Några fullspeckade kvällar, fotboll och en otrolig film

Hej!
Jag har inte skrivit på länge och jag är mycket medveten om det. Men jag har vissa anledningar. Förra veckan var extremt hektisk, jag var knappt hemma i huset alls, förutom på nätterna då jag sov. Det var teaterkväll med skolan, BOKarna möte och Poetry Slam och tidigt torsdag morgon åkte jag på fotbollsträningsläger till Danmark. Men nu är jag hemma igen!

Poetry Slam var väldigt roligt i år igen. Nervöst också. Jag vann individuella tävlingen så jag är supernöjd! Jag lägger upp bidraget jag deltog med på http://www.hannasnovellerochtexter.blogspot.com/ så kan ni läsa.

Fotbollslägret var jättekul. Jag har bara varit i Danmark en gång förut och då åkte jag bara via landet till Tyskland. Men nu hann jag se hur fint det är där. Vi bodde ute på landet vid havet och nu vill jag tillbaka till fotbollen och våren.

Idag var första dagen på lovet och jag började läsa Shoo Bre av Douglas Foley och på eftermiddagen träffade jag en kompis och vi gick och såg en fantastisk film. Den heter "Nowhere boy" och handlar om John Lennon i The Beatles. Filmen var jättefint gjord och jag ville bara stanna kvar i 60-talet bland lockiga killar med gitarr över axeln.





Ni måste se den. Speciellt om ni är Beatles-fan!
/Hanna

Poetry Slam

Hej!

På onsdag är det en mycket speciell kväll i skolan. Årets skolhöjdpunkt för många, nog mest för lärarna eftersom de deltagande elverna är så nervösa. Det är Poetry Slam, en tävling poesi och diktuppläsning för alla LD-elever (Litteratur och Drama elever). Det ska bli jätteroligt. Stämningen är på topp, alla peppar alla inför sitt framförande och alla hyllas av alla efteråt. Vi kan tävla i tre grenar i år, individuell, lag och bildpoesi. Förra året, när jag gick i sjuan, var jag med i lagtävlingen och det var en otrolig upplevelse. Dels att så många människor lyssnade på en och man fick höra sin egen röst så stark, men också känslan efteråt, känslan av oslagbarhet. När vinnarna i slutet av kvällen presenterades hände det mest otroliga av allt, Jag och Miranda vann lagtävlingen! Jag kan fortfarande minnas hur glad jag blev. I år ska jag vara med i lagtävlingen igen och förhoppningsvis i induviduell också, om jag vågar.

Här är jag och Miranda i Poetry Slam i 7:an (ledsen för dålig bildkvalité) :

Poetry Slam genomförs också varje år "på riktigt" då "riktiga" poeter framför sina dikter och tävlar mot varandra.

En diktsamling jag vill tipsa om är "Hunger" av Ylva Eggehorn som är en diktsamling för unga.

Kärlek och Uppror, också för unga, är bra den med. En poet jag kommer på just nu som jag gillar är Tomas Tranströmer.

Har du som läser någon favorit poet eller diktsamling? Det vore jätteroligt att höra.

/Hanna

Nu kan ni läsa fortsättningen..

Hej,
nu har jag lagt upp Kapitel 1 ur min deckarnovell. Ni kan läsa den här: http://www.blogger.com/Här
Jag skrev klart både prologen och kapitel 1 för ungefär 1 och en halv månad sedan, och jag har inte skrivit vidare sedan dess. Jag kommer nog aldrig avsluta novellen även fast jag har upplösningen uttänkt, jag har helt enkelt inte tiden. Men hoppas ni läser och lämnar någon kommentar.
/Hanna

En liten Johanna och en typ bild och tänk om det där är en recension

Hej!
Igår hade vi författarbesök av Johanna Lindbäck och hennes förläggare Cecilia Nilsson i skolan. Jag och tre andra från min klass ledde besöket. Intervjun gick väldigt bra tycker jag, vi var väl förberedda och alla var jätteduktiga. Dessutom gjorde Caroline och Hilda en jättebra scen innan ur "Min typ brorsa" som en start på intervjun. Vi frågade Johanna om hennes författarskap och också om Bokhora, hur det är att skriva på Sveriges mest populära bokblogg och vi fick jättemånga bra svar. Vi fick också en inblick i hur det är att jobba som förläggare genom Cecilia. Det var väldigt roligt att ha intervjun och som tur var släppte nervositeten snabbt.

