Åh, jag vill ha ha ha!

Gud vad roligt det är när man hittar någonting som man känner att man bara måste ha för att det är så himlans fint. Jag var inne på illustratören Camilla Engmans blogg där hon skrev om "The Exquisite Book". Ganska snabbt stod den sedan på min önskelista.



.

Kolla vilka bilder som finns i boken
Köp den på Adlibris

Augustprisvinnare!

Vinnare i barn och ungdomskategorin är....

Här ligger jag och blöder av Jenny Jäderfeld! Väldigt kul även om jag kanske hoppats mer på Jag finns av Maja Maria Henriksson. Min recension av den vinnande boken går att läsa i inlägget under.

Vad tycker ni? Vann rätt bok?

/Hanna

Här ligger jag och blöder

Hur länge har jag velat läsa den här boken nu? Den har varit på min ”attläsalista” väldigt länge, och sedan den kom på posten för ett par veckor sedan har den lyst inbjudande rött på skrivbordet. Nu ligger den här utläst bredvid mig och jag har fått vara inne bakom de fina pärmarna i ett par dagar.

Maja går första året på ett gymnasium med konstinriktning och under en skulpturlektion råkar hon såga av sig halva tummen med en elektrisk såg. Alla tror att hon gör det med flit, men bara för att man klär sig i svart och har en emolik stil betyder ju inte det att man är deprimerad och vill skada sig själv. Händelsen under skulpturlektionen blir ett startskott på många dagar fyllda av mer otur.

Majas föräldrar är skilda och helgen efter tumavsågningen åker Maja till sin mamma som bor i Norrköping. Men någonting stämmer inte. Hennes mamma brukar alltid möta henne på perrongen när hon kommer men den här helgen väntar ingen på henne. Maja blir tvungen att ta sig hem till sin mamma på egen hand och när hon väl kommer dit är det ingen där heller. Det är en oreda i huset, gammal disk , gammal mjölk, kvarglömd mobil och inget meddelande lämnat till henne. Hennes mamma som annars alltid brukar vara överdrivet noggrann med städningen och som aldrig lämnar huset utan sin mobil. Maja blir orolig och känner sig plötsligt väldigt ensam. Men helgen blir inte så ensam i slutändan. Hon kommer av en slump över till grannen Justin som hon får speciella känslor för väldigt fort. Han dämpar oron över hennes försvunna mamma något, men Majas obehagliga känslor finns ändå kvar.

Redan efter första kapitlet gillade jag boken väldigt mycket. Jag reagerade på att beskrivningarna och metaforerna var så bra och att det höll i sig boken ut. Det var inte överdrivna beskrivningar av människor och platser, jag fick bygga upp mina egna bilder i huvudet. Beskrivningen när Maja tänker tillbaka på när hon sågade av sig tummen är ett exempel, det är bara några få ord men får det att göra ont i hela min kropp och se händelsen framför mig.

Boken är väldigt sorgsen men smyger in lite humor då och då. Den börjar ganska glatt och blir varefter mer och mer sorgsen. Det känns som att Majas humör också dalar ju mer man läser, från att ha varit ganska skämtsam och livfull blir hon tystare och mer deprimerad.

Språket kändes väldigt modernt med typiska uttryck och trender från 2010-talet men jag tror inte att språket kommer att kännas alltför omodernt om ett par år. När det är en sådan bra bok tror jag att man inte kommer att tänka på det som något negativt eller irriterande.

Jag rekommenderar verkligen den här boken, det är en minnesvärd läsupplevelse och så är den ju dessutom Augustnominerad. Läs den!

/Hanna

Maus är ett måste!

Jag hade aldrig kunnat tro att en serieroman skulle kunna beröra mig på det här sättet. Men Maus är en bok som berör fruktansvärt mycket. Den visar förintelsen från ett nytt perspektiv och sticker ut bland böcker om samma tema.

Det är en serieroman i två delar och som jag berättat tidigare illustreras judarna som möss och tyskarna som katter, polackerna som grisar och t.o.m svenskar finns med, illustrerade som renar. I boken får man följa Art Spiegelman som återberättar Vladeks,sin pappas, berättelse från förintelsen. Man följer samtidigt Art och Vladeks samtal om förintelsen och medan de pratar skriver Art sin berättelse. Vladek berättar om hur judarnas frihet försvann och hur det sedan slutade med koncentrations och förintelselägren. Han berättar om Arts bror som dog under kriget och om alla andra som också förlorade sina liv. Vladek ger en detaljrik bild av hur det var att vara jude under de här åren, och det är extremt bra berättat. Varenda bild känns som att det ligger månader av tanke bakom och texten som hör till passar perfekt. Boken gör att jag vissa stunder inte mår så bra, den rymmer så mycket ondska och sorg, men några gånger kommer det ändå in lite humor och det är det som får mig att läsa ut boken och gilla den ännu mer.

