torsdag 25 november 2010

Åh, jag vill ha ha ha!

Gud vad roligt det är när man hittar någonting som man känner att man bara måste ha för att det är så himlans fint. Jag var inne på illustratören Camilla Engmans blogg där hon skrev om "The Exquisite Book". Ganska snabbt stod den sedan på min önskelista.



.

Kolla vilka bilder som finns i boken
Köp den på Adlibris

måndag 22 november 2010

Augustprisvinnare!

Vinnare i barn och ungdomskategorin är....

Här ligger jag och blöder av Jenny Jäderfeld! Väldigt kul även om jag kanske hoppats mer på Jag finns av Maja Maria Henriksson. Min recension av den vinnande boken går att läsa i inlägget under.

Vad tycker ni? Vann rätt bok?

/Hanna

söndag 21 november 2010

Här ligger jag och blöder

Hur länge har jag velat läsa den här boken nu? Den har varit på min ”attläsalista” väldigt länge, och sedan den kom på posten för ett par veckor sedan har den lyst inbjudande rött på skrivbordet. Nu ligger den här utläst bredvid mig och jag har fått vara inne bakom de fina pärmarna i ett par dagar.

Maja går första året på ett gymnasium med konstinriktning och under en skulpturlektion råkar hon såga av sig halva tummen med en elektrisk såg. Alla tror att hon gör det med flit, men bara för att man klär sig i svart och har en emolik stil betyder ju inte det att man är deprimerad och vill skada sig själv. Händelsen under skulpturlektionen blir ett startskott på många dagar fyllda av mer otur.

Majas föräldrar är skilda och helgen efter tumavsågningen åker Maja till sin mamma som bor i Norrköping. Men någonting stämmer inte. Hennes mamma brukar alltid möta henne på perrongen när hon kommer men den här helgen väntar ingen på henne. Maja blir tvungen att ta sig hem till sin mamma på egen hand och när hon väl kommer dit är det ingen där heller. Det är en oreda i huset, gammal disk , gammal mjölk, kvarglömd mobil och inget meddelande lämnat till henne. Hennes mamma som annars alltid brukar vara överdrivet noggrann med städningen och som aldrig lämnar huset utan sin mobil. Maja blir orolig och känner sig plötsligt väldigt ensam. Men helgen blir inte så ensam i slutändan. Hon kommer av en slump över till grannen Justin som hon får speciella känslor för väldigt fort. Han dämpar oron över hennes försvunna mamma något, men Majas obehagliga känslor finns ändå kvar.

Redan efter första kapitlet gillade jag boken väldigt mycket. Jag reagerade på att beskrivningarna och metaforerna var så bra och att det höll i sig boken ut. Det var inte överdrivna beskrivningar av människor och platser, jag fick bygga upp mina egna bilder i huvudet. Beskrivningen när Maja tänker tillbaka på när hon sågade av sig tummen är ett exempel, det är bara några få ord men får det att göra ont i hela min kropp och se händelsen framför mig.

Boken är väldigt sorgsen men smyger in lite humor då och då. Den börjar ganska glatt och blir varefter mer och mer sorgsen. Det känns som att Majas humör också dalar ju mer man läser, från att ha varit ganska skämtsam och livfull blir hon tystare och mer deprimerad.

Språket kändes väldigt modernt med typiska uttryck och trender från 2010-talet men jag tror inte att språket kommer att kännas alltför omodernt om ett par år. När det är en sådan bra bok tror jag att man inte kommer att tänka på det som något negativt eller irriterande.

Jag rekommenderar verkligen den här boken, det är en minnesvärd läsupplevelse och så är den ju dessutom Augustnominerad. Läs den!

/Hanna

måndag 15 november 2010

Maus är ett måste!

Jag hade aldrig kunnat tro att en serieroman skulle kunna beröra mig på det här sättet. Men Maus är en bok som berör fruktansvärt mycket. Den visar förintelsen från ett nytt perspektiv och sticker ut bland böcker om samma tema.

Det är en serieroman i två delar och som jag berättat tidigare illustreras judarna som möss och tyskarna som katter, polackerna som grisar och t.o.m svenskar finns med, illustrerade som renar. I boken får man följa Art Spiegelman som återberättar Vladeks,sin pappas, berättelse från förintelsen. Man följer samtidigt Art och Vladeks samtal om förintelsen och medan de pratar skriver Art sin berättelse. Vladek berättar om hur judarnas frihet försvann och hur det sedan slutade med koncentrations och förintelselägren. Han berättar om Arts bror som dog under kriget och om alla andra som också förlorade sina liv. Vladek ger en detaljrik bild av hur det var att vara jude under de här åren, och det är extremt bra berättat. Varenda bild känns som att det ligger månader av tanke bakom och texten som hör till passar perfekt. Boken gör att jag vissa stunder inte mår så bra, den rymmer så mycket ondska och sorg, men några gånger kommer det ändå in lite humor och det är det som får mig att läsa ut boken och gilla den ännu mer.

I efterorden finns det ett sådant bra stycke som passar in jättebra och egentligen säger det enda jag har att säga: ”Det händer ibland att man läser ett verk som man hänförs, fascineras och blir djupt tagen av och som man vill säga något klokt och insiktsfullt om. Man vill förklara varför boken har gett en känsla av insikt, förståelse och kunskap. Men det enda man kan säga är: Läs den! Läs den och du kommer att förstå, du kommer att känna som jag. Åtminstone är det vad man tror och hoppas, önskar.”  Maus är en sådan bok.

/Hanna

torsdag 11 november 2010

Hälsning från LA!

Hej! Jag kom på att jag helt glömt att berätta att jag har fått en hälsning från Los Angeles, från Cornelia Funke. Den kom på posten under höstlovet som ett tack för Recklessreleasefesten då vi dramatiserade delar ur hennes bok. Hon har sett allt vi gjorde den kvällen eftersom att det filmades och lades upp Palatsets hemsida. Väldigt kul!



/Hanna

måndag 8 november 2010

Jag har biljetter!


Planerar du att gå?
/Hanna

torsdag 4 november 2010

Det är så logiskt alla fattar utom du

Det räckte med att se boken för att jag skulle förstå att det här var en bok jag skulle gilla. Bokens titel, "Det är så logiskt alla fattar utom du" kommer från en låt av "Säkert!" som är ett av mina favoritband. Bokens framsida är otroligt snyggt gjord, färgkombinationerna är jättefina och de varierande typsnitten gör att blicken verkligen fastnar på titeln. Bokens baksida är också snygg. Den ser ut som framsidan fast lite annorlunda, boken har två huvudkaraktärer och de visas på varsin omslagssida. Sedan har Lisa Bjärbo skrivit boken. Allt det gjorde att boken verkligen lockade mig till att läsa den och gav mig känslan av att jag skulle gilla den.

Boken handlar om Ester och Johan. Två bästa kompisar sedan lång tid tillbaka som bor i en halvstor stad i Småland. De har precis börjat gymnasiet. Tillsammans kan de göra allt, ha långa filmkvällar, gå och fika och sitta många timmar efter skolan och plugga. Tillsammans kan de prata om allt, bekymmer i familjen, jobbiga saker som hänt i skolan och om kärlek. Eller det tycker i alla fall Ester. Johan känner att vissa saker plötsligt är svåra att prata om, han kan inte stötta Ester i alla hennes kärleksproblem längre och han känner att hans humör ändras hela tiden. I fyra år har Johan hållt sin kärlek till Ester hemlig och han inser att han kanske inte klarar det mycket längre. Men hur ska Johan kunna förklara att det inte räcker med att vara bästa vänner, utan att förstöra deras vänskap?

Efter första orden är jag fast och kan inte sluta läsa. Det känns som när jag var 10-12 år och slukade flera böcker om dagen. Jag vet inte riktigt vad det är som får mig att känna så här, den sticker ju inte ut så mycket från andra ungdomsböcker. Tvärtom börjar det bli väldigt vanligt med ungdomsböcker ur två perspektiv. T.ex. "I det här trädet" av Per Nilsson och Katarina Kieri. Men det är kanske någonting med det lättsamma och samtidigt väldigt fina språket och att man bara dras med i historien och slipper fundera så mycket själv. Bara läsa vidare, för det finns ingenting att analysera och tänka efter om. Och det är väldigt skönt att läsa sådana böcker också.

/Hanna