Oönskad av Emma Malley

"Oönskad" är en framtidsskildring som gör att man blir både avskräckt och häpen över hur framtiden kan tänkas se ut.

Boken utspelar sig 2140 och forskarna har kommit på en ny sorts medicin som gör att man slutar åldras. Den här medicinen kallas "Långt liv" men för att jorden inte ska överbefolkas blir alla som tar medicinen tvugna att skriva på "Förkunnelsen", ett intyg på att man inte ska skaffa barn. Om någon som skrivit på går emot Förkunnelsen och skaffar barn tar Infångarna fast barnet och föräldrarna hamnar i fängelse. De barnen som blir infångade tas till en institution för Oönskade barn. Barnen kallas Oönskade eftersom att de enligt lagen inte har någon rätt att leva. I boken får vi följa Anna som med 500 andra barn får lära sig att leva som Oönskade. På institutionen får de lära sig att leva som Oönskade för att sedan kunna vara slavar (Värdefulla tillgångar) åt de Önskade, på det sättet ska de betala tillbaka sin skuld till ModerJord. Anna har varit på institutionen sedan hon var mycket liten och vet ingenting om livet på Utsidan. Hon tror att det de lär sig på institutionen är det ända rätta och hon egentligen inte bör finnas till. Hon hatar sina föräldrar för att de bröt mot förkunnelsen och födde henne. Men till institutionen kommer Peter, en Oönskad i Annas ålder som redan har hunnit uppleva Utsidan innan Infångarna fångade honom. Peter säger att han känner Annas föräldrar, att hon heter Anna Covey och inte alls är Oönskad. Anna vet inte vad hon ska tro, kan det verkligen vara så att hon är värd ett liv på Utsidan?

Jag tyckte faktiskt väldigt mycket om boken, fast jag var lite skeptisk i början. Men när historien kom igång mer och mer blev den bättre och bättre och jag kunde verkligen sätta mig in i Anna , hur hon drogs mellan tanken på ett liv på Utsidan och fortsatt liv på Institutionen. Det här är en bok som jag sent kommer glömma, tänk om framtiden kommer bli såhär?

Betyg-3,9

Godnatt Mister Tom-igen

Jag har nyss läst ut Michelle Magorians "Godnatt Mister Tom" igen, det är en bok som verkligen griper tag i en och har hållt mig vaken många kvällar.

Boken handlar om nio-åriga Willie som blir tvungen att evakueras under andra världskriget. Från den stora staden London där kriget visar sig varje dag kommer Willie till den lilla byn Little Weirwold, en by på englangs landsbygd där man knappt märker av att kriget härjar i landet. Willie får komma till enstöringen Thomas Okaley som inte varit sig själv efter den dagen hans fru dog. Men när Willie kommer förändras han. Willie får första gången sova i en säng, äta sig mätt och slippa bli slagen och piskad varje kväll. Han känner sig mer och mer hemmastad i byn och får kompisar, börjar skolan, hittar sina talanger och lever ett lyckligt liv. Men en dag får han ett brev från sin mamma i London som är mycket sjuk och vill att han genast ska ge sig av tillbaka hem. Veckorna går och Tom hör inte av Willie, han bestämmer sig för att resa till London och leta rätt på pojken.

När man läser boken växlar ens känslor mellan lycka och sorg och ibland vill man nästan inte fortsätta läsa när hemskheterna kommer. Men man fortsätter och lever sig in i Willie. Jag älskar det sättet Michelle Magorian skriver på, det är så levande , jag kan framkalla bilden av Little Weirlwold, Wille och Tom. Det här är en bok alla måste läsa och när man ändå är igång bör man läsa Michelle Magorians "Hemlängtan" och "En liten kärlekssång" också.

Betyg-5