I efterorden finns det ett sådant bra stycke som passar in jättebra och egentligen säger det enda jag har att säga: ”Det händer ibland att man läser ett verk som man hänförs, fascineras och blir djupt tagen av och som man vill säga något klokt och insiktsfullt om. Man vill förklara varför boken har gett en känsla av insikt, förståelse och kunskap. Men det enda man kan säga är: Läs den! Läs den och du kommer att förstå, du kommer att känna som jag. Åtminstone är det vad man tror och hoppas, önskar.”  Maus är en sådan bok.

/Hanna

Hälsning från LA!

Hej! Jag kom på att jag helt glömt att berätta att jag har fått en hälsning från Los Angeles, från Cornelia Funke. Den kom på posten under höstlovet som ett tack för Recklessreleasefesten då vi dramatiserade delar ur hennes bok. Hon har sett allt vi gjorde den kvällen eftersom att det filmades och lades upp Palatsets hemsida. Väldigt kul!

/Hanna

Jag har biljetter!

Planerar du att gå?
/Hanna

Det är så logiskt alla fattar utom du

Det räckte med att se boken för att jag skulle förstå att det här var en bok jag skulle gilla. Bokens titel, "Det är så logiskt alla fattar utom du" kommer från en låt av "Säkert!" som är ett av mina favoritband. Bokens framsida är otroligt snyggt gjord, färgkombinationerna är jättefina och de varierande typsnitten gör att blicken verkligen fastnar på titeln. Bokens baksida är också snygg. Den ser ut som framsidan fast lite annorlunda, boken har två huvudkaraktärer och de visas på varsin omslagssida. Sedan har Lisa Bjärbo skrivit boken. Allt det gjorde att boken verkligen lockade mig till att läsa den och gav mig känslan av att jag skulle gilla den.

Boken handlar om Ester och Johan. Två bästa kompisar sedan lång tid tillbaka som bor i en halvstor stad i Småland. De har precis börjat gymnasiet. Tillsammans kan de göra allt, ha långa filmkvällar, gå och fika och sitta många timmar efter skolan och plugga. Tillsammans kan de prata om allt, bekymmer i familjen, jobbiga saker som hänt i skolan och om kärlek. Eller det tycker i alla fall Ester. Johan känner att vissa saker plötsligt är svåra att prata om, han kan inte stötta Ester i alla hennes kärleksproblem längre och han känner att hans humör ändras hela tiden. I fyra år har Johan hållt sin kärlek till Ester hemlig och han inser att han kanske inte klarar det mycket längre. Men hur ska Johan kunna förklara att det inte räcker med att vara bästa vänner, utan att förstöra deras vänskap?

Efter första orden är jag fast och kan inte sluta läsa. Det känns som när jag var 10-12 år och slukade flera böcker om dagen. Jag vet inte riktigt vad det är som får mig att känna så här, den sticker ju inte ut så mycket från andra ungdomsböcker. Tvärtom börjar det bli väldigt vanligt med ungdomsböcker ur två perspektiv. T.ex. "I det här trädet" av Per Nilsson och Katarina Kieri. Men det är kanske någonting med det lättsamma och samtidigt väldigt fina språket och att man bara dras med i historien och slipper fundera så mycket själv. Bara läsa vidare, för det finns ingenting att analysera och tänka efter om. Och det är väldigt skönt att läsa sådana böcker också.

/Hanna

Au revoir!

Hej!
Idag börjar mitt höstlov, faktiskt två dagar tidigare än vanligt. För imorgon åker jag till Paris med den äldsta delen av familjen. Det ska bli otroligt roligt och skönt. Det känns som att jag har varit trött i en månad nu och sprungit fram och tillbaka till skolan, men nu kan jag äntligen pusta ut lite. Tyvärr kommer jag inte kunna skriva på bloggen på kanske 6 dagar. Jag ska iallafall försöka läsa ut ett par böcker så jag kan skriva några recensioner när jag kommer hem. I resväskan kommer jag ha med mig "Det är så logiskt alla fattar utom du", "Anne Franks dagbok" och "Maus". Maus är en bok som vi läser i skolan i samband med Andra Världskriget-temat och vad jag har hört bland kompisar och läst själv så verkar den väldigt bra och annorlunda. Judarna visas som möss och nazisterna som katter i en ca 300 sidor lång serieroman.

I skolan är vi full gång med att skriva i våra tidningsredaktioner och jag kommer att lägga upp min senaste artikel idag på min blogg med mina texter och noveller, Hannas texter. Artikeln är ett brev från en soldat som stupat i kriget, läs det gärna.

Ha ett jättebra lov allihopa, vi hörs!
/Hanna

Du kan vinna Sofia Nordins nya bok!

