fredag 30 april 2010

Världens trevligaste prao på Rum för Barn

Hej!

Nu har jag haft prao i två veckor och det känns både skönt och konstigt att komma tillbaka till skolan på måndag. Idag träffade jag alla i klassen eftersom vi hade en orienteringsdag (på praoveckorna!), men det var roligt att träffas igen och om jag ska vara ärlig var det skönt att komma bort från Stadsbiblioteket. Min första praovecka var superbra, på Kulturhuset och jag ville verkligen inte gå därifrån förra fredagen. Alla var så snälla och trevliga och det var så roligt där. Jag fick vara både i bildverkstaden och biblioteket, gå runt på hela Kulturhuse och se utställningarna, en dag var det författarbesök och min fredag avslutades med att det var afrikansk dans i Bildverkstaden. Jag kommer inte glömma den praoveckan!

Jag fick en jättefin bok från alla som jobbar på Rum för Barn:




Ha det bra/ Hanna

torsdag 29 april 2010

Jag finns

Maja-Maria Henrikssons debutroman handlar om fjortonåriga Johanna som lever ett liv olikt de flesta andra i hennes ålder. I skolan blir hon misshandlad och sexuellt utnyttjad av två killar som aldrig låter henne vara. När skoldagen är slut och hon kommer hem träffar hon sin mamma som aldrig vet hur hon ska reagera. Så fort något inte blir som hennes mamma tänkt brister hon och utställningarna som öser över Johanna slutar ofta i misshandel. Varje dag är en plåga för Johanna och hon intalar sig själv att allt är hennes eget fel, att hon är äcklig ful och att hon egentligen inte bör finnas. Det ända som får Johanna att vilja leva är hennes lillebror och den trygga doften av vanilj.


Det är en otroligt mörk bok och jag kan inte hitta någon ljuspunkt någonstans. Jag har läst många ungdomsböcker om mobbing och utfrysning, men det här är den starkaste jag någonsin läst. Maja-Maria Henriksson skriver så otroligt bra. Jag är där inne i Johannas huvud. Hennes tankar är beskrivna på ett sätt så att jag verkligen förstår hur osäkert och kaotiskt allt är för henne. Men när jag läser blir jag så fruktansvärt irriterad på alla vuxna. Det finns inte en enda som försöker hjälpa Johanna. Lärarna i skolan blundar för trakasserierna och hennes mormor och morfar gör ingenting fast de märker hur illa hon behandlas av sin mamma. Det är så hemskt att ingen vuxen finns där och att Johanna lämnas ensam i mörkret.

Men som tur är lämnar inte boken mig i totalt becksvart mörker. Ett litet hopp tänds i slutet då Johanna kommer fram till en punkt då hon förstår att ingen kommer hjälpa henne ur sin situation. Hon blir tvungen att kämpa själv och visa att hon finns.
Jag visste inte att boken var baserad på Maja-Maria Henrikssons egen uppväxt förens jag läst ut den. Men jag tror det var tur att jag inte visste om det innan. Jag vet inte om jag skulle klarat av att läsa boken annars.
/Hanna

P.S Läs min alternativa recension på http://palatset.se/bok/?p=160&preview=true

onsdag 21 april 2010

The secret diary of Adrian Mole



Hej!
Jag har varit på min praoplats två dagar nu och det är jättekul! Jag längtar inte tillbaka till skolan, det är väldigt skönt med lite miljöomväxling. Men att vara omringad av hundratals bra böcker är lite svårt, jag har sett så otroligt många böcker jag vill plocka ner från hyllan och börja läsa på direkten, men jag får hela tiden hålla mig. Men jag kan berätta mer om min prao senare.

I helgen läste jag ut "The secret Diary of Adrian Mole aged 13 3/4" som är en bok som min pappa tipsade mig om. Han läste den när han var i min ålder och det är en bra bok om man vill öva sig på att läsa på engelska. En liten utmaning men ändå lättförstådd. Boken är en dagbok som följer Adrian Moles liv under drygt ett år från att han är 13 3/4 till att han nästan är 15. Eftersom man får följa honom varje dag så länge får man snabbt ett grepp om hans vardagsliv och de personer i hans omgivning. För jag får ju följa så många händelser, stora som små.

När jag förstår hur hans vardag ser ut börjar jag hitta humor i det han skriver och mycket blir roligt. Inte så att jag skrattar till (men det är ju iförsig ovanligt för mig). Men det är roligt när han t.ex. en dag beskriver en utflykt med klassen med en mening var tionde minut och om hur allt går snett.Det kan också vara mer dolda saker som ett ord han tänker i en viss situation som är så typiskt honom.

Det är en jättebra bok om man vill öva sig i engelska, inga långa kapitel att plöja igenom utan man kan stanna lite var man vill. Det är också en upplevelse att lära känna Adrian när han blir skillsmässobarn, inser att han är en av de intellektuella, träffar en tjej och hamnar i knipa.
/Hanna

måndag 19 april 2010

Nervös

Imorgon är min första dag som praoelev. Den här veckan ska jag vara på Kulturhusets "Rum för barn" och nästa vecka ska jag vara på Stadsbiblioteket. Jag är väldigt nervös inför imorgon. Jag vet ju lite vad jag ska få göra men absolut inte allt. Det är ofta då jag blir nervös, när jag inte har kontroll på hur det kommer bli.. Men det är ju iallafall en positiv nervositet jag känner, för det ska bli jättekul.

