Mitt extra liv

I onsdags träffade vi (BOKarna) Johan Unenge efter att ha läst hans bok. Han har bl.a. tecknat Eva och Adam, Ronny och Julia och Livet enligt Rosa.

"Mitt extra liv" utspelar sig i staden Hellevik. I Hellevik finns två snackisar som löpsedlarna varje dag spyr ut ny information om. Hur det går för Helleviks stora stolthet, deras basketlag och hur det går med infångandet av flyktingar. På senaste tiden har det gått lysande för basketlaget, de har ledningen i basketligan och allt tack vare den utländska superspelaren Yosseffs. Samtidigt som invånarna i staden kämpar för att Yosseffs ska få stanna i Sverige och inte landsförvisas ägnar de också mycket tid åt att jaga och försöka fånga in flyktingar som befinner sig i samma situation. Huvudpersonen (berättaren) är en osäker kille som går i högstadiet. Han vet inte vad han ska tycka om flyktingpolitiken och han håller sig utanför demonstrationer och infångningsprojekt. Istället sitter han hemma med kompisen Ubbe och kör krigsspel. Men när en hel stad bara fokuserar på två saker är det svårt att hålla sig undan. Huvudpersonen sätts tillslut i en väldigt svår situation då han måste göra ett val och skaffa sig en åsikt.

Johan Unenges bok är speciell. Det är inte bara en vanlig roman med text sida efter sida. Boken är en serieroman som blandar text och bilder med ojämna mellanrum. Jag är ingen van serieläsare och har inte så bra koll på hur man ska läsa pratbubblor och åt vilket håll m.m. Men när jag läste den här boken hängde jag med hela tiden. Bilderna sammanfattar inte det man har läst utan leder istället handlingen vidare. Bilderna är också oftast utan pratbubblor vilket jag bara tycker är skönt. Uppbyggnaden av den här boken är väldigt ovanlig, jag har i alla fall inte hört talas om någon bok som är uppbyggd på det sättet tidigare, men det passar otroligt bra i den här historien. Utan bilderna skulle jag inte varit lika intresserad och lockad att läsa vidare.

Jag tror att det är många som stör sig på att huvudpersonen är så osäker och bara försöker hålla sig utanför den stora flyktingdebatten. Många gånger kan jag känna "men gör något då!" men i slutändan och efter diskussionen med BOKarna tycker jag att huvudpersonen ska vara som han är. Han blir en speciell person eftersom han inte har någon speciell åsikt och bryr sig mer om sitt tv-spel och vardagslivet.

Något jag irriterar mig på är att jag inte vet var och när den här historien utspelar sig. Jag vet inte vad det är med mig när jag läser men jag vill ha lite kontroll. Jag vet att han bor i Hellevik, men var ligger det? Jag undrar också vilken tid det utspelar sig, är det nutid? Och i så fall finns det grupper idag, med människor, ja nästan en hel stad, som är så emot flyktingar?

Den är värd att läsa, tack vare att den är speciell.

/Hanna

Shoo len

Boken bränner i handen. Hur är det att växa upp i en förort där invandrare från olika delar av världen samlas? Vad händer när alla de som inte får chans att arbeta och lära sig svenska ska leva tillsammans och komma överens? Svaret gestaltas bra i Douglas Foleys bok Shoo len. Ungdomarna spelar huvudrollen och vi får följa olika personer som alla går i samma skola i en Stockholmsförort. Man får följa Karim som börjar tröttna på det kriminella hans kompisar håller på med och hur han för första gången blir riktigt kär, Gabi som tycker Karim är en svikare, Ella som mår dåligt och skadar sig själv och Nikoo som är nyinflyttad och precis mist sin pappa. Allas liv går in i varandra och man får som läsare se historien ur många olika perspektiv.