Johanna har skrivit "En liten chock", "Min typ brorsa" och "Tänk om det där är jag" ( det av rubriken). Jag har läst alla tre böckerna av Johanna men jag har nog inte recenserat någon av dem på bloggen. Jag gillar alla tre väldigt mycket, härliga ungdomsböcker som jag inte kan lägga ifrån mig. Jag har svårt att säga vilken som är min favorit eftersom jag läste den första för så länge sedan. Men hennes senaste bok som kom ut i höstas "Tänk om det där är jag" ,läste jag ut i helgen så den är i väldigt färskt minne.



Boken handlar om Agnes som flyttar från Stockholm till Umeå med sin familj. En "vanlig" tonåring skulle tyckt att det varit hemskt. Lämna alla sina vänner och intressen och flytta långt långt bort och börja om från början med allt. Men Agnes är ingen "vanlig" tonåring, iallafall inte enligt sig själv. Istället för att fasa inför tanken att flytta ser hon flytten som en chans att börja om på nytt. En ny start. Glömma den ensamma och tråkiga Agnes hon var i Stockholm och bli en helt normal tonåring, vara normalt uttåtriktad och trevlig, ha normala kläder och normala intressen.

Agnes ska börja andra året på gymnasiet och den nya starten blir bra. Hon trivs jättebra i sitt nya hus och hon får massor av vänner. I huset bredvid bor trevliga Adam som dessutom går i samma klass och det ger henne direkt en chans att bli kompis med Adams vänner. En annan kille hon blir kompis med är Jacob. Den coola och schyssta killen som spelar i ett band. Agnes borde vara nöjd med sin nya start. Men den jobbiga tanken att allt bara är ett spel och att alla snart kommer genomskåda henne och inse hur tråkig hon egentligen är gnager inom henne.

Jag har läst så otroligt många tonårsböcker om ensamma och osäkra tonåringar som har svårt att hitta sig själva. Men Johanna Lindbäcks bok sticker ut (som många andra bokbloggar har nämnt). Det är för att det inte är något jättestort problem som misshandel, alkoholiserade föräldrar e.t.c. Något som har blivit väldigt populärt i nyutgivna ungdomsböcker. Jag håller med alla de som punkterat att det räcker med vanliga problem. För man förstår hur jobbigt det här problemet är för Agnes trots att det är ett mycket litet problem i jämförelse emd andra.

"Tänk om det där är jag" är en riktigt sträckläsare eftersom jag verkligen vill veta hur det kommer gå för Agnes. Jag förstår hur jobbigt hon har det med att komma in i ett kompisgäng och hur hon brottas med tanken att de snart kommer genomskåda henne. Jag kan också känna igen mig i hur osäker vänskapen kan kännas från mina egna år i mellanstadiet. Trots att Agnes är betydligt äldre. Det är det som är så bra fångat av Johanna Lindbäck, hur det fungerar i kompisgäng oavsett ålder.

Något som gör mig lite förvirrad är när man är helt inne i Agnes huvud och tankebanor. Då händer det ibland att jag tappar bort mig. Eller tappar intresset lite. Men det är inget som hindrar mig från att gilla boken. Jag tycker att alla unga borde prova att läsa någon av Johannas böcker. De lämnar en mysig känsla efter sig även om huvudpersonen har de svårt.


I juni kommer en ny bok "Saker som aldrig händer" ett tips till alla som gillar hennes böcker.

/Hanna

Kommer jag någonsin läsa något bättre?

