På bokcirkeln skulle vi ha läst "Blod" men också "Tusen gånger starkare". Jag läste den för några år sedan när jag gick i femman och nu läste jag om den. Den var fortfarande fantastisk men jag ogillar att läsa om böcker, höra allt igen, det kan få mig att bli okoncentrerad Men den var väldigt bra ändå och jag märkte att jag förstod mer nu när jag äldre.
Den handlar om Signe som går i en klass där jämställdheten mellan killar och tjejer inte alls är bra. Hela tiden får tjejerna höra att de ska ta mer plats " Kom igen tjejer ta för er!", säger lärarna "Visa att ni kan". Men hur lätt är det för ett gäng osäkra tjejer som inte får någon plats att för sig av? Till klassen kommer Saga. Hela livet har hon rest runt i världen med sin pappa och hon har så mycket kunskaper och upplevelser så att hon får alla att blekna. Lärarna är nöjda , här har de en säker tjej som kan få de andra tjejerna att ta plats. Men Saga märker hur dåligt tjejerna behandlas av killarna och lärarna och bestämmer sig för att ändra på det. Kommer hon att lyckas? Kommer de osäkra tjejerna våga hänga på och kämpa för en jämställdhet?
Vad jag gillar med boken
Något jag verkligen gillar är att författaren får mig att bli otroligt engagerad i problemet i klassen. Jag blir arg,irriterad, förbannad på lärarna och det värsta är att jag känner igen det här! Så här var det i min klass i 6:an, killarna tog ALL plats på flera lektioner och om de någon gång gjorde något bra så fick det JÄTTEMYCKET beröm. Som tur var hade vi ett par lärare som var duktiga på att se till att det inte blev såhär.
Christina Herrström är så otroligt duktig på att beskriva problemet. En händelse hon beskriver är när en grupp barn i 7 års åldern spelar brännboll och hur tjejerna respektive killarna behandlas. Det är så otroligt bra att jag nästan svimmar.
Jag gillar också Saga, hur hon är , vad hon säger. Det hon säger, hur kan hon våga sätta upp sig så mot lärarna? Jag skulle aldrig våga och hur hittar hon alla bra formuleringar och argument? Jag blir avundsjuk.
Vad jag ogillar med boken
Jag stör mig lite på att huvudpersonen berättar allt i dåtid och att det ibland långa stycken från hennes tankar som liksom berättar en sak men blir alldeles för utdraget.
Den här boken bör läsas av alla! Speciellt fega lärare! ;)
/Hanna
Snart kommer också filmen. Spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar