fredag 29 januari 2010

Deckar-tema



När någon säger deckare tänker jag på sommaren. Det är oftast då det går deckarserier på tv och nästan hela Sverige läser deckare. I skolan har vi nu (lite oväntat) haft deckartema i två veckor och vi har pratat om klassiker, olika typer av deckare och fått skriva en egen början på en deckare. Jag har läst få deckare, men min favorit måste nog vara Agatha Christies Tio små negerpojkar, den är så otroligt smart. Jag skrev om den i somras så läs gärna det inlägget. Jag gillar också Magnus Nordins deckare även om de inte är några stora favoriter. Sedan måste jag ju ta upp LasseMajas Detektivbyrå som jag gillade väldigt mycket när jag var liten. Men sedan kommer jag inte på så många fler, skriv gärna lite tips i en kommentar.

Jag har gjort en blogg där jag endat lägger upp texter jag har skrivit och om jag lägger upp något nytt på den bloggen länkar jag alltid från bokbloggen. Här är min början till min novell, läs gärna!

lördag 23 januari 2010

Jag är en VIPPare och BOKare

Hej!
I onsdags var jag med om något fantastiskt roligt men innan jag kan berätta varför jag numera kan kalla mig en VIPPare och BOKare behöver jag ge lite bakgrundsfakta.

År 2011 ska Palatset öppna i gamla Riksarkivet på Riddarholmen i Stockholm. Det kommer bli ett enormt kulturcenter för barn och ungdomar mellan 6 och 18 år. Palatset kommer vara ett 5000 kvadratmeter stort hus fyllt med massor av kultur! Det kommer finnas plats för film, teater, dans, musik, konst, litteratur, vetenskap, mode foto och design.


Det är ungefär ett år kvar tills det öppnar och därför finns det en grupp som heter VIPP (Very Important Palatset People). De som är med i VIPP ska få vara med och bygga upp Palatset, komma med idéer, hjälpa till , men också provsmaka på kultur som alla sedan kommer få ta del av. Om man är med i VIPP kan man också gå med i olika grupper såsom BOKarna, WEBBarna, TOAletterna och mer grupper är på väg att skapas. VIPP är öppet för alla som vill vara med och bygga upp Palatset.

Jag är inte så bra på att förklara det här förståligt men gå in på deras hemsida och läs mer :
Palatsets hemsida : http://www.palatset.se/

Jag är iallafall med i VIPP och det tack vare min kompis Vanja (punktpunkt.wordpress.com). Hennes mamma är projektledare för VIPP och det är på så sätt jag fått höra om det här.

I BOKarna kommer vi träffas en gång i månaden, varje gång ska vi ha läst samma bok och till varje möte kommer författaren. Nu till första gången, som är nästa onsdag ska vi ha läst " Semlan och Gordon, Pappan med de stora skorna" av Moni Nilsson. Så på onsdag kommer vi få träffa henne och prata om boken. Men redan den här onsdagen träffade jag Moni Nilsson eftersom jag var på VIPPmingel. Då träffas alla VIPPare och de som arbetar med Palatset. I BOKarna kommer vi också få besöka bokförlag, träffa illustratörer och formgivare, recensera böcker mm .

Jag tycker allt om Palatset låter för bra för att vara sant, men jag tror faktiskt att det kommer bli så bra som det står på deras hemsida och som de som jobbar med det säger. Det ska iallafall bli superkul att få vara med!

Om man vill gå med i någon grupp och bli VIPPare kan man kontakta dem, alla adresser och alla kontakt information finns på hemsidan.

/Hanna

fredag 15 januari 2010

En julsaga

Hej!

På jullovet var jag på min första bio i 3D, A Christmas Carol. Filmen blev den bästa bioupplevelsen under året för mig och det förtjänar den verkligen. Jag har aldrig sett en sådan fin julsaga med så mycket skräck,humor och glädje. Efteråt var jag helt förtrollad, det var verkligen en speciell känsla att se Scrooge gå runt på Londons gator medan snöflingor singlade ner runt omkring honom och mig. Utan 3D effekterna hade det nog inte varit samma sak. Som t.ex när Scrooge flyger över London med andarna, då kändes det som att jag också flög och när han blir jagad av den tredje anden, då upplever jag samma skräck som Sgrooge.