Bloggverkstad på Palatset

Idag var jag på Palatsets bloggverkstad, en special aktivitet nu på sportlovet. Det var väldigt roligt. Tillsammans ska alla vi som är där samla olika saker att blogga om, t.ex. bilder, videos, recensioner, röstinspelningar, texter m.m och på onsdag eftermiddag ska vi åka till Doberman och få hjälp att lägga upp allt på internet. Doberman är en webbyrå. Idag fanns det t.ex. möjlighet att gå på en kortföreställning på Operan (och sedan jobba vidare med det i någon bloggform), animera kortfilmer (som man sedan kan lägga upp på bloggen), skriva recensioner om böcker och filmer, scanna in bilder och mycket mer.

Jag själv tecknade olika bilder ur filmer som jag sedan skannade in på datorn. På onsdag kommer jag lägga upp de bilderna på palatsets blogg som en tävling, "Gissa filmen". På eftermiddagen jobbade jag och två andra med att planera ett repotage om Moni Nilsson ,som vi ska spela in på onsdagförmiddag. Det ska bli väldigt roligt eftersom vi ska få åka hem till henne och göra intervjun, vi blir de första "jounalisterna" att göra det!

Ha det bra! /Hanna

Mitt extra liv

I onsdags träffade vi (BOKarna) Johan Unenge efter att ha läst hans bok. Han har bl.a. tecknat Eva och Adam, Ronny och Julia och Livet enligt Rosa.

"Mitt extra liv" utspelar sig i staden Hellevik. I Hellevik finns två snackisar som löpsedlarna varje dag spyr ut ny information om. Hur det går för Helleviks stora stolthet, deras basketlag och hur det går med infångandet av flyktingar. På senaste tiden har det gått lysande för basketlaget, de har ledningen i basketligan och allt tack vare den utländska superspelaren Yosseffs. Samtidigt som invånarna i staden kämpar för att Yosseffs ska få stanna i Sverige och inte landsförvisas ägnar de också mycket tid åt att jaga och försöka fånga in flyktingar som befinner sig i samma situation. Huvudpersonen (berättaren) är en osäker kille som går i högstadiet. Han vet inte vad han ska tycka om flyktingpolitiken och han håller sig utanför demonstrationer och infångningsprojekt. Istället sitter han hemma med kompisen Ubbe och kör krigsspel. Men när en hel stad bara fokuserar på två saker är det svårt att hålla sig undan. Huvudpersonen sätts tillslut i en väldigt svår situation då han måste göra ett val och skaffa sig en åsikt.

Johan Unenges bok är speciell. Det är inte bara en vanlig roman med text sida efter sida. Boken är en serieroman som blandar text och bilder med ojämna mellanrum. Jag är ingen van serieläsare och har inte så bra koll på hur man ska läsa pratbubblor och åt vilket håll m.m. Men när jag läste den här boken hängde jag med hela tiden. Bilderna sammanfattar inte det man har läst utan leder istället handlingen vidare. Bilderna är också oftast utan pratbubblor vilket jag bara tycker är skönt. Uppbyggnaden av den här boken är väldigt ovanlig, jag har i alla fall inte hört talas om någon bok som är uppbyggd på det sättet tidigare, men det passar otroligt bra i den här historien. Utan bilderna skulle jag inte varit lika intresserad och lockad att läsa vidare.

Jag tror att det är många som stör sig på att huvudpersonen är så osäker och bara försöker hålla sig utanför den stora flyktingdebatten. Många gånger kan jag känna "men gör något då!" men i slutändan och efter diskussionen med BOKarna tycker jag att huvudpersonen ska vara som han är. Han blir en speciell person eftersom han inte har någon speciell åsikt och bryr sig mer om sitt tv-spel och vardagslivet.

Något jag irriterar mig på är att jag inte vet var och när den här historien utspelar sig. Jag vet inte vad det är med mig när jag läser men jag vill ha lite kontroll. Jag vet att han bor i Hellevik, men var ligger det? Jag undrar också vilken tid det utspelar sig, är det nutid? Och i så fall finns det grupper idag, med människor, ja nästan en hel stad, som är så emot flyktingar?