För alla som inte vet vad "Rum för Barn" är så kan jag berätta att det är barnens egen våning på Kulturhuset. Där finns ett bibliotek där man kan läsa, låna böcker, lyssna på sagor, och leka. Det finns också en målarverkstad där man kan skapa konst på olika sätt. Oftast finns det också en utställning utanför ingången till biblioteket.


Nu ska jag se filmen "Agnes Cecilia- en sällsam historia", (underbar bok) så vi hörs.
Ha det bra!/Hanna

söndag 18 april 2010

Fusk-klassiker-läsning


Hej,
jag har precis läst klart Wuthering Heights, men en omgjord version efter boken av Emily Bronë. Jag känner mig ändå ganska stolt över att jag läst den. För jag är verkligen ingen van "klassiker läsare" och jag lyckades tillslut förstå hur alla personer i boken hängde ihop. I början hakade jag hela tiden upp mig på alla dessa namn. Jag försökte verkligen förstå och jag kollade släktträdet som fanns uppritat titt som tätt. Men efter ungefär 50 sidor hade jag tillslut det mesta klart för mig..

Så nu funderar jag på om jag ska läsa den riktiga versionen Jag gillade den här och jag vill ju gärna veta en mer detaljerad historia nu. Dessutom behöver jag inte haka upp mig på släktträdet eftersom jag redan har koll på det. Jag vet ju hur grundhistorien är.

Men har någon av er läsare läst den, och i så fall, vad tyckte ni, är den värd att läsa? Svara gärna på min nya undersökning också.
/Hanna

måndag 12 april 2010

Shoo Bre


Hej!
För ett par dagar sedan läste jag ut Shoo Bre. Efter att ha läst Shoo len hade jag väldigt höga förhoppningar på Shoo bre ,och jag kan säga att jag verkligen inte blev besviken. Den är precis så bra och gripande som jag hoppades.


Det är mycket som är sig likt. Shoo bre handlar liksom Shoo len om ungdomar med utländska föräldrar och om hur livet är i förorten. Det är kärlek, sorg och spänning. Boken innehåller lite av allt och det gör det omöjligt att sluta läsa. Det är tack vare de olika teman i boken som också gör att man får följa så många personer. Det är imponerande att Douglas Foley lyckas hålla koll på så många personer och knyta ihop allting hela tiden.

Skollivet som ungdomarna i boken lever är så verklighetstroget. Jag känner igen mig i olika situationer. T.ex. i Oscar som drar på sig lite för mycket skoluppgifter och kämpar med författarintervjuer och olika projekt. Också vissa situationer då eleverna går emot lärarna och vinner för att de är så starka och många. Jag lever mig ofta in i boken mycket mer när jag känner igen mig och det lyckas Shoo bre med. Jag blir mer intresserad och tycker att det är roligare att läsa. Jag vet inte hur många gånger jag tänkte "bara ett kapitel till nu..".

Den är också väldigt rolig att läsa tack vare de delarna då jag inte kunde känna igen mig. Det är de mer kriminella sakerna som några av karaktärerna håller på med. Det är något jag själv inte varit med om men det beskrivs så bra och jag kan ju föreställa mig. Mycket p.g.a. allt de tidningarna skriver om förorten men också från min förra klass då många bodde i områden där mycket kriminellt hände.
´
En sammanfattning är att jag verkligen gillade boken och jag önskar att det kommer fler böcker av Douglas Foley för ungdomar. Jag blir helt fast! Ett STORT boktips!
/Hanna

måndag 5 april 2010

Några fullspeckade kvällar, fotboll och en otrolig film

Hej!
Jag har inte skrivit på länge och jag är mycket medveten om det. Men jag har vissa anledningar. Förra veckan var extremt hektisk, jag var knappt hemma i huset alls, förutom på nätterna då jag sov. Det var teaterkväll med skolan, BOKarna möte och Poetry Slam och tidigt torsdag morgon åkte jag på fotbollsträningsläger till Danmark. Men nu är jag hemma igen!

Poetry Slam var väldigt roligt i år igen. Nervöst också. Jag vann individuella tävlingen så jag är supernöjd! Jag lägger upp bidraget jag deltog med på http://www.hannasnovellerochtexter.blogspot.com/ så kan ni läsa.

Fotbollslägret var jättekul. Jag har bara varit i Danmark en gång förut och då åkte jag bara via landet till Tyskland. Men nu hann jag se hur fint det är där. Vi bodde ute på landet vid havet och nu vill jag tillbaka till fotbollen och våren.

Idag var första dagen på lovet och jag började läsa Shoo Bre av Douglas Foley och på eftermiddagen träffade jag en kompis och vi gick och såg en fantastisk film. Den heter "Nowhere boy" och handlar om John Lennon i The Beatles. Filmen var jättefint gjord och jag ville bara stanna kvar i 60-talet bland lockiga killar med gitarr över axeln.





Ni måste se den. Speciellt om ni är Beatles-fan!
/Hanna