När jag började läsa boken hade jag höga förväntningar p.g.a. dess alla bra recensioner på olika bokbloggar men också för ALMA-priset 2008. Men för att vara ärlig levde inte boken riktigt upp till mina förväntningar. Jag kom ibland på mig själv med att tänka på annat, och faktiskt räkna sidor tills den tog slut. Det låter som att jag inte alls gillade den men faktum är att jag faktiskt gjorde det.
Boken handlar om Matilda, en gammal dam som en eftermiddag finner en pojke sittandes i hennes soffa. Pojken berättar att han kommer med dåliga nyheter, men deras samtal tar en annan vändning och man får därför egentligen aldrig reda på vad den dåliga nyheten är, fast man anar. Pojken börjar istället fråga om alla föremål och annorlunda souvenirer som pryder Matildas vardagsrum ,vilket får henne att långsamt börja berätta om sitt liv.
Hon växte upp med sina båda föräldrar i ett överklasshem. Efter sin skolgång som Matilda levt i ensamhet ställde hennes far en fråga till henne ; "Vilken är den vackraste skapelsen i världen?". När hennes far blir missnöjd med hennes svar tar han med henne på en jorden-runt-resa för att hon ska komma fram till ett bättre svar. Efter två år på resande fot kommer hon hem och finner den vackraste skapelsen i världen. På stranden nära sitt hem ser hon en ung man endast klädd i ett par blekta byxor som blickar ut mot horisonten. Hon kallar honom Fjäder. Hon blir genast förälskad. Efter att ha övertalat sina föräldrar får de tillslut en liten stuga vid kusten.I Början är de lyckliga men Matilda märker att Fjäder saknar något. Och Matilda förstår att den dagen Fjäder kommer lämna henne kommer bara närmare.
Detta är en bok som passar barn som vuxna och verkligen sätter igång tankebanor i huvudet på en. Om livet och att man ska ta vara på den tid man har. På de sättet blev den lite filosofiskt skriven.
/Hanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar