En föreställning ni måste se!

Förra veckan var jag med VIPP och såg en fantastisk föreställning, Momo-eller kampen om tiden, uppsatt av Enskedespelet. För mig var Enskedespelet ingenting jag kände till innan jag såg Momo. Men nu vet jag att det är en teatergrupp som är öppen för alla. Gruppen har ca 100 medlemmar i åldern 4-70 år och medlemmarna kan vara allt från amatörer till proffs. Varannat år gör de en uppsättning av en pjäs och i år var det Michael Endes kända historia , Momo eller kampen om tiden.

Det var en varm majkväll vi gick genom fina Enskede mot Margaretaparken och det stora tältet där föreställningen skulle spelas. Stämningen var härlig, fullt av folk som väntade på att komma in och innifrån tältet hördes peppande prat och hejarop från skådespelarna.
När man kom in i tältet blev man visad till sittplatser längs kanterna. I mitten var scenen, som idag var täck av sand. Första scenen satte igång när alla i publiken var på plats och in rusade barn och vuxna i alla åldrar.

Efter två och en halv timme var föreställningen slut och jag lämnade tältet helt uppfylld av den fantastiska stämningen. Tänk att så många människor kunde spela teater så samspelt och tänk att alla vara så engagerade, stora som små, amatörer som proffs. Det var så otroligt bra alltihopa. De hade verkligen fått historien om Momo att bli intressant. De hade lagt in mer ”moderna” inslag som förklarade att tiden försvann och blev snodd, men de visade det via saker som vi kunde relatera till. T.ex. Stressen i snabbmatskön eller barnen som tvingades leka med hemska leksaker när föräldrarna inte längre hade tid för dem.

Hon som spelade Momo, Siri Neppelberg, var jättebra och hon verkligen levde upp till min bild av Momo. Hon var så otroligt säker på scen och hade en sådan klar röst att man automatiskt lyssnade och blev lugn av allt hon sa.

Ni som inte har sett den föreställningen gå och gör det! Det är inte många föreställningar de har kvar nu, så ta chansen!

Läs vad andra tycker om föreställningen på Palatsets TEATERgrupp och läsa gärna mer om Enskedespelet .

/Hanna

Två böcker på engelska

Här är två tips på ganska lättlästa böcker på engelska för den som vill öva upp sig och går i högstadiet ,ungefär.

Time Bomb - Nigel Hinton

När jag praoade på Stadsbiblioteket fastnade min blick på den här boken. Den har en fin framsida och så tyckte jag att titeln lät väldigt intressant. Boken utspelar sig under 1949 och man får följa fyra killar under ett sommarlov då de är 12 år. Under andra världskriget slog det ner en bomb i området där de bor och en villa på en höjd jämnades med marken. Nu är det bara ruiner och höga kullar kvar och dit går de fyra killarna för att fly alla vuxna och den vanliga världen. En dag hittar de en odetonerad bomb och bomben blir deras hemlighet. En hemlighet som ger deras vardag spänning och styrka.

Boken var väldigt målande skriven och med lite humor. Huvudpersonen (som är en av de fyra killarna) är väldigt intressant och man får inte bara ta del av hur han har det med sina kompisar, utan också hans familjeproblem. Den utspelar ju sig på slutet av 40-talet och jag får väldigt tydliga bilder hur det var då, i skolan och i hemmen. I mitten av boken kommer en väldigt intressant person in i berättelsen och ger den ny fart. Ett tips!

Small steps-Louis Sachar

Det här är fortsättningen på "Holes", men det går bra att inte ha läst "Holes" innan. Det blir lite roligare om man har det eftersom att det ibland kastas in lite återblickar eller roliga repliker som man bara förstår då, men det är inget nödvändigt. Huvudpersonen är utbytt, det handlar inte längre om Stanley, utan om hans kompis Armpit. Armpit har bestämt sig för att starta ett nytt liv efter de förskräckliga månaderna på Camp Green Lake. Han vill lämna kriminaliteten bakom sig och bli "normal". Men hans planer går inte riktigt som han tänkt eftersom att X-ray ( känd från Holes) erbjuder honom ett sätt att tjäna snabba pengar som låter helt ofarligt men visar sig urspåra ganska snabbt.

Låt er inte luras, det är inte bara en historia om kriminalitet och om hur Armpit råkar illa ut. Det finns mycket annat fint i berättelsen som jag gillar, Armpits kärlek till både vänner, familj och en mycket speciell tjej. Jag gillar också musik-temat i berättelsen som kopplas samman med sättet X-Ray vill tjäna pengar på och det är också kul att läsa om det typiska levnadssättet för amerikanska ungdomar. Ett tips!