Douglas Foley har verkligen lyckats. Han lyckas att skriva en bok där invandrarsvenskan inte låter tillgjord eller som att författaren gör narr av den. Det låter naturligt och väldigt äkta. Han lyckas också skriva om smygrasismen i Sverige och hur ungdomar med utländska föräldrar känner sig när de samlas i ett litet område. Vissa saker undrar jag över, som en händelse i slutet av boken som är ganska extrem. Men jag har ingen erfarenhet, det kan kanske hända? Det är samma sak när det handlar om vad som händer i skolan om elever som förstör och startar brandlarm m.m. Klart det har hänt någon gång i min skola men här verkar det vara vardagsmat och mycket värre. Så jag undrar om han själv varit med om det eller jobbat på en skola i förorten eller om han bara föreställt sig hur det är.

Det är väldigt bra med hoppen mellan personerna. Intresset för att fortsätta läsa blossar upp och ibland är det så skönt att få lämna personen i det jobbigaste ögonblicket och läsa om någon annan av karaktärerna. Men boken är inte bara jobbig, överraskande och smått obehaglig, den har också den mysiga kärlekhistorian och glädjen man upplever i kompisgäng när man skapar något tillsammans. Det är ett otroligt flyt i språket och slutet är oväntat och gör att jag definitivt kommer minnas boken.

En fråga vi diskuterade på svenskalektionen var "Hur stort svin kan man vara och ändå bli förlåten?" och det är en fråga som dyker upp i mitt huvud när jag läser den här boken. För er som har läst den här boken förstår ni nog vad jag syftar på för situation. Jag tror att man kan vara ett väldigt stort svin men ändå bli förlåten. Tiden läker vissa sår och vid vissa tillfällen vill man inte vara långsint längre. Om den andra personen ber om ursäkt vill man inte vara den som fortfarande ältar det gamla och vägrar bli sams. En ursäkt är svår att inte acceptera. Men jag tror att det vid vissa tillfällen inte går att förlåta. En person som blivit mobbad under hela uppväxten har nog svårt att förlåta mobbarna även i vuxen ålder. Så om man ärrar någon för livet på ett sätt som påverkar en negativt i framtiden så är det nog där gränsen går då man inte kan förlåta längre.

/Hanna

Alla hjärtans dag

Kärleksboktips
En liten kärlekssång-Michelle Magorian
Simon och Sophie- Emma Granholm
Sandor slash Ida-Sara Kaedefors
Hur kär får man bli?-Katarina von Bredow
Expert på att rodna-Katarina von Bredow
Syskonkärlek-Katarina von Bredow
Klassresan-Moni Nilsson
Malin+Rasmus=Sant- Moni Nilsson
Min typ brorsa-Johanna Lindbäck
Shoo len- Douglas Foley
Hata Romeo-Rachel WingInnan jag dör- Jenny Downham
Tillsammans-böckerna- Denise Rudberg
Deluxe- Anna Godbersen
Dear John-Nicholas Sparks
Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket-Gunnar Ardelius

Kärleksfilmtips
The notebook
Little miss Sunshine
(500) days of summer
The Holiday
Finding neverland
What's eating Gilbert Grape
Eva och Adam- fyra födelsedagar och ett fiasko



"The notebook"

Glad alla hjärtans dag!

Jag är ingen firare av dagen. Allafall ingen som samlar rosor och staplar chokladaskar på hög, men fira lite är bara mysigt. Något som lyser upp februari.

/Hanna

Johanna Lindbäck-besök!