Den är värd att läsa, tack vare att den är speciell.

/Hanna

Shoo len

Boken bränner i handen. Hur är det att växa upp i en förort där invandrare från olika delar av världen samlas? Vad händer när alla de som inte får chans att arbeta och lära sig svenska ska leva tillsammans och komma överens? Svaret gestaltas bra i Douglas Foleys bok Shoo len. Ungdomarna spelar huvudrollen och vi får följa olika personer som alla går i samma skola i en Stockholmsförort. Man får följa Karim som börjar tröttna på det kriminella hans kompisar håller på med och hur han för första gången blir riktigt kär, Gabi som tycker Karim är en svikare, Ella som mår dåligt och skadar sig själv och Nikoo som är nyinflyttad och precis mist sin pappa. Allas liv går in i varandra och man får som läsare se historien ur många olika perspektiv.

Douglas Foley har verkligen lyckats. Han lyckas att skriva en bok där invandrarsvenskan inte låter tillgjord eller som att författaren gör narr av den. Det låter naturligt och väldigt äkta. Han lyckas också skriva om smygrasismen i Sverige och hur ungdomar med utländska föräldrar känner sig när de samlas i ett litet område. Vissa saker undrar jag över, som en händelse i slutet av boken som är ganska extrem. Men jag har ingen erfarenhet, det kan kanske hända? Det är samma sak när det handlar om vad som händer i skolan om elever som förstör och startar brandlarm m.m. Klart det har hänt någon gång i min skola men här verkar det vara vardagsmat och mycket värre. Så jag undrar om han själv varit med om det eller jobbat på en skola i förorten eller om han bara föreställt sig hur det är.

Det är väldigt bra med hoppen mellan personerna. Intresset för att fortsätta läsa blossar upp och ibland är det så skönt att få lämna personen i det jobbigaste ögonblicket och läsa om någon annan av karaktärerna. Men boken är inte bara jobbig, överraskande och smått obehaglig, den har också den mysiga kärlekhistorian och glädjen man upplever i kompisgäng när man skapar något tillsammans. Det är ett otroligt flyt i språket och slutet är oväntat och gör att jag definitivt kommer minnas boken.

En fråga vi diskuterade på svenskalektionen var "Hur stort svin kan man vara och ändå bli förlåten?" och det är en fråga som dyker upp i mitt huvud när jag läser den här boken. För er som har läst den här boken förstår ni nog vad jag syftar på för situation. Jag tror att man kan vara ett väldigt stort svin men ändå bli förlåten. Tiden läker vissa sår och vid vissa tillfällen vill man inte vara långsint längre. Om den andra personen ber om ursäkt vill man inte vara den som fortfarande ältar det gamla och vägrar bli sams. En ursäkt är svår att inte acceptera. Men jag tror att det vid vissa tillfällen inte går att förlåta. En person som blivit mobbad under hela uppväxten har nog svårt att förlåta mobbarna även i vuxen ålder. Så om man ärrar någon för livet på ett sätt som påverkar en negativt i framtiden så är det nog där gränsen går då man inte kan förlåta längre.

/Hanna

Alla hjärtans dag

Kärleksboktips
En liten kärlekssång-Michelle Magorian
Simon och Sophie- Emma Granholm
Sandor slash Ida-Sara Kaedefors
Hur kär får man bli?-Katarina von Bredow
Expert på att rodna-Katarina von Bredow
Syskonkärlek-Katarina von Bredow
Klassresan-Moni Nilsson
Malin+Rasmus=Sant- Moni Nilsson
Min typ brorsa-Johanna Lindbäck
Shoo len- Douglas Foley
Hata Romeo-Rachel WingInnan jag dör- Jenny Downham
Tillsammans-böckerna- Denise Rudberg
Deluxe- Anna Godbersen
Dear John-Nicholas Sparks
Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket-Gunnar Ardelius

Kärleksfilmtips
The notebook
Little miss Sunshine
(500) days of summer
The Holiday
Finding neverland
What's eating Gilbert Grape
Eva och Adam- fyra födelsedagar och ett fiasko



"The notebook"

Glad alla hjärtans dag!