Innan jag sett filmen hade jag inte läst boken. Den enda gången jag fått höra historien om Scrooge var på en teater när jag var 11 år. Men nu har jag läst boken. Jag fick inte samma känsla som av filmen men det trodde jag nästan inte. Men historien var väldigt fin och illustrationerna också. Jag gillar att Charles Dickens skriver som att han själv berättar historien men samtidigt att historien berättar sig själv. Läs den! Men jag kan varna för mardrömmar om andar som drar
med dig dit du allrahelst inte vill!

lördag 9 januari 2010

I vinterns kyla läser jag Dear John


Hej läsare!


Jag skäms över att inte ha skrivit sedan den 30 december. En tänkbar ursäkt skulle kunna vara att mina fingrar frusit fast i en och samma ställning och varit oanvändbara eftersom det är nästan 20 minusgrader ute ,men den sanna ursäkten är att jag läst en bok som krävt en och en halv vecka och att jag också varit ganska upptagen. Jag har hunnit med mycket roligt på jullovet som jag annars inte brukar hinna med, bl.a. att hälsa på min syssling i Nyköping. Boken som jag ägnat min uppmärksamhet åt de senaste veckorna är boken "Dear John" och är skriven av Nichoklas Sparks. Jag fick tipset från en annan bokblogg som heter http://www.tonarsboken.blogspot.com/. Jag är otroligt glad att jag läste den här boken eftersom att den var så bra och jag är stolt att jag klarade av att läsa den så bra på engelska . I maj kommer den på bio och hoppas hoppas att den är lika bra som boken! Andra filmer basserade på böcker av Nicholas Sparks är bl.a. "A walk to remember" och "The notebook".



I Dear John står John Tyree, "en arg rebel" i fokus som efter high school inte vet vad han ska göra med sitt liv. Ett dåligt förhållande med sin pappa och helt fel vänner gör så att han håller på att komma på helt fel spår i livet och som en sista utväg tar han värvning i armén. Det hårda nya livet förändrar honom och när han återvänder hem under lovet är han inte samma person som han en gång var. Det är under lovet han träffar Savannah, hans drömtjej. Kärleken mellan dem är stark och de två veckor de får tillsammans är dem bästa i Johns liv. När lovet tar slut och John åker tillbaka till armén fortsätter de hålla kontakten genom brev och telefon. Efter ett år lyckas John få ett till lov som han kan spendera med Savannah. Savannah får inte bara John att hitta sig själv utan hon får honom också att förstå varför hans relation med sin pappa är som den är. Deras kärlek växer starkare och starkare och John förstår att han aldrig kommer kunna älska någon annan än Savannah. Men 11 september förändrar allt, USA startar krig mot Irak och John måste lämna Savannah för en lång tid. Visst håller det kontakten med brev mellan USA och Irak, men är det tillräckligt för att deras förhållande ska hålla?

Det har nog redan framgått att jag gillar den här boken väldigt mycket, det är t.ex det att man inte bara får höra om deras kärlek fram och tillbaka utan det händer andra saker också. Allt det om 11 september, men också Johns relation till sin pappa. Det sistnämnda är verkligen en stor anledning till att boken var så bra. Jag kan inte beskriva sättet Nichoklas Sparks skriver på, men jag gillade det så mycket. Det flyter på så bra. I en recension beskrevs det som "smått poetiskt men samtidigt kärnfullt". Det passar bra in.

Jag fick så tydliga bilder av historien när jag läste boken och när sedan såg trailern till filmen kändes det som att jag redan sett den, fast i mitt huvud och med andra "skådespelare" i huvudrollerna.

Nu ska jag fortsätta njuta av jullovet, näst sista dagen idag.


/Hanna