Jag vet inte om jag har sagt det men jag går en speciell inriktning i skolan som heter Litteratur och Drama (LD). På onsdagseftermiddagarna har vi något som vi kallar elevens val då vi får välja mellan olika aktiviteter och uppgifter. Det kan vara att vara med i filmklubben, gå på utställningar, olika kurser m.m. Men allt går i temat Litteratur och Drama. Idag fick vi göra ett val igen och då blev jag en av de fyra som ska få leda nästa författarbesök. I mitten av mars kommer Johanna Lindbäck till vår "profil". Jag och tre andra ska ha en intervju med henne för resten av eleverna i LD. Jag tycker att det ska bli jättekul. Jag minns när jag gick i sjuan och Aidian Chambers kom och de äldre fick intervjua honom, då kände jag att jag också skulle vilja göra det någon gång. Och nu ska jag få det. Vi började nu i eftermiddags med att spåna idéer och frågor. Vi ska göra besöket lite speciellt med ett speciellt inslag, men vad vill jag inte avslöja än. Johanna Lindbäck har skrivit tre böcker "En liten chock", "Min typ brorsa" och "Tänk om det där är jag". Jag kan tipsa om de två första men den sista har jag inte läst än. I juni kommer en ny bok: "Saker som aldrig händer". Det återkommande i hennes böcker är att de utspelar sig i Norrland och handlar om tonåringar. Inte så konstigt eftersom hon växte upp i Luleå.

/Hanna

Semlan och Gordon: Pappan med de stora skorna

Det här är en bok som handlar om en flicka som heter Semlan. Hon är 12 år och bor med sina föräldrar och sin lillebror Bento. Hennes föräldrar bestämmer sig för att skiljas och flyttar ifrån varandra. Varje vecka får hon och Bento flytta de 222,5 stegen mellan föräldrarna. Semlan har en kompis som heter Gordon och de är bästa vänner och kan prata med varandra om allt. Gordon är speciell. Han är inte en sådan som spelar fotboll, hockey eller rider. Hans intressen är speciella och ibland rent utav galna, och Semlan är inte sen med att hänga på. I historien finns också Lino, en i Semlan och Gordons klass. Varje gång Semlan ser Lino känner hon sig konstig men hon kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.

Det här var första boken vi fick läsa med BOKarna och på förra mötet fick vi träffa Moni Nilsson då hon berättade om boken och svarade på våra frågor. Boken är snabbläst med korta kapitel och luftig text vilket jag tycker det ger historien en sådan bra fart. Det som är speciellt med boken är att det också dyker upp listor här och var. Det tycker jag är ett otroligt bra sätt att berätta på. Man får veta så mycket i några få ord och det är väldigt roligt att läsa. Listorna känns så verkliga, som att det är en 12-åring som har skrivit dem och det tycker jag också gör Semlan mer verklig. När Semlan blir ett skillsmässobarn skriver hon en lista med positiva och negativa saker och när hon är färdig ser hon att det nästan väger jämnt. Jag tror att det nog ofta är så att det väger jämnt, vissa stunder kan det kännas bra medan det andra gånger inte gör det. Läsaren förstår t.ex då att Semlan ser att det kanske inte är så dåligt att vara skilsmässobarn ändå. Gordon är en rolig person och det var många som tog upp honom på BOKarna-mötet. Alla ville ha en Gordon i sin klass och det var ingen som sa något annat än bra saker om honom. Men det kan man inte heller. Han är så full av knasiga idéer och så rolig att man inte kan ogilla honom. De andra i boken är också roliga att läsa om , inte minst Semlans pappa som är väldigt speciell. Han har nämligen extremt stora fötter fast han är jättekort. Efter första boken vill man bara läsa mer och det är tur att den andra boken om Semlan och Gordon kommer i april, jag längtar!

/Hanna

Deckar-tema

När någon säger deckare tänker jag på sommaren. Det är oftast då det går deckarserier på tv och nästan hela Sverige läser deckare. I skolan har vi nu (lite oväntat) haft deckartema i två veckor och vi har pratat om klassiker, olika typer av deckare och fått skriva en egen början på en deckare. Jag har läst få deckare, men min favorit måste nog vara Agatha Christies Tio små negerpojkar, den är så otroligt smart. Jag skrev om den i somras så läs gärna det inlägget. Jag gillar också Magnus Nordins deckare även om de inte är några stora favoriter. Sedan måste jag ju ta upp LasseMajas Detektivbyrå som jag gillade väldigt mycket när jag var liten. Men sedan kommer jag inte på så många fler, skriv gärna lite tips i en kommentar.

