onsdag 2 juni 2010

Eva Sussos ungdomsbok räcker inte riktigt


Jag har fått ett recensionsexemplar från BOKarna av Eva Sussos nya bok "Dansfabriken-Street". När jag var mindre läste jag många böcker av henne bl.a. böckerna om Hanna och Leonardo som jag tyckte jättemycket om. Men tyvärr lyckas hon inte riktigt nå mig med Dansfabriken.

Baksidetexten är väldigt tunn och jag blev inte intresserad av att läsa boken. Lite klyschig övertext, (Blod, Svett och Tårar) och ganska töntig presentation av karaktärerna Men jag fick tänka bort det, för jag har ju lärt mig att de flesta författarna inte skriver sina egna baksidetexter.

Snabbt presenteras tre av de fyra huvudpersonerna. Melina, Marko och Rafael som alla tre dansar streetdance på Dansfabriken. Dansfabriken är en danslokal i Stockholmsförorten Bredäng. Alla brinner de för dansen. Till en början känns de tre ganska ytliga men en bit in i boken blir Melina, Marko och Rafael ganska intressanta personer. Men den fjärde huvudpersonen, Terese, presenteras ytligt och fortsätter vara det boken igenom. Jag får iallafall inget grepp om henne.

Bokens klimax är den stora modevisningen i Gallerian där fyra ungdomar ska få dansa. Alla vill de bli utvalda, men man måste vara riktigt bra och då gäller det att öva!

Det är något med språket i boken som jag inte tycker om. Det känns inte som Eva Sussos språk, ibland känns det nästan som att jag läser någon i min ålders text. Jag tror att det blir så eftersom hon vill få språket att vara verkligt och ungdomligt. Ibland lyckas hon men när hon inte gör det blir jag irriterad. Något hon däremot verkligen har lyckats med är att sätta sig in de här ungdomarnas dansintresse. Det känns väldigt verkligt. Musiken hon nämner är modern och spelas av många ungdomar, deras dansträningar känns också väldigt troliga då hon nämner de speciella namnen för olika danssteg. På de planen är hon väldigt uppdaterad.

Jag tycker att det är väldigt kul att läsa om ungdomar som brinner för något. I många ungdomsböcker jag läst på sista tiden är huvudpersonen osäker och utan något stort intresse. Så det var roligt att dela Dansfabrikens medlemmars kärlek till dans.

Det är svårt att ge en sista mening om vad jag tyckte om boken som binder ihop mina åsikter. Vissa grejer var dåliga och andra bra. Men gillar man dans, moderna ungdomsromaner med igenkänningsfaktor och pratigt språk ska man läsa den.

Dansfabriken är en serie och i höst kommer andra delen "Funk" och 2011 kommer sista delen "Break".

/Hanna

3 kommentarer:

  1. Hej! Jag var inte heller entusiastisk och jag tror att problemet (som du också är inne på) handlar om det "pratiga" språket.
    Väldigt tidsbundet men också mycket onyanserat.
    Ett exempel.
    När någon är på gott humör, glad eller flamsig så kan denna någon fnittra, fnissa, skratta, gapskratta, garva, le, småle, frusta ....
    I dn här boken används bara ett enda verb: Garva.

    SvaraRadera
  2. Jag dansar själv streetdance och ni kanske inte dansar street men isåfall fattar jag att ni säger den är dålig! För ni kan ju inte någonting om streetdance Men om det är några som dansar vad som helst tippsar jag er en skit bra bok!!!!!;) hälningar en streetgirl;)<3

    SvaraRadera
  3. Jag har aldrig sagt att boken är dålig. Jag bara förklarade i recensionen vad jag störde mig på t.ex. språket som var pratigt. Jag nämner faktiskt också i recensionen att jag tycker att Eva Susso verkligen har lyckats sätta sig in i dansvärlden. Men det är kul att du skriver vad du tycker, det är ju såklart så att boken i de flesta fall passar en dansare bättre än en som inte har någon koppling till dans.

    SvaraRadera