Vad är så skört att det bryts när du säger dess namn? av Bjorn Scortland

På en fest möter den tystlåtna Markus den mystiska och vackra Ingrid. Markus faller för Ingrid vid första ögonkastet och dagarna efteråt är Ingrid det ända som upptar hans tankar. De fortsätter att träffas och inleder en vänskap som växer till kärlek. Men Ingrid är sjuk och har kanske inte så många veckor kvar att leva. I boken får man följa deras första och sista veckor.

Den här boken är väldigt annorlunda från andra böcker jag har läst. Det är en tunn bok med mycket korta diktliknande kapitel. Den är poetiskt skriven men det blir aldrig så att man tappar bort sig i metaforer och glömmer bort handlingen. Nej, språket är lättförstått och det gör det lätt att hänga med i handlingen.

Redan i de första fyra sidorna kastas jag in i handlingen och möter de båda huvudkaraktärerna. Bjorn Scortland struntar i några presenterande sidor om Markus och det behövs aldrig heller för jag förstår vem Markus är och hur han är väldigt fort. Därför får jag en känsla av att han inte har haft en liknande vän som Ingrid i livet. Hon är lite mystisk och inte alls den personen jag tror Markus skulle kunna bli vän med. Deras relation blir därför speciell.

Det är en väldigt fin kärlekshistoria som inte bara tar upp kärlek. Boken tar också upp hur en sjukdom kan påverka ett förhållande och konstigt nog pratar de en hel del om andra världskriget med varandra. Ett konstigt sammanträffande, det känns som att allt jag läser eller ser på TV nu förtiden handlar om vad judarna utsattes för under kriget. Men det är antagligen för att vi jobbar så mycket med det i skolan. Jag drömmer ju t.o.m om det.

Aja, det här är en härlig och samtidigt väldigt sorglig bok, ett klart tips!

/Hanna