Jag har gjort en blogg där jag endat lägger upp texter jag har skrivit och om jag lägger upp något nytt på den bloggen länkar jag alltid från bokbloggen. Här är min början till min novell, läs gärna!

http://hannasnovellerochtexter.blogspot.com/

/Hanna

Jag är en VIPPare och BOKare

Hej!

I onsdags var jag med om något fantastiskt roligt men innan jag kan berätta varför jag numera kan kalla mig en VIPPare och BOKare behöver jag ge lite bakgrundsfakta.

År 2011 ska Palatset öppna i gamla Riksarkivet på Riddarholmen i Stockholm. Det kommer bli ett enormt kulturcenter för barn och ungdomar mellan 6 och 18 år. Palatset kommer vara ett 5000 kvadratmeter stort hus fyllt med massor av kultur! Det kommer finnas plats för film, teater, dans, musik, konst, litteratur, vetenskap, mode foto och design.

Det är ungefär ett år kvar tills det öppnar och därför finns det en grupp som heter VIPP (Very Important Palatset People). De som är med i VIPP ska få vara med och bygga upp Palatset, komma med idéer, hjälpa till , men också provsmaka på kultur som alla sedan kommer få ta del av. Om man är med i VIPP kan man också gå med i olika grupper såsom BOKarna, WEBBarna, TOAletterna och mer grupper är på väg att skapas. VIPP är öppet för alla som vill vara med och bygga upp Palatset.

Jag är inte så bra på att förklara det här förståligt men gå in på deras hemsida och läs mer :

Palatsets hemsida : http://www.palatset.se/

Jag är iallafall med i VIPP och det tack vare min kompis Vanja (punktpunkt.wordpress.com). Hennes mamma är projektledare för VIPP och det är på så sätt jag fått höra om det här.

I BOKarna kommer vi träffas en gång i månaden, varje gång ska vi ha läst samma bok och till varje möte kommer författaren. Nu till första gången, som är nästa onsdag ska vi ha läst " Semlan och Gordon, Pappan med de stora skorna" av Moni Nilsson. Så på onsdag kommer vi få träffa henne och prata om boken. Men redan den här onsdagen träffade jag Moni Nilsson eftersom jag var på VIPPmingel. Då träffas alla VIPPare och de som arbetar med Palatset. I BOKarna kommer vi också få besöka bokförlag, träffa illustratörer och formgivare, recensera böcker mm .

Jag tycker allt om Palatset låter för bra för att vara sant, men jag tror faktiskt att det kommer bli så bra som det står på deras hemsida och som de som jobbar med det säger. Det ska iallafall bli superkul att få vara med!

Om man vill gå med i någon grupp och bli VIPPare kan man kontakta dem, alla adresser och alla kontakt information finns på hemsidan.

/Hanna

En julsaga

Hej!

På jullovet var jag på min första bio i 3D, A Christmas Carol. Filmen blev den bästa bioupplevelsen under året för mig och det förtjänar den verkligen. Jag har aldrig sett en sådan fin julsaga med så mycket skräck,humor och glädje. Efteråt var jag helt förtrollad, det var verkligen en speciell känsla att se Scrooge gå runt på Londons gator medan snöflingor singlade ner runt omkring honom och mig. Utan 3D effekterna hade det nog inte varit samma sak. Som t.ex när Scrooge flyger över London med andarna, då kändes det som att jag också flög och när han blir jagad av den tredje anden, då upplever jag samma skräck som Sgrooge.

Innan jag sett filmen hade jag inte läst boken. Den enda gången jag fått höra historien om Scrooge var på en teater när jag var 11 år. Men nu har jag läst boken. Jag fick inte samma känsla som av filmen men det trodde jag nästan inte. Men historien var väldigt fin och illustrationerna också. Jag gillar att Charles Dickens skriver som att han själv berättar historien men samtidigt att historien berättar sig själv. Läs den! Men jag kan varna för mardrömmar om andar som drar

med dig dit du allrahelst inte vill!

