Djävulens märke

Hej!

Just nu sitter jag här med den utlästa 500 sidors Magnus-Nordin-deckar-rysaren bredvid mig. Den har haft min uppmärksamhet större delen av kvällen

Klass 9C är den stökigaste och jobbigaste klassen i hela Katarina Östra skola. Klassens lärare Hanna är sjukskriven efter att ha brutit ihop i klassrummet under en lektion. Vikarier byts av med jämna mellanrum, ingen lyckas klara av klassen mer än ett par dagar. Till skolan kommer Malin, ung, snygg, charmig och tidigare lärare i U.S.A. Hon blir tilldelad platsen som vikarie för 9C. Malin lyckas med något ingen annan lärare lyckats med. Elever som aldrig tidigare brytt sig om skolan börjar plötsligt prestera bättre än vad de någonsin har gjort, elever som brukar komma försent och vissa dagar inte ens dyka upp infinner sig plötsligt på varenda lektion, klassen som aldrig varit en klass får plötsligt en sammanhållning. Malin får eleverna att gå med på något som de kanske inte skulle gjort. Hon lovar att de kommer gå ut högstadiet med höga betyg, men då måste de satsa allt , hela sin själ.

Ella går i 9C och börjar förstå att allt inte är som det ska. Vad är det för röster som viskar i hennes huvud som får henne att våga göra saker hon aldrig skulle vågat göra förut?

Jag kan inte säga vad jag tyckte om den här boken sammanfattat, det finns inget ord som riktigt passar in. Jag vill inte säga att den var bra , för jag gillade den mer än så, men jag kan inte heller säga att den var jättebra. Den är något där mittemellan, ett ord som jag inte kan hitta.

Jag har kollat runt lite på olika recensionssidor och bloggar och sett vilken kritik boken har fått.

Det mesta jag har hittat har varit såsom "något av det läskigaste jag läst" och "otroligt bra" och "välskrivet". Jag själv tycker inte att den var så jätteläskig, det var något i mitten av boken jag kände skrämde mig lite men inte mer än så. Jag har läst betydligt läskigare böcker. Men jag vill inte vara för kritisk. Den var bra. Jag gillade att dialogerna mellan vuxna och unga var trovärdiga, det är något Magnus Nordin är bra på. Det är faktiskt väldigt svårt att skriva samtal mellan unga och unga, unga och vuxna på ett trovärdigt sätt men han lyckas. Jag gillade också att Magnus Nordin fick in så många ämnen i den här boken, häxor, övernaturligt, kärlek, cancer, föräldrar, prestationsångest, död och mycket mer. En annan sak jag gillade var att den utspelade sig väldigt nära min skola och jag kunde känna igen mig. (jag själv bor inte på söder eller innerstan, jag går bara där i skolan). Det var också skönt med de ganska korta kapitlena för det gav ett bra flyt i historien.

MEN. Något som var extremt störande (iallafall för mig) var alla de små felen jag upptäckte lite överallt. Det känns verkligen som att boken är slarvigt igenomläst av bokförlaget. Det var småfel som att det kom två kaptiel 7 i rad, bokstäverna hoppade runt så att det stod "kocka haffe", att det i en mening växlade mellan han och hon fast det var en han och att det i slutet på avslutningsmiddagen blev en förändrad meny helt plötsligt. De småsakerna (och många fler) blir jag faktiskt irriterad på. Det är vanligt att dyker upp något i varje bok men så här många fel känns faktiskt lite dåligt. Det är ju ändå någon som har haft det som jobb att rätta manuset efter Magnus Nordin skrivit det.

Hoppas att jag lyckades få fram min åsikt om boken så att alla förstår att jag gillade den (speciellt början) men att det var lite småsaker som gjorde att jag inte gillade den lika mycket sedan.

/Hanna