Du har chansen att vinna Sofia Nordins agustnominerade bok, "Det händer nu". Det kan du göra här på Barnboksprat. Sista tävlingsdagen är den 29 oktober så skynda dig.
Ha en superbra helg!
/Hanna

Här är nomineringarna till årets Augustpris

  

 
Här är årets nomineringar till Agustpriset i kategorin Barn och Ungdomsböcker.

Syltmackor och oturslivet av Anna Ehring, Bonnier Carlsen

Jag finns av Maja-Maria Henriksson, Natur & Kultur  

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld, Gilla Böcker

Jag tycker inte om vatten av Eva Lindström, Alfabeta Bokförlag

Det händer nu av Sofia Nordin, Rabén & Sjögren

Tänhk om… av Lena Sjöberg, Rabén & Sjögren

Jag är så otroligt glad att "Jag finns" blev nominerad. Det är en fantastisk bok även om den vissa stunder är så hemsk så man ligger och vrider sig på golvet. "Här ligger jag och blöder" vill jag jättegärna läsa, den verkar väldigt bra och nu när den är nominerad måste jag ju verkligen göra det!
/Hanna

Tiden är något jag aldrig kommer förstå mig på..

Just nu känns det som att jag är inne i en period då allt bara flyger förbi. Tiden existerar inte, eller min tidsuppfattning är iallafall helt felporgramerad. Jag går upp på morgonen och tar tåget till skolan med Carro och vi båda känner ingen vidare lust för ännu en skoldag, men en sekund senare är vi på väg hem igen och vi har klarat av dagen. Allt försvinner på en sekund, även om det är en tråkig händelse. Det känns som att det inte är någon idé att känna ångest, trötthet eller någon annan negativ känsla när det jobbiga ändå försvinner så fort. Och det är samma sak med roliga händelser. Jag hinner knappt tänka att det ska bli roligt innan den dagen är över.

I helgen har jag varit i Västerås med mitt fotbollslag på en cup, och fredags innan vi åkte kände jag att jag bara inte orkade åka. Jag var så trött och kände inte alls för att åka hemifrån. Men nu sitter jag ju här hemma och cupen är över. Och det blev faktiskt väldigt roligt trots kyla och extremt tidiga mornar, klockan 5 (!).

Jag känner mig som en pensionär som säger att livet bara flyger förbi och som ojar sig över att barnbarnen växer upp så fort. Antingen har åldrats i förväg eller så tänker jag bara för mycket.

I somras. Evigheter sedan?

Sonya Sones kommer till Stockholm!

Tisdagen den 2:a november kommer författaren Sonya Sones till Stockholm. Hon kommer att besöka Svenska Barnboksinstitutet kl.18.00 för ett samtal med Sofia Gydemo ,Sbi/Bokjuryn. Efteråt kommer det finnas tid för frågor från publiken och signering av hennes böcker. 
Om du inte har någonting att göra den höstlovskvällen och gillar hennes böcker tycker jag att du definitivt ska gå dit! Samtalet kommer att kretsa rätt så mycket kring hennes två senaste böcker : "Vad mina vänner inte vet" och "Vad min flickvän inte vet". Samtalet kommer att vara på engelska eftersom att Sonya Sones är från USA.

Vet du inte vem Sonya Sones är men tycker att det verkar intressant är det självklart att du kan gå dit ändå. Bara att få höra en författare berätta om sitt författarskap är mycket spännande.

Tid/plats: 2 november, kl.18. Svenska barnboksinstitutet,
Hoppas att du går dit! /Hanna

Läs mer på Flaskpostens bokblogg

Odengatan 61. T-bana: Odenplan. www.sbi.kb.se
Fri entré. Ingen förhandsanmälan.

Semlan och Gordon - Sommar och hemliga härligheter

För nästan ett år sedan läste jag första boken om Semlan och Gordon, och jag gillade den efter första sidan. Det är verkligen den perfekta boken för 10-12åringar och jag önskar att böckerna om Semlan fanns när jag var i den åldern. Som tur är, är de skrivna på ett sätt så att alla kan uppskatta dem, oavsett ålder. Nu har jag läst den andra boken och jag står fast vid vad jag tyckte om den första, "Semlan och Gordon-böckerna" är helt underbara!

Andra boken utspelar sig under sommarlovet. Ett ruskigt fantastiskt sommarlov, enligt Semlan. Hon och Gordon förtsätter träningen inför världsrekordsättningen i kyssning, Gordon testar sin dykarutrustning som nästan slutar i något fruktansvärt, Semlan åker till sin mormor och morfars land där hennes mamma blir "förälskadlarvig" och Gordon föreslår att han och Semlan ska åka till Göteborg i hemlighet och försöka hitta Semlans farfar. Det blir ett sommarlov med många äventyr och känslosamma stunder..