I vinterns kyla läser jag Dear John

Hej läsare!

Jag skäms över att inte ha skrivit sedan den 30 december. En tänkbar ursäkt skulle kunna vara att mina fingrar frusit fast i en och samma ställning och varit oanvändbara eftersom det är nästan 20 minusgrader ute ,men den sanna ursäkten är att jag läst en bok som krävt en och en halv vecka och att jag också varit ganska upptagen. Jag har hunnit med mycket roligt på jullovet som jag annars inte brukar hinna med, bl.a. att hälsa på min syssling i Nyköping. Boken som jag ägnat min uppmärksamhet åt de senaste veckorna är boken "Dear John" och är skriven av Nichoklas Sparks. Jag fick tipset från en annan bokblogg som heter http://www.tonarsboken.blogspot.com/. Jag är otroligt glad att jag läste den här boken eftersom att den var så bra och jag är stolt att jag klarade av att läsa den så bra på engelska . I maj kommer den på bio och hoppas hoppas att den är lika bra som boken! Andra filmer basserade på böcker av Nicholas Sparks är bl.a. "A walk to remember" och "The notebook".

I Dear John står John Tyree, "en arg rebel" i fokus som efter high school inte vet vad han ska göra med sitt liv. Ett dåligt förhållande med sin pappa och helt fel vänner gör så att han håller på att komma på helt fel spår i livet och som en sista utväg tar han värvning i armén. Det hårda nya livet förändrar honom och när han återvänder hem under lovet är han inte samma person som han en gång var. Det är under lovet han träffar Savannah, hans drömtjej. Kärleken mellan dem är stark och de två veckor de får tillsammans är dem bästa i Johns liv. När lovet tar slut och John åker tillbaka till armén fortsätter de hålla kontakten genom brev och telefon. Efter ett år lyckas John få ett till lov som han kan spendera med Savannah. Savannah får inte bara John att hitta sig själv utan hon får honom också att förstå varför hans relation med sin pappa är som den är. Deras kärlek växer starkare och starkare och John förstår att han aldrig kommer kunna älska någon annan än Savannah. Men 11 september förändrar allt, USA startar krig mot Irak och John måste lämna Savannah för en lång tid. Visst håller det kontakten med brev mellan USA och Irak, men är det tillräckligt för att deras förhållande ska hålla?

Det har nog redan framgått att jag gillar den här boken väldigt mycket, det är t.ex det att man inte bara får höra om deras kärlek fram och tillbaka utan det händer andra saker också. Allt det om 11 september, men också Johns relation till sin pappa. Det sistnämnda är verkligen en stor anledning till att boken var så bra. Jag kan inte beskriva sättet Nichoklas Sparks skriver på, men jag gillade det så mycket. Det flyter på så bra. I en recension beskrevs det som "smått poetiskt men samtidigt kärnfullt". Det passar bra in.

Jag fick så tydliga bilder av historien när jag läste boken och när sedan såg trailern till filmen kändes det som att jag redan sett den, fast i mitt huvud och med andra "skådespelare" i huvudrollerna.

Nu ska jag fortsätta njuta av jullovet, näst sista dagen idag.

/Hanna

Sista timmarna av 2009

En sammanfattning av vad som gjorts under 2009.

Årets bästa...

Bok
Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian- Alexie Sherman
Skiva
Wilco (the album) - Wilco
Far- Regina Spektor
Wolfgang Amadeus Phoenix- Phoenix
Bioupplevelse
En julsaga i 3D
Teater/Musikal
De tre musketörerna
(jag har inte varit så mycket på teater så jag har bara två att jämföra med)
Utställning
Åter till verkligheten på Morderna Museet. En fotoutställning med drygt 300 fotografier från 70-talet.
Pryl
Spotify

Kommentera med vad du tycker var bäst från 2009!
/Hanna

God Jul!