Jag är ingen firare av dagen. Allafall ingen som samlar rosor och staplar chokladaskar på hög, men fira lite är bara mysigt. Något som lyser upp februari.

/Hanna

Johanna Lindbäck-besök!

Jag vet inte om jag har sagt det men jag går en speciell inriktning i skolan som heter Litteratur och Drama (LD). På onsdagseftermiddagarna har vi något som vi kallar elevens val då vi får välja mellan olika aktiviteter och uppgifter. Det kan vara att vara med i filmklubben, gå på utställningar, olika kurser m.m. Men allt går i temat Litteratur och Drama. Idag fick vi göra ett val igen och då blev jag en av de fyra som ska få leda nästa författarbesök. I mitten av mars kommer Johanna Lindbäck till vår "profil". Jag och tre andra ska ha en intervju med henne för resten av eleverna i LD. Jag tycker att det ska bli jättekul. Jag minns när jag gick i sjuan och Aidian Chambers kom och de äldre fick intervjua honom, då kände jag att jag också skulle vilja göra det någon gång. Och nu ska jag få det. Vi började nu i eftermiddags med att spåna idéer och frågor. Vi ska göra besöket lite speciellt med ett speciellt inslag, men vad vill jag inte avslöja än. Johanna Lindbäck har skrivit tre böcker "En liten chock", "Min typ brorsa" och "Tänk om det där är jag". Jag kan tipsa om de två första men den sista har jag inte läst än. I juni kommer en ny bok: "Saker som aldrig händer". Det återkommande i hennes böcker är att de utspelar sig i Norrland och handlar om tonåringar. Inte så konstigt eftersom hon växte upp i Luleå.

/Hanna

Semlan och Gordon: Pappan med de stora skorna

Det här är en bok som handlar om en flicka som heter Semlan. Hon är 12 år och bor med sina föräldrar och sin lillebror Bento. Hennes föräldrar bestämmer sig för att skiljas och flyttar ifrån varandra. Varje vecka får hon och Bento flytta de 222,5 stegen mellan föräldrarna. Semlan har en kompis som heter Gordon och de är bästa vänner och kan prata med varandra om allt. Gordon är speciell. Han är inte en sådan som spelar fotboll, hockey eller rider. Hans intressen är speciella och ibland rent utav galna, och Semlan är inte sen med att hänga på. I historien finns också Lino, en i Semlan och Gordons klass. Varje gång Semlan ser Lino känner hon sig konstig men hon kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.

Det här var första boken vi fick läsa med BOKarna och på förra mötet fick vi träffa Moni Nilsson då hon berättade om boken och svarade på våra frågor. Boken är snabbläst med korta kapitel och luftig text vilket jag tycker det ger historien en sådan bra fart. Det som är speciellt med boken är att det också dyker upp listor här och var. Det tycker jag är ett otroligt bra sätt att berätta på. Man får veta så mycket i några få ord och det är väldigt roligt att läsa. Listorna känns så verkliga, som att det är en 12-åring som har skrivit dem och det tycker jag också gör Semlan mer verklig. När Semlan blir ett skillsmässobarn skriver hon en lista med positiva och negativa saker och när hon är färdig ser hon att det nästan väger jämnt. Jag tror att det nog ofta är så att det väger jämnt, vissa stunder kan det kännas bra medan det andra gånger inte gör det. Läsaren förstår t.ex då att Semlan ser att det kanske inte är så dåligt att vara skilsmässobarn ändå. Gordon är en rolig person och det var många som tog upp honom på BOKarna-mötet. Alla ville ha en Gordon i sin klass och det var ingen som sa något annat än bra saker om honom. Men det kan man inte heller. Han är så full av knasiga idéer och så rolig att man inte kan ogilla honom. De andra i boken är också roliga att läsa om , inte minst Semlans pappa som är väldigt speciell. Han har nämligen extremt stora fötter fast han är jättekort. Efter första boken vill man bara läsa mer och det är tur att den andra boken om Semlan och Gordon kommer i april, jag längtar!

