Ett oväntat slut - Mockingjay

Först var jag väldigt tveksam till den tredje delen av trilogin "Hungerspelen". Det kändes redan efter första boken som att historien var fulländad och bara skulle bli sämre av en till del. Men när den andra boken släpptes och jag lite motvilligt läste den kunde jag sedan inte tänka mig Hungerspelen utan den andra delen. Samma sak gäller tredje och sista delen. Nu har Suzanne Collins knutit ihop historien på ett mycket bra sätt och historien är verkligen perfekt avslutad.

Tredje delen är precis så spännande och intressant som de tidigare delarna. Suzanne Collins använder sig av en cliffhanger metod så att man efter varje kapitel vill börja på nästa. Men något nytt är att den här boken bär på mycket mer mörker och depression än de andra.

Boken utspelar sig fortfarande i den hemska framtiden då världen är uppdelad i 13 distrikt som alla styrs av ett, "The Capitol". Nu får man följa rebellernas kamp för att störta "The Capitol" och göra distrikten mer självständiga. (Jag varnar för att jag kan avslöja saker nu för de som inte har läst andra delen). Katniss lever i distrikt 13 tillsammans med de andra överlevarna från distrikt 12 och har svårt att anpassa sig till sitt nya liv. Hon bär på många minnen från sina upplevelser från Hungerspelen, både fysiska och psykiska. Peeta är fånge i "The Capitol" och torteras av President Snow. Gale finns inte alltid där att stötta Katniss utan hjälper rebellerna inför det stora kriget.

Ett deprimerande dis ligger hela tiden över boken och det visas främst i de sista kapitlen. Slutet är hemskt. Det visar hur kriget drabbar människorna från både Rebellernas sida och "The Capitol" och ett tag trodde jag att det inte att skulle gå att avsluta boken med en överlevande Katniss, men slutet tar en oförutsägbar vändning.

Jag minns första gången jag läste "Hungerspelen" och blev fast efter bara några sidor. De två andra delarna har jag läst på engelska och de var lika gripande de. Men trots det var det faktiskt inte sorgligt att lägga ifrån sig boken och lämna karaktärerna, miljöerna och den speciella "Hungerspelkänslan". Suzanne Collins vet hur man avslutar en berättelse utan obesvarade frågor.

/Hanna