Fyra vinterbilder, äntligen har jag tid att fota!.


Ute är det en halvmeter snö, i högtalarna sjunger Adolf Frediks flickkör julsånger, i ögonvrån ser jag julgranen lysa och julstämningen är överallt omkring mig. Idag är det Julafton! Jag passade som vanligt på att vakna jobbigt tidigt för att upptäcka att det var flera timmar till morgon. Men jag lyckades somna om. Snart ska familjen och mormor och morfar gå ut på en lång julaftonspromenad. Jag älskar julen! Hoppas att alla ni som läser får en superbra julafton!
Här är en fin julsång ni kan lyssna på medan ni väntar in jultomten:




Tyvärr hittade jag inte när Adolf fredriks flickör sjunger den, men den låter nästan likadan.

Nu ska vi iväg på promenaden.

God Jul igen!

/Hanna

24 December kl. 10.56

Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian

Jag har läst en fantastiskt bra bok! Den heter "Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian" och är skriven av Sherman Alexie.

Junior bor i ett indianreservat tillsammans med massor av andra indianer. Alla lever de under dåliga omständigheter, det är fattigt, folk går hungriga och 9o% av alla vuxna är alkoholister Junior själv har det inte heller lätt. Han föddes med en skada i hjärnan och blir därför kallad Vattenskalle och många andra öknamn. Dessutom stammar och läspar han. Men han är smart, väldigt smart. Så smart att hans lärare föreslår att han ska börja på skolan för de vita. Skolan ligger 35 km från reservatet så det är inget lätt byte att göra. Dels kommer det innebära att hela indianstammen kommer vända sig mot honom men också att han garanterat kommer att behandlas illa på skolan för de vita som enda indian. Men Junior byter skola trots att hans bästa vän i reservatet börjar hata honom och att han vissa dagar får gå de 35 km till skolan eftersom familjen ibland inte har råd med pengar till bensin.

Boken har egentligen en väldigt sorglig handling men den innehåller också väldigt mycket humor. Jag tyckte att det var en sådan bra beskrivning av boken av Neil Gailman: "Fantastisk på alla sätt, gripande och rolig och varm och ärlig och kaxig och smart..Jag är säker på att inom kort kommer den här boken både vinna fina priser och bli bannlyst."

För boken är inte bara text sida upp och ner, Junior är inte bara vattenskalle utan serietecknare också. I hela boken får man ta del av hans bilder och de är så roliga,smarta och passande att boken blir ännu mer fantastisk!

Läs den!

/Hanna

Djävulens märke

Hej!

Just nu sitter jag här med den utlästa 500 sidors Magnus-Nordin-deckar-rysaren bredvid mig. Den har haft min uppmärksamhet större delen av kvällen

Klass 9C är den stökigaste och jobbigaste klassen i hela Katarina Östra skola. Klassens lärare Hanna är sjukskriven efter att ha brutit ihop i klassrummet under en lektion. Vikarier byts av med jämna mellanrum, ingen lyckas klara av klassen mer än ett par dagar. Till skolan kommer Malin, ung, snygg, charmig och tidigare lärare i U.S.A. Hon blir tilldelad platsen som vikarie för 9C. Malin lyckas med något ingen annan lärare lyckats med. Elever som aldrig tidigare brytt sig om skolan börjar plötsligt prestera bättre än vad de någonsin har gjort, elever som brukar komma försent och vissa dagar inte ens dyka upp infinner sig plötsligt på varenda lektion, klassen som aldrig varit en klass får plötsligt en sammanhållning. Malin får eleverna att gå med på något som de kanske inte skulle gjort. Hon lovar att de kommer gå ut högstadiet med höga betyg, men då måste de satsa allt , hela sin själ.

Ella går i 9C och börjar förstå att allt inte är som det ska. Vad är det för röster som viskar i hennes huvud som får henne att våga göra saker hon aldrig skulle vågat göra förut?

