionen) av Ane Frank
Ulrike och Kriget av Vibeke Olsson
The boy in the striped pyjamas (Pojken i randig pyjamas) av John Boyne


/Hanna

torsdag 9 september 2010

söndag 5 september 2010

Du har chans att vinna två biljetter till Releasefesten av Reckless!


Författaren Cornelia Funke har skrivit en hel drös med barn och ungdomsböcker. Hennes senaste bok Reckless släpps om bara 9 dagar och nu har du chans att vinna två biljetter till Releasefesten, en för dig och en för den du väljer att ta med. Du har chans att vara med om en världspremiär. Reckless släpps i USA, England, Tyskland, Norge, Spanien, Frankrike, Mexiko, Ryssland och Sverige samtidigt.


Festen går av stapeln tisdagen den 14 september kl. 18.00-20.00 på Palatsets kontor i Stockholm, Gamla Stan, Munkbrogatan 2, på samma gata som tunnelbanan. Det kommer att bjudas på mat, livesändning från New York, intervju med Cornelia Funke och happenings. Det kommer bli en superrolig kväll och den enda du behöver göra för att tävla är att kommentera detta inlägg med din mailadress och ett svar på vilken som är din favoritbok av Cornelia Funke. Sedan kommer jag göra en lottning och så fort som möjligt kontakta vinnaren. Lycka till!
Sista dagen att skicka in ditt svar, 7 september 20.00.



Vill du läsa mer om boken?
Vill du läsa mer om Palatset?


P.S Du måste vara under 18 år för att tävla. ;)

/Hanna

söndag 29 augusti 2010

Popaganda!!


I helgen har jag varit på Popaganda, min första festival någonsin, och det var jättejätteroligt, och musiken var jättejättebra! Klart att jag ska gå nästa år om det är lika bra band!

(Jag hade med mig lilla kameran, så inte världens bästa bilder..)


Shout out louds


The Magic Numbers

The Magic Numbers, First Aid Kit, Shout out louds och The Concretes på samma scen!


Konstsim herrar (lite avbrott från musiken)


Det var några av helgens händelser. Fredagen var nog bäst musikmässigt, Belle and Sebastian spelade ju då och det var ju helt fantastiskt, och First Aid Kit var förtrollande bra. Men lördagen var ju inte dålig med banden ovanför.
/Hanna

onsdag 18 augusti 2010

Big Mouth and Ugly Girl


Matt är Stor i Käften och Ursula är den Fula Tjejen. De känner inte varandra utan råkar bara gå i samma skola. De är så olika i personligheter man kan vara. Iallafall verkar så till en början. Matt är skojaren i sitt kompisgäng, han skämtar, är duktig i skolan, skriver i skoltidningen och sitter med i elevrådet. Ursula är tjejen som inte bryr sig om vad någon annan tycker om henne, hon bryr sig inte om folk tycker att hon är ful, otrevlig, och egoistisk. För det är ju så hon är? Eller?


Deras vägar korsas en dag som börjar som en vanlig skoldag men slutar i kaos. På lunchrasten drar Matt ett oskyldigt skämt inför sina vänner, men skämtet hörs av fel öron och lektionen efter lunchrasten griper polisen Matt mitt under lektionen. De har hört uppgifter om vad han kommer göra mot skolan. Han försöker förgäves förklara att han bara skämtade men de lyssnar inte på honom. Rykten sprids snabbt och snart råder kaos, med journalister och tv-reportrar över hela skolgården. Ursula som passerade Matts bord under lunchen hörde att allt bara var ett skämt och hon bestämmer sig för att vittna för honom.


Själva polishistorien får ett ganska abrupt slut i mitten av boken vilket är ganska oväntat och istället börjar boken mer handla om Ursula och Matts relation till varandra, en vänskap börjar långsamt skapas. Ursula som aldrig haft någon nära vän tar till en början avstånd från Matt men hon mjuknar ju längre in i boken man kommer. De kanske inte är så olika ändå?


Det handlar om deras vänskap, "brottet" Matt begår men också mycket om både Matts och Ursulas familjerelationer. De har båda en pappa som är ute och reser mycket och småsyskon som börjar växa upp, kanske åt helt andra håll än dem själva. Det är en bok om mycket och jag gillar den. Jag stör mig inte på att boken tar vändningen i mitten och börjar handla mer om Matt och Ursulas relation.
Man får följa två personer (något jag gillar), men också ur en tredje synvinkel, från skolans synvinkel. Kanske låter konstigt, men några kapitel handlade om ryktena på skolan berättade av en berättare som kanske gick på skolan men inte var viktig. Och vissa kapitel var bara mailkonversationer.


Alla böcker jag har läst av Joyce Carol Oates har varit bra, men den här är den bästa hittills. "Freaky Green Eyes" hade en väldigt speciell story och "Innan kraschen tog jag mig samman bredde ut mina vingar och flög iväg" var ganska deprimerande, iallafall som jag minns den, det var ett tag sedan jag läste den. Så det här är den bästa hittills. Hon skriver annorlunda ungdomsböcker som inte har det där klyshiga i sig.

Läs den! /Hanna


P.s Jag läste de första 20 sidorna på svenska, men bytte till engelska när jag hittade den på biblioteket. Och den var mycket bättre på originalspråket så läs den på engelska. Tafflig översättning t.o.m på titeln. Stor i käften. Har de bara struntat i nästa del "Ugly Girl" ?