Kommentera gärna och säg vad ni tycker om tips på engelska ungdomsromaner, är det bra att ge sådana tips eller onödigt?

/Hanna

Mysig BOKarna-träff

Förlåt för att jag skriver så sällan, men jag ska bli bättre, det ska jag vekligen! Men det är i slutet av 8:an och skolan tar massor av tid , fotbollen också, så det blir mindre tid att bara vara hemma och t.ex. skriva på bloggen.

Idag var jag iallfall på BOKarna och vi var på en fantastiskt fin liten barn och ungdoms bokhandel som heter Bokslukaren. De säljer inte bara böcker utan har också ett jättemysigt litet café där man t.ex.kan köpa en "Loranga-läsk", "Ulf Stark-macka" eller "Nick och Nora oreo kaka". Det är väldigt fint där inne och böckerna är uppställda på ett sätt som verkligen får en att bli sugen på att läsa. Vi var där och pratade om favoritböcker och jag tipsade om "Boktjuven" och "Bryta om". "Bryta om" är ingen bok som jag direkt kopplar till mina favoriter men jag hade svårt att välja bland alla böcker och alla mina favorittitlar lämnade mitt huvud när jag valde. Jag träffade också Amelie som har bokbloggen Amelies Boktips.

Jag tipsar verkligen om att gå dit och köpa böcker, eller bara titta och kanske köpa något från det litteraturinspirerade cafét.

/Hanna

Boktävling!

Hej!

Jag är med i en tävling där man kan vinna Lisa Bjärbos roman "Det är så logiskt alla fattar utom du". Tävlingen hittar ni här : Barnboksprat

Jag har just läst en artikel om boken i KP och jag har sett att det är en bok mån ga bloggar om just nu, så det skulle vara väldigt roligt att få läsa den. Den ser ut så här:



/Hanna

Världens trevligaste prao på Rum för Barn

Hej!

Nu har jag haft prao i två veckor och det känns både skönt och konstigt att komma tillbaka till skolan på måndag. Idag träffade jag alla i klassen eftersom vi hade en orienteringsdag (på praoveckorna!), men det var roligt att träffas igen och om jag ska vara ärlig var det skönt att komma bort från Stadsbiblioteket. Min första praovecka var superbra, på Kulturhuset och jag ville verkligen inte gå därifrån förra fredagen. Alla var så snälla och trevliga och det var så roligt där. Jag fick vara både i bildverkstaden och biblioteket, gå runt på hela Kulturhuse och se utställningarna, en dag var det författarbesök och min fredag avslutades med att det var afrikansk dans i Bildverkstaden. Jag kommer inte glömma den praoveckan!

Jag fick en jättefin bok från alla som jobbar på Rum för Barn:

Ha det bra/ Hanna

Jag finns

Maja-Maria Henrikssons debutroman handlar om fjortonåriga Johanna som lever ett liv olikt de flesta andra i hennes ålder. I skolan blir hon misshandlad och sexuellt utnyttjad av två killar som aldrig låter henne vara. När skoldagen är slut och hon kommer hem träffar hon sin mamma som aldrig vet hur hon ska reagera. Så fort något inte blir som hennes mamma tänkt brister hon och utställningarna som öser över Johanna slutar ofta i misshandel. Varje dag är en plåga för Johanna och hon intalar sig själv att allt är hennes eget fel, att hon är äcklig ful och att hon egentligen inte bör finnas. Det ända som får Johanna att vilja leva är hennes lillebror och den trygga doften av vanilj.

Det är en otroligt mörk bok och jag kan inte hitta någon ljuspunkt någonstans. Jag har läst många ungdomsböcker om mobbing och utfrysning, men det här är den starkaste jag någonsin läst. Maja-Maria Henriksson skriver så otroligt bra. Jag är där inne i Johannas huvud. Hennes tankar är beskrivna på ett sätt så att jag verkligen förstår hur osäkert och kaotiskt allt är för henne. Men när jag läser blir jag så fruktansvärt irriterad på alla vuxna. Det finns inte en enda som försöker hjälpa Johanna. Lärarna i skolan blundar för trakasserierna och hennes mormor och morfar gör ingenting fast de märker hur illa hon behandlas av sin mamma. Det är så hemskt att ingen vuxen finns där och att Johanna lämnas ensam i mörkret.

Men som tur är lämnar inte boken mig i totalt becksvart mörker. Ett litet hopp tänds i slutet då Johanna kommer fram till en punkt då hon förstår att ingen kommer hjälpa henne ur sin situation. Hon blir tvungen att kämpa själv och visa att hon finns.

Jag visste inte att boken var baserad på Maja-Maria Henrikssons egen uppväxt förens jag läst ut den. Men jag tror det var tur att jag inte visste om det innan. Jag vet inte om jag skulle klarat av att läsa boken annars.

/Hanna

P.S Läs min alternativa recension på http://palatset.se/bok/?p=160&preview=true

The secret diary of Adrian Mole

Hej!

Jag har varit på min praoplats två dagar nu och det är jättekul! Jag längtar inte tillbaka till skolan, det är väldigt skönt med lite miljöomväxling. Men att vara omringad av hundratals bra böcker är lite svårt, jag har sett så otroligt många böcker jag vill plocka ner från hyllan och börja läsa på direkten, men jag får hela tiden hålla mig. Men jag kan berätta mer om min prao senare.

I helgen läste jag ut "The secret Diary of Adrian Mole aged 13 3/4" som är en bok som min pappa tipsade mig om. Han läste den när han var i min ålder och det är en bra bok om man vill öva sig på att läsa på engelska. En liten utmaning men ändå lättförstådd. Boken är en dagbok som följer Adrian Moles liv under drygt ett år från att han är 13 3/4 till att han nästan är 15. Eftersom man får följa honom varje dag så länge får man snabbt ett grepp om hans vardagsliv och de personer i hans omgivning. För jag får ju följa så många händelser, stora som små.

När jag förstår hur hans vardag ser ut börjar jag hitta humor i det han skriver och mycket blir roligt. Inte så att jag skrattar till (men det är ju iförsig ovanligt för mig). Men det är roligt när han t.ex. en dag beskriver en utflykt med klassen med en mening var tionde minut och om hur allt går snett.Det kan också vara mer dolda saker som ett ord han tänker i en viss situation som är så typiskt honom.

Det är en jättebra bok om man vill öva sig i engelska, inga långa kapitel att plöja igenom utan man kan stanna lite var man vill. Det är också en upplevelse att lära känna Adrian när han blir skillsmässobarn, inser att han är en av de intellektuella, träffar en tjej och hamnar i knipa.

/Hanna

Nervös

Imorgon är min första dag som praoelev. Den här veckan ska jag vara på Kulturhusets "Rum för barn" och nästa vecka ska jag vara på Stadsbiblioteket. Jag är väldigt nervös inför imorgon. Jag vet ju lite vad jag ska få göra men absolut inte allt. Det är ofta då jag blir nervös, när jag inte har kontroll på hur det kommer bli.. Men det är ju iallafall en positiv nervositet jag känner, för det ska bli jättekul.

För alla som inte vet vad "Rum för Barn" är så kan jag berätta att det är barnens egen våning på Kulturhuset. Där finns ett bibliotek där man kan läsa, låna böcker, lyssna på sagor, och leka. Det finns också en målarverkstad där man kan skapa konst på olika sätt. Oftast finns det också en utställning utanför ingången till biblioteket.

Nu ska jag se filmen "Agnes Cecilia- en sällsam historia", (underbar bok) så vi hörs.

Ha det bra!/Hanna

Fusk-klassiker-läsning

Hej,
jag har precis läst klart Wuthering Heights, men en omgjord version efter boken av Emily Bronë. Jag känner mig ändå ganska stolt över att jag läst den. För jag är verkligen ingen van "klassiker läsare" och jag lyckades tillslut förstå hur alla personer i boken hängde ihop. I början hakade jag hela tiden upp mig på alla dessa namn. Jag försökte verkligen förstå och jag kollade släktträdet som fanns uppritat titt som tätt. Men efter ungefär 50 sidor hade jag tillslut det mesta klart för mig..

Så nu funderar jag på om jag ska läsa den riktiga versionen Jag gillade den här och jag vill ju gärna veta en mer detaljerad historia nu. Dessutom behöver jag inte haka upp mig på släktträdet eftersom jag redan har koll på det. Jag vet ju hur grundhistorien är.

Men har någon av er läsare läst den, och i så fall, vad tyckte ni, är den värd att läsa? Svara gärna på min nya undersökning också.
/Hanna

Shoo Bre

Hej!
För ett par dagar sedan läste jag ut Shoo Bre. Efter att ha läst Shoo len hade jag väldigt höga förhoppningar på Shoo bre ,och jag kan säga att jag verkligen inte blev besviken. Den är precis så bra och gripande som jag hoppades.

Det är mycket som är sig likt. Shoo bre handlar liksom Shoo len om ungdomar med utländska föräldrar och om hur livet är i förorten. Det är kärlek, sorg och spänning. Boken innehåller lite av allt och det gör det omöjligt att sluta läsa. Det är tack vare de olika teman i boken som också gör att man får följa så många personer. Det är imponerande att Douglas Foley lyckas hålla koll på så många personer och knyta ihop allting hela tiden.