Jag kan inte säga vad jag tyckte om den här boken sammanfattat, det finns inget ord som riktigt passar in. Jag vill inte säga att den var bra , för jag gillade den mer än så, men jag kan inte heller säga att den var jättebra. Den är något där mittemellan, ett ord som jag inte kan hitta.

Jag har kollat runt lite på olika recensionssidor och bloggar och sett vilken kritik boken har fått.

Det mesta jag har hittat har varit såsom "något av det läskigaste jag läst" och "otroligt bra" och "välskrivet". Jag själv tycker inte att den var så jätteläskig, det var något i mitten av boken jag kände skrämde mig lite men inte mer än så. Jag har läst betydligt läskigare böcker. Men jag vill inte vara för kritisk. Den var bra. Jag gillade att dialogerna mellan vuxna och unga var trovärdiga, det är något Magnus Nordin är bra på. Det är faktiskt väldigt svårt att skriva samtal mellan unga och unga, unga och vuxna på ett trovärdigt sätt men han lyckas. Jag gillade också att Magnus Nordin fick in så många ämnen i den här boken, häxor, övernaturligt, kärlek, cancer, föräldrar, prestationsångest, död och mycket mer. En annan sak jag gillade var att den utspelade sig väldigt nära min skola och jag kunde känna igen mig. (jag själv bor inte på söder eller innerstan, jag går bara där i skolan). Det var också skönt med de ganska korta kapitlena för det gav ett bra flyt i historien.

MEN. Något som var extremt störande (iallafall för mig) var alla de små felen jag upptäckte lite överallt. Det känns verkligen som att boken är slarvigt igenomläst av bokförlaget. Det var småfel som att det kom två kaptiel 7 i rad, bokstäverna hoppade runt så att det stod "kocka haffe", att det i en mening växlade mellan han och hon fast det var en han och att det i slutet på avslutningsmiddagen blev en förändrad meny helt plötsligt. De småsakerna (och många fler) blir jag faktiskt irriterad på. Det är vanligt att dyker upp något i varje bok men så här många fel känns faktiskt lite dåligt. Det är ju ändå någon som har haft det som jobb att rätta manuset efter Magnus Nordin skrivit det.

Hoppas att jag lyckades få fram min åsikt om boken så att alla förstår att jag gillade den (speciellt början) men att det var lite småsaker som gjorde att jag inte gillade den lika mycket sedan.

/Hanna

Jullov!

Äntligen!

Inga måsten längre, inga prov som det ska pluggas till, inga redovisningar som ska förbredas, inga betyg att vara nervös för, nu är det äntligen lov!

Hoppas att ni får ett underbart jullov! Räkna med att det kommer upp mer på bloggen nu när jag har tid att läsa igen.

/Hanna

December är fint

Tiden går så himla fort, det är redan december med julstämning, advent, lussebullar, glögg och ljusstakar i vartenda fönster. I skolan är vi inne i slutet det är väldigt mycket prov och redovisningar just nu och jag hinner knappt med mig själv och ännu mindre att skriva på bloggen. Men snart är det lov och då får man äntligen pusta ut och kanske sitta ner och läsa lite.

Det står nästan helt stilla i min läsning, jag hinner knappt. Men jag håller på med två bra böcker, Djävulens märke och Holes. Boken Holes läser vi på engelskatimmarna och den är riktigt bra, vi får också göra olika uppgifter efter ett visst antal lästa sidor så det är en bok man kommer in mer på djupet i. Det är också väldigt skönt med frågor och uppgifter till texten för då kan jag se att jag verkligen hängt med. En riktig recension av boken kommer att komma när den är utläst.

I födelsedagspresent fick jag två böcker som jag känner mig sugen på att läsa, "Slumpens bok" av Åsa Lind och "Svenhammeds journaler" av Zulmir Becevic´. Har du som läser läst någon av dem och vad tycker du isåfall?

Ha en jättebra andra advent! /Hanna

Imorgon är det den 7 december och jag ska på Regina Spektor! :D