/Hanna

Deckar-tema

När någon säger deckare tänker jag på sommaren. Det är oftast då det går deckarserier på tv och nästan hela Sverige läser deckare. I skolan har vi nu (lite oväntat) haft deckartema i två veckor och vi har pratat om klassiker, olika typer av deckare och fått skriva en egen början på en deckare. Jag har läst få deckare, men min favorit måste nog vara Agatha Christies Tio små negerpojkar, den är så otroligt smart. Jag skrev om den i somras så läs gärna det inlägget. Jag gillar också Magnus Nordins deckare även om de inte är några stora favoriter. Sedan måste jag ju ta upp LasseMajas Detektivbyrå som jag gillade väldigt mycket när jag var liten. Men sedan kommer jag inte på så många fler, skriv gärna lite tips i en kommentar.

Jag har gjort en blogg där jag endat lägger upp texter jag har skrivit och om jag lägger upp något nytt på den bloggen länkar jag alltid från bokbloggen. Här är min början till min novell, läs gärna!

http://hannasnovellerochtexter.blogspot.com/

/Hanna

Jag är en VIPPare och BOKare

Hej!

I onsdags var jag med om något fantastiskt roligt men innan jag kan berätta varför jag numera kan kalla mig en VIPPare och BOKare behöver jag ge lite bakgrundsfakta.

År 2011 ska Palatset öppna i gamla Riksarkivet på Riddarholmen i Stockholm. Det kommer bli ett enormt kulturcenter för barn och ungdomar mellan 6 och 18 år. Palatset kommer vara ett 5000 kvadratmeter stort hus fyllt med massor av kultur! Det kommer finnas plats för film, teater, dans, musik, konst, litteratur, vetenskap, mode foto och design.

Det är ungefär ett år kvar tills det öppnar och därför finns det en grupp som heter VIPP (Very Important Palatset People). De som är med i VIPP ska få vara med och bygga upp Palatset, komma med idéer, hjälpa till , men också provsmaka på kultur som alla sedan kommer få ta del av. Om man är med i VIPP kan man också gå med i olika grupper såsom BOKarna, WEBBarna, TOAletterna och mer grupper är på väg att skapas. VIPP är öppet för alla som vill vara med och bygga upp Palatset.

Jag är inte så bra på att förklara det här förståligt men gå in på deras hemsida och läs mer :

Palatsets hemsida : http://www.palatset.se/

Jag är iallafall med i VIPP och det tack vare min kompis Vanja (punktpunkt.wordpress.com). Hennes mamma är projektledare för VIPP och det är på så sätt jag fått höra om det här.

I BOKarna kommer vi träffas en gång i månaden, varje gång ska vi ha läst samma bok och till varje möte kommer författaren. Nu till första gången, som är nästa onsdag ska vi ha läst " Semlan och Gordon, Pappan med de stora skorna" av Moni Nilsson. Så på onsdag kommer vi få träffa henne och prata om boken. Men redan den här onsdagen träffade jag Moni Nilsson eftersom jag var på VIPPmingel. Då träffas alla VIPPare och de som arbetar med Palatset. I BOKarna kommer vi också få besöka bokförlag, träffa illustratörer och formgivare, recensera böcker mm .

Jag tycker allt om Palatset låter för bra för att vara sant, men jag tror faktiskt att det kommer bli så bra som det står på deras hemsida och som de som jobbar med det säger. Det ska iallafall bli superkul att få vara med!

Om man vill gå med i någon grupp och bli VIPPare kan man kontakta dem, alla adresser och alla kontakt information finns på hemsidan.

/Hanna

En julsaga

Hej!