Skollivet som ungdomarna i boken lever är så verklighetstroget. Jag känner igen mig i olika situationer. T.ex. i Oscar som drar på sig lite för mycket skoluppgifter och kämpar med författarintervjuer och olika projekt. Också vissa situationer då eleverna går emot lärarna och vinner för att de är så starka och många. Jag lever mig ofta in i boken mycket mer när jag känner igen mig och det lyckas Shoo bre med. Jag blir mer intresserad och tycker att det är roligare att läsa. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte "bara ett kapitel till nu..".

Den är också väldigt rolig att läsa tack vare de delarna då jag inte kunde känna igen mig. Det är de mer kriminella sakerna som några av karaktärerna håller på med. Det är något jag själv inte varit med om men det beskrivs så bra och jag kan ju föreställa mig. Mycket p.g.a. allt de tidningarna skriver om förorten men också från min förra klass då många bodde i områden där mycket kriminellt hände.

´

En sammanfattning är att jag verkligen gillade boken och jag önskar att det kommer fler böcker av Douglas Foley för ungdomar. Jag blir helt fast! Ett STORT boktips!

/Hanna

Några fullspeckade kvällar, fotboll och en otrolig film

Hej!
Jag har inte skrivit på länge och jag är mycket medveten om det. Men jag har vissa anledningar. Förra veckan var extremt hektisk, jag var knappt hemma i huset alls, förutom på nätterna då jag sov. Det var teaterkväll med skolan, BOKarna möte och Poetry Slam och tidigt torsdag morgon åkte jag på fotbollsträningsläger till Danmark. Men nu är jag hemma igen!

Poetry Slam var väldigt roligt i år igen. Nervöst också. Jag vann individuella tävlingen så jag är supernöjd! Jag lägger upp bidraget jag deltog med på http://www.hannasnovellerochtexter.blogspot.com/ så kan ni läsa.

Fotbollslägret var jättekul. Jag har bara varit i Danmark en gång förut och då åkte jag bara via landet till Tyskland. Men nu hann jag se hur fint det är där. Vi bodde ute på landet vid havet och nu vill jag tillbaka till fotbollen och våren.

Idag var första dagen på lovet och jag började läsa Shoo Bre av Douglas Foley och på eftermiddagen träffade jag en kompis och vi gick och såg en fantastisk film. Den heter "Nowhere boy" och handlar om John Lennon i The Beatles. Filmen var jättefint gjord och jag ville bara stanna kvar i 60-talet bland lockiga killar med gitarr över axeln.





Ni måste se den. Speciellt om ni är Beatles-fan!
/Hanna

Poetry Slam

Hej!

På onsdag är det en mycket speciell kväll i skolan. Årets skolhöjdpunkt för många, nog mest för lärarna eftersom de deltagande elverna är så nervösa. Det är Poetry Slam, en tävling poesi och diktuppläsning för alla LD-elever (Litteratur och Drama elever). Det ska bli jätteroligt. Stämningen är på topp, alla peppar alla inför sitt framförande och alla hyllas av alla efteråt. Vi kan tävla i tre grenar i år, individuell, lag och bildpoesi. Förra året, när jag gick i sjuan, var jag med i lagtävlingen och det var en otrolig upplevelse. Dels att så många människor lyssnade på en och man fick höra sin egen röst så stark, men också känslan efteråt, känslan av oslagbarhet. När vinnarna i slutet av kvällen presenterades hände det mest otroliga av allt, Jag och Miranda vann lagtävlingen! Jag kan fortfarande minnas hur glad jag blev. I år ska jag vara med i lagtävlingen igen och förhoppningsvis i induviduell också, om jag vågar.

Här är jag och Miranda i Poetry Slam i 7:an (ledsen för dålig bildkvalité) :

Poetry Slam genomförs också varje år "på riktigt" då "riktiga" poeter framför sina dikter och tävlar mot varandra.

En diktsamling jag vill tipsa om är "Hunger" av Ylva Eggehorn som är en diktsamling för unga.

Kärlek och Uppror, också för unga, är bra den med. En poet jag kommer på just nu som jag gillar är Tomas Tranströmer.

Har du som läser någon favorit poet eller diktsamling? Det vore jätteroligt att höra.

/Hanna

Nu kan ni läsa fortsättningen..