Jag blir glad av att läsa den här boken. Den är skriven med så mycket glädje, energi och liv. Semlan och Gordon känns inte som två karaktärer på papperssidor, de känns som att de finns i verkliga livet och att jag hoppar in i Semlans liv medan jag läser.

Det märks att Semlan att blivit äldre sedan förra boken, t.ex. det att hon svär mycket mer. Samtidigt känns hon väldigt liten vissa stunder, sakerna hon gör är inte alltid helt normala. Men jag antar att det är så man är i den tiden, vissa stunder vill man känna sig stor och världsvan medan man andra stunder vill krypa upp i sina föräldrars knä och bara bli liten igen. Semlan är en tjej som kan visa båda sidorna.

Jag vill inte bli överpositiv så jag måste säga något jag störde mig på, även fast det var en liten grej. I slutet händer en del osannolika saker som överraskade mig, ni som inte har läst boken ska nog inte läsa de följande meningarna. Jag syftar på när hon åker till Göteborg och träffar 4U på tåget. Det osannolika är att hon blir kompis med ett känt rockband och t.o.m får bo på deras hotell och dessutom bli upptagen på scen och sjunga en sång inför 50.000 åskådare. Det var väldigt roligt att läsa om, det var bara det att det kom lite plötsligt och så mycket på en gång. Men det är absolut inget som får mig att inte tycka om boken lika mycket. Jag ska läsa den tredje så fort jag får tillfälle!

/Hanna

Semlan och Gordon - Sommar och hemliga härligheter av Moni Nilsson

Vad är så skört att det bryts när du säger dess namn? av Bjorn Scortland

På en fest möter den tystlåtna Markus den mystiska och vackra Ingrid. Markus faller för Ingrid vid första ögonkastet och dagarna efteråt är Ingrid det ända som upptar hans tankar. De fortsätter att träffas och inleder en vänskap som växer till kärlek. Men Ingrid är sjuk och har kanske inte så många veckor kvar att leva. I boken får man följa deras första och sista veckor.

Den här boken är väldigt annorlunda från andra böcker jag har läst. Det är en tunn bok med mycket korta diktliknande kapitel. Den är poetiskt skriven men det blir aldrig så att man tappar bort sig i metaforer och glömmer bort handlingen. Nej, språket är lättförstått och det gör det lätt att hänga med i handlingen.

Redan i de första fyra sidorna kastas jag in i handlingen och möter de båda huvudkaraktärerna. Bjorn Scortland struntar i några presenterande sidor om Markus och det behövs aldrig heller för jag förstår vem Markus är och hur han är väldigt fort. Därför får jag en känsla av att han inte har haft en liknande vän som Ingrid i livet. Hon är lite mystisk och inte alls den personen jag tror Markus skulle kunna bli vän med. Deras relation blir därför speciell.

Det är en väldigt fin kärlekshistoria som inte bara tar upp kärlek. Boken tar också upp hur en sjukdom kan påverka ett förhållande och konstigt nog pratar de en hel del om andra världskriget med varandra. Ett konstigt sammanträffande, det känns som att allt jag läser eller ser på TV nu förtiden handlar om vad judarna utsattes för under kriget. Men det är antagligen för att vi jobbar så mycket med det i skolan. Jag drömmer ju t.o.m om det.

Aja, det här är en härlig och samtidigt väldigt sorglig bok, ett klart tips!

/Hanna

Palatsets Musikfestival bjöd på många roliga överraskningar!

Idag har jag jobbat som volontär på Palatsets musikfestival för barn och unga. Det var barnen mellan 9-12 år som festivalen riktade sig till idag, imorgon är det för ungdomar mellan 13-17. Tyvärr kan jag inte jobba imorgon, men det räcker nästan med det jag har gjort idag. Jag jobbade som konsertansvarig vid Stora scenen, d.v.s öppnade och stängde dörrarna mellan konserter, gav information till barn och föräldrar och så fick jag ju se flera bra konserter också.

När jag först tittade på affischen till festivalen tänkte jag att det nästan inte var någon bra artist/något bra band som skulle spela. Jag kände till Marit Bergman men de andra var ganska okända. Så det var nog därför jag blev så positivt överraskad idag. Det var så många talangfulla artister där, t.ex. tre tonårstjejer som spelade indiepop som hette "Vidar", fem killar mellan 14-15 år som spelade rockabilly musik som hette "Sixten and the cupcakes (extremt musikaliska), en rap/hiphop grupp som hette Mofeta och Jerre m.fl.

Den här musikfestivalen är otroligt rolig, det är inte bara konserter utan det händer mycket annat också. Det finns också många olika Workshops där man kan lära sig skriva låtar, spela olika instrument och bygga egna instrument. Så alla ni 13-17 åringar som har möjlighet att ta er till Södra Teatern imorgon gör det! Inträdet kostar 100 kr.

/Hanna