På jullovet var jag på min första bio i 3D, A Christmas Carol. Filmen blev den bästa bioupplevelsen under året för mig och det förtjänar den verkligen. Jag har aldrig sett en sådan fin julsaga med så mycket skräck,humor och glädje. Efteråt var jag helt förtrollad, det var verkligen en speciell känsla att se Scrooge gå runt på Londons gator medan snöflingor singlade ner runt omkring honom och mig. Utan 3D effekterna hade det nog inte varit samma sak. Som t.ex när Scrooge flyger över London med andarna, då kändes det som att jag också flög och när han blir jagad av den tredje anden, då upplever jag samma skräck som Sgrooge.

Innan jag sett filmen hade jag inte läst boken. Den enda gången jag fått höra historien om Scrooge var på en teater när jag var 11 år. Men nu har jag läst boken. Jag fick inte samma känsla som av filmen men det trodde jag nästan inte. Men historien var väldigt fin och illustrationerna också. Jag gillar att Charles Dickens skriver som att han själv berättar historien men samtidigt att historien berättar sig själv. Läs den! Men jag kan varna för mardrömmar om andar som drar

med dig dit du allrahelst inte vill!

I vinterns kyla läser jag Dear John

Hej läsare!

Jag skäms över att inte ha skrivit sedan den 30 december. En tänkbar ursäkt skulle kunna vara att mina fingrar frusit fast i en och samma ställning och varit oanvändbara eftersom det är nästan 20 minusgrader ute ,men den sanna ursäkten är att jag läst en bok som krävt en och en halv vecka och att jag också varit ganska upptagen. Jag har hunnit med mycket roligt på jullovet som jag annars inte brukar hinna med, bl.a. att hälsa på min syssling i Nyköping. Boken som jag ägnat min uppmärksamhet åt de senaste veckorna är boken "Dear John" och är skriven av Nichoklas Sparks. Jag fick tipset från en annan bokblogg som heter http://www.tonarsboken.blogspot.com/. Jag är otroligt glad att jag läste den här boken eftersom att den var så bra och jag är stolt att jag klarade av att läsa den så bra på engelska . I maj kommer den på bio och hoppas hoppas att den är lika bra som boken! Andra filmer basserade på böcker av Nicholas Sparks är bl.a. "A walk to remember" och "The notebook".

I Dear John står John Tyree, "en arg rebel" i fokus som efter high school inte vet vad han ska göra med sitt liv. Ett dåligt förhållande med sin pappa och helt fel vänner gör så att han håller på att komma på helt fel spår i livet och som en sista utväg tar han värvning i armén. Det hårda nya livet förändrar honom och när han återvänder hem under lovet är han inte samma person som han en gång var. Det är under lovet han träffar Savannah, hans drömtjej. Kärleken mellan dem är stark och de två veckor de får tillsammans är dem bästa i Johns liv. När lovet tar slut och John åker tillbaka till armén fortsätter de hålla kontakten genom brev och telefon. Efter ett år lyckas John få ett till lov som han kan spendera med Savannah. Savannah får inte bara John att hitta sig själv utan hon får honom också att förstå varför hans relation med sin pappa är som den är. Deras kärlek växer starkare och starkare och John förstår att han aldrig kommer kunna älska någon annan än Savannah. Men 11 september förändrar allt, USA startar krig mot Irak och John måste lämna Savannah för en lång tid. Visst håller det kontakten med brev mellan USA och Irak, men är det tillräckligt för att deras förhållande ska hålla?

Det har nog redan framgått att jag gillar den här boken väldigt mycket, det är t.ex det att man inte bara får höra om deras kärlek fram och tillbaka utan det händer andra saker också. Allt det om 11 september, men också Johns relation till sin pappa. Det sistnämnda är verkligen en stor anledning till att boken var så bra. Jag kan inte beskriva sättet Nichoklas Sparks skriver på, men jag gillade det så mycket. Det flyter på så bra. I en recension beskrevs det som "smått poetiskt men samtidigt kärnfullt". Det passar bra in.

Jag fick så tydliga bilder av historien när jag läste boken och när sedan såg trailern till filmen kändes det som att jag redan sett den, fast i mitt huvud och med andra "skådespelare" i huvudrollerna.

Nu ska jag fortsätta njuta av jullovet, näst sista dagen idag.

/Hanna