Hej,
nu har jag lagt upp Kapitel 1 ur min deckarnovell. Ni kan läsa den här: http://www.blogger.com/Här
Jag skrev klart både prologen och kapitel 1 för ungefär 1 och en halv månad sedan, och jag har inte skrivit vidare sedan dess. Jag kommer nog aldrig avsluta novellen även fast jag har upplösningen uttänkt, jag har helt enkelt inte tiden. Men hoppas ni läser och lämnar någon kommentar.
/Hanna

En liten Johanna och en typ bild och tänk om det där är en recension

Hej!
Igår hade vi författarbesök av Johanna Lindbäck och hennes förläggare Cecilia Nilsson i skolan. Jag och tre andra från min klass ledde besöket. Intervjun gick väldigt bra tycker jag, vi var väl förberedda och alla var jätteduktiga. Dessutom gjorde Caroline och Hilda en jättebra scen innan ur "Min typ brorsa" som en start på intervjun. Vi frågade Johanna om hennes författarskap och också om Bokhora, hur det är att skriva på Sveriges mest populära bokblogg och vi fick jättemånga bra svar. Vi fick också en inblick i hur det är att jobba som förläggare genom Cecilia. Det var väldigt roligt att ha intervjun och som tur var släppte nervositeten snabbt.

Johanna har skrivit "En liten chock", "Min typ brorsa" och "Tänk om det där är jag" ( det av rubriken). Jag har läst alla tre böckerna av Johanna men jag har nog inte recenserat någon av dem på bloggen. Jag gillar alla tre väldigt mycket, härliga ungdomsböcker som jag inte kan lägga ifrån mig. Jag har svårt att säga vilken som är min favorit eftersom jag läste den första för så länge sedan. Men hennes senaste bok som kom ut i höstas "Tänk om det där är jag" ,läste jag ut i helgen så den är i väldigt färskt minne.



Boken handlar om Agnes som flyttar från Stockholm till Umeå med sin familj. En "vanlig" tonåring skulle tyckt att det varit hemskt. Lämna alla sina vänner och intressen och flytta långt långt bort och börja om från början med allt. Men Agnes är ingen "vanlig" tonåring, iallafall inte enligt sig själv. Istället för att fasa inför tanken att flytta ser hon flytten som en chans att börja om på nytt. En ny start. Glömma den ensamma och tråkiga Agnes hon var i Stockholm och bli en helt normal tonåring, vara normalt uttåtriktad och trevlig, ha normala kläder och normala intressen.

Agnes ska börja andra året på gymnasiet och den nya starten blir bra. Hon trivs jättebra i sitt nya hus och hon får massor av vänner. I huset bredvid bor trevliga Adam som dessutom går i samma klass och det ger henne direkt en chans att bli kompis med Adams vänner. En annan kille hon blir kompis med är Jacob. Den coola och schyssta killen som spelar i ett band. Agnes borde vara nöjd med sin nya start. Men den jobbiga tanken att allt bara är ett spel och att alla snart kommer genomskåda henne och inse hur tråkig hon egentligen är gnager inom henne.

Jag har läst så otroligt många tonårsböcker om ensamma och osäkra tonåringar som har svårt att hitta sig själva. Men Johanna Lindbäcks bok sticker ut (som många andra bokbloggar har nämnt). Det är för att det inte är något jättestort problem som misshandel, alkoholiserade föräldrar e.t.c. Något som har blivit väldigt populärt i nyutgivna ungdomsböcker. Jag håller med alla de som punkterat att det räcker med vanliga problem. För man förstår hur jobbigt det här problemet är för Agnes trots att det är ett mycket litet problem i jämförelse emd andra.

"Tänk om det där är jag" är en riktigt sträckläsare eftersom jag verkligen vill veta hur det kommer gå för Agnes. Jag förstår hur jobbigt hon har det med att komma in i ett kompisgäng och hur hon brottas med tanken att de snart kommer genomskåda henne. Jag kan också känna igen mig i hur osäker vänskapen kan kännas från mina egna år i mellanstadiet. Trots att Agnes är betydligt äldre. Det är det som är så bra fångat av Johanna Lindbäck, hur det fungerar i kompisgäng oavsett ålder.

Något som gör mig lite förvirrad är när man är helt inne i Agnes huvud och tankebanor. Då händer det ibland att jag tappar bort mig. Eller tappar intresset lite. Men det är inget som hindrar mig från att gilla boken. Jag tycker att alla unga borde prova att läsa någon av Johannas böcker. De lämnar en mysig känsla efter sig även om huvudpersonen har de svårt.


I juni kommer en ny bok "Saker som aldrig händer" ett tips till alla som gillar hennes böcker.

/Hanna

Kommer jag någonsin läsa något bättre?